Ainos föräldrar hade resanderum, men skilde sig på 50-talet. Hennes far var då skogsarbetare. Själv lyssnade hon till alla berättesler i denna välbesökta miljö. Den prisbelönta författaren Aino Trosell skriver om sin egen barndom. Hennes mamma hade resanderum i Malungstrakten i Dalarna och pappan var skogsarbetare av och till. I Jäntungen möter vi miljön från 50-talet och många färgstarka människor. – Skulle jag verkligen berätta om min barndom? undrade Aino när hennes barn frågade. Enda skillsmässofamiljen i byn – skogsarbetarna som bodde hos oss och som söp så förgjordat – och att jag ofta var ensam, var det något att berätta? Tydligen. ”Frispråkig, ocensurerad och rolig men inte utan blänk av allvar.” Margareta Norlin, Aftonbladet "Aino Trosells berättelser är enkla med en fängslande och avväpnande direkthet - sådant som kan vara så svårt. Här finns inte ett enda falskt tonfall, inte skymten av inställsamhet. Baksidestexten rekommenderar Jäntungen till ´alla barn mella åtta och åttio´. Ett sådant, i den gyllene 40-årsåldern, instämmer." Carl Otto Werkelid, Svenska Dagbladet "Det finns något okokett och sympatiskt över Iris, i hennes röst som är berättarens, hon gör sig aldrig näpen eller söker den kletiga sortens förståelse. Olika episoder avlöser varandra som ett slags litterärt album, men i botten finns historien om föräldrarnas skilsmässa och Iris och hennes sätt att förhålla sig till den. Det är en mycket inlevelsefull och rolig bok, trots allt. Trosell banaliserar aldrig sorgen och smärtan, men hon återger barnets praktiska syn på livet med både träffsäkerhet och medkänsla." Helena von Zweigbergk, Expressen
