Studiet av gamla teckningar erbjuder speciella svårigheter då de praktiskt taget aldrig är signerade eller möjliga att spåra i skriftliga källor. Forskaren har att lita på sin minnesbank, och sitt "öga", förmågan att känna igen de olika mästarnas personliga handstilar. I sin bok Kännare beskriver och diskuterar Bjurström de metoder som konnässörerna - kännarna - tillämpar för att datera, lokalisera och identifiera en teckning och i bästa fall fastställa dess upphovsman. Museets teckningssamling tillkom före 1700-talets mitt och i ett slutavsnitt beskriver Bjurström hur metoderna tillämpades då museet på 1970-talet fick möjlighet att utvidga samlingen med betydande verk av franska och italienska konstnärer från 1700-talets senare hälft samt 1800-talet.
