Stockholmsbarn i ett landskap av ideal, rekreation och ekonomi 1900-2000 Närmare 300 000 Stockholmsbarn har under 1900-talet tillbringat somrar i en främmande familj på landet. Feriebarnsverksamheten startade som välgörenhet vid 1800-talets slut; en tid då trångboddhet, tuberkulos och undernäring var vardag för stadens arbetarbarn. Under 1900-talets gång kom verksamheten att bli ett välfärdsprojekt i folkhemsbygget, för att kring millennieskiftet förpassas till det förflutna. Hur kunde verksamheten fortleva så länge, trots omvälvande samhällsförändringar? Varför upphörde den, till synes lika plötsligt som den uppstått? Med grund i ett brett material låter ekonomhistorikern Barbro Ljungdahl Zackrisson läsaren ta del av ett stycke tidigare outforskad historia om stadens barn, om arrangörernas agerande och om feriebarnsverksamhetens drivkrafter och effekter.
