Det sublimas drabbande storslagenhet hade enligt 1700-talets filosofer en förädlande inverkan på den manlige nationsmedborgaren. Baksidan av denna upphöjda sublimitet, det »dåligt« sublima, beskrevs däremot i kvinnliga termer och avfärdades som något alltför politiskt utmanande, närmast revolutionärt. Hos tre kvinnliga 1800-talsförfattare omstöps dessa två sidor av det sublima till en konstruktiv kraft, när de i sina konstnärsromaner förvandlar estetik till politik. Germaine de Staël lägger det sublima till grund för sin politiska teori om hur samhällelig förändring kan komma till stånd. Fanny Lewald visar hur den sublima ögonblicksbilden kan komprimera det förflutnas förtryck med visionen av framtida emancipation och därmed mana till politisk handling i nuet. Louisa May Alcott populariserar det sublima genom att politisera det sentimentala. Kristina Fjelkestam är lektor i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet.

Det sublimas drabbande storslagenhet hade enligt 1700-talets filosofer en förädlande inverkan på den manlige nationsmedborgaren. Baksidan av denna upphöjda sublimitet, det »dåligt« sublima, beskrevs däremot i kvinnliga termer och avfärdades som något alltför politiskt utmanande, närmast revolutionärt. Hos tre kvinnliga 1800-talsförfattare omstöps dessa två sidor av det sublima till en konstruktiv kraft, när de i sina konstnärsromaner förvandlar estetik till politik. Germaine de Staël lägger det sublima till grund för sin politiska teori om hur samhällelig förändring kan komma till stånd. Fanny Lewald visar hur den sublima ögonblicksbilden kan komprimera det förflutnas förtryck med visionen av framtida emancipation och därmed mana till politisk handling i nuet. Louisa May Alcott populariserar det sublima genom att politisera det sentimentala. Kristina Fjelkestam är lektor i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet.

Det sublimas drabbande storslagenhet hade enligt 1700-talets filosofer en förädlande inverkan på den manlige nationsmedborgaren. Baksidan av denna upphöjda sublimitet, det »dåligt« sublima, beskrevs däremot i kvinnliga termer och avfärdades som något alltför politiskt utmanande, närmast revolutionärt. Hos tre kvinnliga 1800-talsförfattare omstöps dessa två sidor av det sublima till en konstruktiv kraft, när de i sina konstnärsromaner förvandlar estetik till politik. Germaine de Staël lägger det sublima till grund för sin politiska teori om hur samhällelig förändring kan komma till stånd. Fanny Lewald visar hur den sublima ögonblicksbilden kan komprimera det förflutnas förtryck med visionen av framtida emancipation och därmed mana till politisk handling i nuet. Louisa May Alcott populariserar det sublima genom att politisera det sentimentala. Kristina Fjelkestam är lektor i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet.