Torgny Karnstedt – författare

Medverkande författare: Birgitta Edberg, Micke Evhammar, Gustaf Forssell, Oscar Garcia, Maria Hamberg, Richard Jändel, Torgny Karnstedt, Heli Kittilä, Maj-Len Lyth, Jane Morén, Ragnvald Nilsson, Pelle Olsson, Erik Pousette, Mimmi Sandberg, Sonia Sigvardsson, Ann-Gerd Simu, Andreas Svanberg, Aino Trosell, Sven Wernström, Jenny Wrangborg. Redaktör: Victor Estby.

När man bryter upp från sin boplats ställs man inför nya perspektiv. Vad ska man bära med sig och vad är försumbart? Jag har skrivit dagbok en stor del av mitt liv och haft en omfattande korrespondens. Insåg att jag inte kunde spara allt. Läste på måfå några sidor från 1970-talet. Först för min fru. När vi fick besök tyckte hon jag skulle läsa för några vänner. Det blev tyst runt bordet när jag var klar. ”Du måste göra en bok av det där”, sa de. Nu har jag gjort det. Men det blev inte en bok, utan flera. Upptakten är den första. Från ett gryende 1950-tal, via rekordåren på 60-talet till det upproriska 70-talet. Personligt, kulturellt, politiskt varvas med arbetsrelaterat från fabriker och verkstäder. Förhoppningsvis säger det något om vår tid. Vilka är vi? Vilken påverkan utsätts vi för? Vilka val gör vi och vilka gör vi inte? Hur ser vårt arv ut och vad är det vi lämnar vidare till nya generationer? Vad kan vi lära av historien? ”Torgny är en av ordets och litteraturens främsta apostlar i Sverige” Björn Ranelid ”Han stil är livfull, otålig, okonstlat självmedveten … en mycket imponerande författare” Lars Andersson

I över 30 år har jag besökt skolor i hela landet, föreläst om språkets betydelse och ordnat skrivarverkstäder. Jag har mött över 300 000 barn och unga. Den här boken innehåller texter författade av elever. En skrivövning, två minuter men en hel värld av språk. Underbar humor och knivskarpa iakttagelser. Kreativitet, slagfärdighet, personligt, galet, fräckt, spretande, underfundigt, desperat, poetiskt, vackert och rikt. Kan med fördel användas i undervisning men också läsas av alla som intresserar sig för barn och unga och språkets betydelse.

Min farfar, Edvard, var fattig statare. Drog på sig godsägarnas vrede när han kämpade för föreningsrätten och organiserade sina kamrater i Lantarbetareförbundet. I slutet av sitt liv fick han se ett mer rättvist samhälle ta form.Min pappa, Uno, fick bara gå sex år i skolan. Blev metallarbetare men kunde som vuxen, via Brunnsviks folkhögskola och Socialinstitutet, utbilda sig. Han gjorde en klassresa och var med om att bygga ett nytt, solidariskt Sverige.Jag föddes i början av femtiotalet. Semestrarna blev längre, arbetstiden kortare, trygghetsförsäkringarna fler. För oss barn låg vägen öppen, men jag studerade inte. Jag blev svetsare. Likväl kom jag att göra en klassresa då jag började skriva om arbetets villkor. Jag blev författare. Synliggör världar som sällan uppmärksammas. Att skriva är ett sätt att ta ställning för människan och livet. Litteraturen hjälper oss att få perspektiv på tillvaron.Livet är en berättelse, språket vår vägvisare, orden våra verktyg. Världen rör sig och vi med den.

"Rustan Rudolfsson tillhörde inte den omständliga typen som gjorde sig en massa besvär med krångliga utläggningar om hur saker och ting fungerade. Varför skulle han ödsla tid på att beskriva en invecklad process för en grovarbetare som skulle ägna sig åt rensningsarbete? Det räckte med att jag visste var stämpelklockan satt och att jag skulle tvätta mig med vatten om jag fick något på mig som sved. När jag skulle göra något skulle han visa mig. Han skulle säga skyffla och jag skulle skyffla och var det så att jag inte visste hur man höll i en skyffel skulle han stå till tjänst med en liten demonstration. Han skulle säga lyft och jag skulle lyfta. Om jag inte orkade så berodde det helt och håller på att jag inte tog i tillräckligt. Då skulle Rustan stå bredvid och säga "Ta i". Han skulle säga kom med här, åk och hämta där, gå dit bort, stöt, skjut, dra, lyft, gräv och det skulle räcka. Vi skulle nog komma överens" * Johnny tog mig med ut på tankfarmen där alla lagertankar med fosforsyra, fluorokiselsyra och svavelsyra stod uppradade. Syraledningarna låg täta som spagettistänger. Runt hela tanken ringlade en halvmeterhög mur. - Här ute är det alltid en massa jobb. Vi kallar det Slamfarmen för det är alltid så hopplöst skitigt. Det hjälper inte hur mycket man än spolar rent och skyfflar undan, lik förbannat kommer slammet fram överallt. - Det verkar vara mycket att hålla reda på, sa jag. - Du kommer snart in i det, sa Johnny. Dom begär inte att du ska använda huvudet. Dom vill att du ska ösa skit.

Låtsaskungen Mikael drömmer om en Harley Davidson. Med den skall han erövra världen. Han befinner sig fyrtio mil hemifrån. Förvisad till en internatskola för värstingbarn. Där möter han Magdalena. Hon har fått sitt första lärarjobb. Tidigt står det klart för henne att tillvaron består av två ytterligheter - himmel och helvete. För Magdalena är jobbet en utmaning. För Mikael och de andra barnen finns inget val. Under dem lurar avgrunden. Torgny Karnstedt, prisad författare och föreläsare, är en ofta anlitad gäst i skolorna. Låtsaskungen, som nu trycks i en sjunde upplaga, har rosats av kritiker, fängslat tiotusentals ungdomar och älskats av många vuxna.

Föreningen Arbetarskrivares tionde antologi gör avstamp i samtiden och tar läsaren med till framtiden. En framtid där klyftorna tilltar, och där arbetarklassen är under ännu hårdare attack. En arbetarklass som redan nu blir allt bredare, där traditionella arbetaryrken som byggnadsarbetare, städare och vårdbiträden går sida vid sida med lärare, papperslösa och barn till ensamstående sjuka föräldrar. Sveriges största samling arbetarlitterära skrivare är tillbaka; mer rasande, stolta, framåtblickande, skrattande, vassare - och fler - än någonsin. Det finns de som försöker förminska dagens arbetarklass, förneka att den ens finns, trots att Sverige skulle stanna utan den. Att arbetarklassen finns och har betydelse syns inte minst i dagens arbetarlitteratur, som inte varit så stark sedan storhetstiden under trettio- och fyrtiotalet. Dagens arbetarlitteratur skapar inte bara samhällsdebatt som då, utan bidrar även med konstnärlig utveckling. Föreningen Arbetarskrivare är Sveriges största och bredaste arbetarlitterära samling. I takt med att föreningen växer i omfång och samhällskommenterande och konstnärlig kraft skapas plats för fler arbetarpoeter och -författare att nå ut. Föreningen vårdar den arbetarlitterära traditionen och ger nya, spännande röster möjlighet att höras. Bland föreningens medlemmar finns författare som skapat riksdagsmotioner och omfattande samhällsdebatter, visat på villkoren för de mest utsatta i dagens Sverige: Bemanningsanställda, Fas3-placerade, papperslösa, invandrade arbetare, hemlösa, äldrevårdspersonal och lastbilschaufförer. Här finns en rad mottagare av Augustpris, Ivar Lo-pris, Svenska Akademien-pris och alla andra litterära priser. Hos Föreningen Arbetarskrivare publicerar de sig i tidskriften KLASS och i föreningens antologier sedan snart tjugo år tillbaka axel mot axel med tidigare opublicerade arbetar- skrivare. Det här betyder förstås en hel del för arbetarlitteraturens fortsatta utveckling. Här finns den tydligaste och intressantaste bilden av hur vid och komplex dagens arbetarklass är, där kallskänkor och byggnadsarbetare kan känna gemenskap och igenkänning med arbets- lösa, lärare och journalister när villkoren försämras, arbetsdagen hårdnar och otryggheten ökar. Efter oss är Föreningen Arbetarskrivares tionde antologi och den mest omfattande vad gäller omfång, antal författare och texter. Intresset att medverka har varit rekordstort. Den här boken vårdar också uppkäftigheten och humorn, som alltid varit viktiga för föreningen. I antologin ger vi via samtiden en bild av framtiden, ur vårt perspektiv – vi som ser världen underifrån.