Som barn utsattes Yvonne Domeij för övergrepp av en man som arbetade som läkare åt Stockholms kommun och i vars vård hon lämnats. Hon skadades för livet. Under flera år levde hon som hemlös i Stockholm. Hennes liv blev vad hon själv kallar en pedofilvandring. Trasdocka är hennes egen bok om det hon utsatts för. Hon har valt att berätta historien i tre delar som hon kallar den blå, den röda och den svarta boken. I den blå boken skriver hon utifrån sin situation idag och återkallar minnen från barndomen. Det blir till en blues, en sorgesång om ett liv som havererat. Den röda boken handlar om perioden då övergreppen pågick sedd från den unga flickans perspektiv; nedtonat skildras en tragedi i det tysta. Den svarta boken är förövarens egen tänkta redogörelse, en skakande, brutal och grym skildring där offret blir ett objekt vars ögon aldrig möter förövarens. Trasdocka handlar också om hur författaren genom att skriva denna berättelse börjar minnas sin egen barndom, hur de skrivna orden bokstavligt talat befriar henne från stumheten, den totala bristen på tillit och självföraktet. Jag vill avsluta min pedofilvandring återupprättad, är bokens slutord.
