I samtalet om dagens arbetsliv har utveckling blivit ett honnörsord. Inte minst talar vi om kompetensutveckling som ett sätt för organisationer att investera i sin personal. Samtidigt talar vi om organisatoriskt lärande, men vad är det egentligen vi lär oss – är det att utföra vårt arbete på rätt sätt eller är det att utföra rätt arbete? Som ett sätt att skapa förutsättningar för utveckling ställs också ökade krav på utvärdering och mätning av de effekter som olika insatser genererar. Men hur utvärderar vi på bästa sätt ett kvalitativt inriktat arbete som kännetecknas av otydliga målsättningar, osäkerhet i fråga om arbetsmetodik och att varje handling utförs i en moralisk relation till unika individer? I denna rapport beskrivs en modell där kvalitativ utvärdering integreras med utvecklingen av det dagliga arbetet. I texten resoneras det kring hur modellen, som utgår från individuell reflektion, har utvecklats, hur den har fungerat och vilka effekter den kan tänkas generera. Rapporten vänder sig främst till personer i människobehandlande organisationer som arbetar med lärande och utveckling på arbetsplatsen. Rapporten riktar sig också till personer med ett generellt intresse för interaktiva samarbeten mellan forskning och praktik.
