Medan vi diskuterar om växthuseffekten verkligen är ett hot eller
inte, så finns det andra som lever mitt i dess verklighet. Invånarna
i den lilla ögruppen Tuvalu i Stilla havet kan med egna ögon se
hur deras land försvinner. Snart kommer alla områdets öar att ligga
under vatten. Befolkningen på Tuvalu evakueras redan nu till Nya
Zeeland.
Floden Rimac som förser Perus huvudstad Lima med vatten,
kommer i en nära framtid att vara torrlagd sex månader om året
eftersom de glaciärer som förser Rimac med vatten snart inte finns
längre.
Temperaturen i Alaska stiger tio gånger snabbare än i resten av
världen. Och effekterna är så dramatiska att hela ekosystem håller
på att kollapsa.
Växthuseffekten är ett faktum och konsekvenserna håller sakta
men säkert på att bli ödesdigra, i ordets krassaste betydelse. För
att bara i någon mån bromsa den utveckling som sker skulle vi
behöva ett nytt Kyotoavtal, men fem gånger så radikalt som det
nuvarande.
Mark Lynas har rest kors och tvärs över vårt allt varmare jordklot.
Han har träffat och lyssnat på människor i de områden som redan
drabbats. Han analyserar och drar slutsatser. Den bild som träder
fram är chockerande. Oväder är en bok som rör oss alla, en ögonöppnare
av samma slag som en gång Rachel Carsons Tyst vår.
Det är något konstigt med vädret, säger allt fler. De har alldeles
rätt.
» en av de lättillgängligaste och personligaste [böckerna] som
hittills skrivits om den globala uppvärmningen utan att
vederhäftigheten därför, vad jag kan se, blivit lidande.«
Nils-Aage Larson i Göteborgs-Posten om den engelska utgåvan
