Aino Trosell – författare

Åsa har flyttat tillbaka till storstaden för anonymitet och ordnade arbetstider. Men när hennes klient Noomi ringer från Sis-hemmet mitt i natten måste hon svara. Lemurerna slinker åter med hem från jobbet och håller henne vaken till långt in på nätterna. Skammen över att inte räcka till växer och hoten kryper närmare. Ett foto singlar ner ur postbunten:  Vilken fin flicka du har, Åsa. Var rädd om henne. Men Åsa kan inte värja sig. Vem ska annars ta det där svåra ärendet, det gäller ju barn?  

Sos är ett litterärt nödrop från den plats där samhällsbyggets bräcklighet syns som tydligast. Romanen gestaltar en mångfald livsöden, där barnens särskilda utsatthet blir tydlig. En starkt berörande berättelse om ansvar, skam och mod. Om de människor som lever i samhällets yttersta gränszoner.   Och de som är satta att hjälpa.

AINO TROSELL (-49) från Malung bor sedan många år i Göteborg. Romanen Sos är hennes 30:de bok. Den knyter ihop säcken med debutromanen Socialsvängen från 1978. En återkomst till det ämne som triggade igång hela hennes författarskap.

Vågar du mönstra på?

För upplevelser som för alltid kommer att förändra dig och ditt liv? För hisnande naturfenomen och spännande möten i främmande länder med människor och företeelser i alla världens kulturer?

Innan du bestämmer dig – läs våra spännande berättelser, skrivna av oss som vågade kasta loss – för nya upplevelser och erfarenheter! 

Våra historier är från jordens alla hav. Om tropisk hetta på Borneo, om myllrande hamnstäder i Syd- och Nordamerika, om livsfarliga stormar i Östersjön och Söderhavet. Men framför allt om berikande möten mellan människor.

Hanna och Judit är systrar. Men arbete och familjeliv har gjort sitt. De är utarbetade, nednötta till varpen, dränerade på kraft. De måste göra något, för att rädda sig, för att inte gå under.Om man säljer allt och vågar språnget? Bara ger sig av? Hur länge kan man då leva långt borta i Söderhavet? Bland tusentals obebodda öar finner de den ö som ska komma att bli deras egen, eftersom den är ingens.Nu ska de få prata färdigt, vila, läka sig. Nu ska de hitta tillbaka, börja om.Äntligen finner de lugnet, äntligen lever de enbart i nuet. Äntligen har de tid att räkna alla stjärnorna på himlavalvet.Men i samvaron på den rofyllda ön luckras förseglingarna långsamt upp. Det Hanna och Judit hade hoppats lämna bakom sig hinner i stället ifatt dem. Samtalen färdas i allt bräckligare farkoster, driver systrarna till att demaskera sina sanningar.Till sist nalkas den fara som ska tvinga dem att kämpa för sina liv. Tillsammans.Eller var och en för sig.En egen strand är en roman om flyktdrömmar, fast man redan har flytt. Om konstens och kärlekens janusansikten. Om att gå sönder, och ändå gömma sin dröm.

Det här är min norsk/svenska historia precis som den var, personer och platser är autentiska liksom de flesta händelserna. Berättelsen ringlar sig fram styrd av de mäktiga lagar som en del kallar ödet men som är livets grymma lovsång den kollektiva väv vi alla slås in i.Ja, de yttre händelserna var ungefär så här men om de inre jordskreden har jag diktat. Och ett vet jag nu när berättelsen är klar att historien bär med sig ett enda imperativ: vi har inte gett dig din stund på jorden för att du ska leva räddhågset och halvt. Utan fullt ut och helt.Så följ mig bortåt gränserna, du älskade dotter!Aino TrosellHon sitter och ser på sin flicka. Nyss kämpade den lilla för att lyfta huvudet från underlaget, spädbarnets gåtfulla blick fasthakad i hennes.Nu är dottern redan vuxen, arg och stark och feministisk. Hur fort rinner tiden är hon själv nästan gammal?Hundra år och fem kvinnor en stafett av mor och mormor, mormors mor och dotter. Fem kvinnor som framlever sina liv i gränstrakterna mellan Norge och Sverige. Hundra år av en sorts kärlek historien nåbar med blotta fingertopparna.Elis kamp med oönskade graviditeter, med späda, döda barn och fattigdomen där vid Trysilfjället.Hennes dotter Stina fick det bättre, gifte sig med svensken. Men säg blev hon lycklig med den stränge Per? Fast när yngsta dottern Edit föddes lovade han att aldrig slå just henne.Hon blev pappas flicka. En problematisk relation, en problematisk kärlek. Ja allting blev förfärligt problematiskt, inte minst relationerna till männen. Och den nya tiden lockade, nya tankar, andra drömmar än att bara ha familj. Ett möjligt eget liv? Barn var ingenting hon stod efter, ändå födde hon en dotter.Som tonåring insåg denna dotter att hon inte varit önskvärd. Sedan rycktes modern bort. Men folkhemmet tog över där familjen inte fanns. För ännu en ny tid sprang fram med hopp och nya drömmar. Till sist: en dotter, vacker, stark med ögon outgrundliga som skogstjärnar. Och med hela kvinnobördan outtalad, den femte generationen.