Också utan tron, utan Gud och utanför kyrkan behöver människor befrielsemöjligheter och, paradoxalt nog, en gudomlig kraft som inte tvunget behöver benämnas så utan lika gärna kan kallas glädje och innerlighet eller upplevas i innebörden av genuina ord. Likt en nutida Bengt Lidforss eftersträvar Sandstedt klarhet, insiktsfullhet, klokskap och logik i sin strävan efter att rättfärdiga religionens raison d’être, och när denna är svåråtkomlig för att inte säga omöjlig att motivera, söker han uppmärksamma något större, än mer heligt och betydligt angelägnare. Utöver sina egna försök att se klart genom att resonera, ifrågasätta och – ibland – provocera, stödjer han sig på Harry Martinson, som i Svärmare och harkrank formulerat credot så här: ”Du lever i den mån du tror på människornas värde. Inte i den mån du tror på Gud eller Evigheten.”
