Det akademiska livet har förvandlats. Politiska beslut och administrativa reformer har förändrat villkoren för både forskning och undervisning. Såväl i Sverige som internationellt har meningsutbytet om effekterna av dessa processer varit omfattande. Är det moderna universitetet så som vi har lärt känna det otidsenligt eller rentav dödsdömt? Och är detta i så fall bra eller dåligt? Men diskussionen om det högre utbildningsväsendet saknar ofta ett historiskt perspektiv. I "Originalitetens former" bidrar Thomas Karlsohn just med ett sådant och belyser avgörande perioder och företeelser i de akademiska institutionernas utveckling. Boken uppmärksammar i synnerhet det moderna forskningsuniversitetes framväxt på 1800-talet och den roll gestalter som Wilhelm von Humboldt och John Henry Newman har spelat för vårt sätt se att se på utbildning. Den visar också hur gamla insikter kan återvinnas och berika dagens debatter. Flera av bokens essäer berör även utbildningens informationsteknologiska förutsättningar. När universitetet präglas av digitaliseringen är det väsentligt att fråga efter andra medieteknikers betydelse. Den tryckta boken och den muntliga föreläsningen har utgjort hörnstenar i verksamheten under sekler. Men vad kommer att hända med dem framöver?
