– Bredvid hinken på råvinden stod förresten ännu en hink ner i vilken farmor skyfflade skoporna med den fuktiga isoleringen – drivor av sågspån – då pojkarna sömndruckna missade att pissa i pottan och skvätte omkring sig som fyllbultarna på Nimbus; farmor arbetade tyst och metodiskt – som gravgrävaren. – Jävla ungar! I bara kalsongerna, lamatröjan och gummistövlarna – här återges två separata men ändå sammantvinnade berättelser från det finländska 1900-talet, inbördeskriget, vinterkriget, den dysfunktionella familjen i den framväxande välfärden. Här ges två perspektiv på samma händelseförlopp, två berättelser som kan läsas antingen parallellt eller separat. Den ena berättelsen kretsar kring frågan om vad som är vackert respektive fult och samtidigt om alkoholens lockelse och fördärv. Den andra berättelsen är berättelsen som barndomshemmet självt berättar. Historien framträder som ett collage av återanvända och ständigt bearbetade meningsfragment, citat, parafraser och pastischer, lånade, upprepade och ändå nya. I sitt samtal med författaren åberopar huset gärna sina referenser till den franske filosofen Gaston Bachelards reflektioner kring husets karaktär av skydd och snäcka. Med sin fäbless för dadaismen har Tom Sandqvist sammanställt en roman som inte liknar någon annan …
