”Att vara en ung kvinna är att ställas inför sin egen utplåning på ett oändligt antal sätt eller att fly från den eller vetskapen om den, eller allt detta på en gång. ’En vacker kvinnas död är obestridligen det mest poetiska ämnet i världen’, sa Edgar Allan Poe, som knappast kan ha sett det ur kvinnornas perspektiv, de kvinnor som hellre vill leva. Jag försökte undvika att vara ämnet för någon annans poesi och att bli dödad, jag försökte hitta en egen poetik, utan kartor, utan vägvisare, utan särskilt mycket att gå efter.”

Rebecca Solnits självbiografiska essä "Hågkomster av min icke-existens" handlar om hennes liv i San Francisco och de upplevelser och erfarenheter som förvandlade henne från en ung och osäker nittonåring till en inflytelserik radikal röst. Det är alltså Solnits väg till bildkonsten, litteraturen, aktivismen och – inte minst – feminismen vi får följa.

Men boken är också en undersökning av hur vardagliga förändringar nästan omärkligt kan påverka våra liv och sammanhang i grunden. Den svarta stadsdel där Solnit lyckades hitta en billig lägenhet gentrifierades i takt med att hon fick upp ögonen för gentrifieringens och exkluderingens destruktiva mekanismer. Hon fick också och högst konkret lära sig hur utsatt och isolerad en kvinna kan vara i ett samhälle som konsekvent förminskar och förnedrar kvinnor, som om kvinnor per definition saknar betydelse.

Solnit låter – som så ofta i författarskapet – olika teman flätas in i varandra och viktiga sammanhang framträda lite i taget, via iakttagelser, minnesbilder och associationer. Men "Hågkomster av min icke-existens" kastar dessutom ett intressant ljus över själva arbetsmetoden, Solnits mångsidiga och improvisatoriska form av berättande.

Rebecca Solnit, född 1961 och bosatt i San Francisco, är författare, journalist och politisk aktivist. Daidalos har av Solnit tidigare publicerat "Gå vilse. En fälthandbok" (2012), "Det avlägset nära" (2014), "Män förklarar saker för mig" (2015), "Wanderlust" (2017), "Alla frågors moder" (2017) och "Kalla dem vid deras rätta namn" (2019).

”Att vara en ung kvinna är att ställas inför sin egen utplåning på ett oändligt antal sätt eller att fly från den eller vetskapen om den, eller allt detta på en gång. ’En vacker kvinnas död är obestridligen det mest poetiska ämnet i världen’, sa Edgar Allan Poe, som knappast kan ha sett det ur kvinnornas perspektiv, de kvinnor som hellre vill leva. Jag försökte undvika att vara ämnet för någon annans poesi och att bli dödad, jag försökte hitta en egen poetik, utan kartor, utan vägvisare, utan särskilt mycket att gå efter.”

Rebecca Solnits självbiografiska essä "Hågkomster av min icke-existens" handlar om hennes liv i San Francisco och de upplevelser och erfarenheter som förvandlade henne från en ung och osäker nittonåring till en inflytelserik radikal röst. Det är alltså Solnits väg till bildkonsten, litteraturen, aktivismen och – inte minst – feminismen vi får följa.

Men boken är också en undersökning av hur vardagliga förändringar nästan omärkligt kan påverka våra liv och sammanhang i grunden. Den svarta stadsdel där Solnit lyckades hitta en billig lägenhet gentrifierades i takt med att hon fick upp ögonen för gentrifieringens och exkluderingens destruktiva mekanismer. Hon fick också och högst konkret lära sig hur utsatt och isolerad en kvinna kan vara i ett samhälle som konsekvent förminskar och förnedrar kvinnor, som om kvinnor per definition saknar betydelse.

Solnit låter – som så ofta i författarskapet – olika teman flätas in i varandra och viktiga sammanhang framträda lite i taget, via iakttagelser, minnesbilder och associationer. Men "Hågkomster av min icke-existens" kastar dessutom ett intressant ljus över själva arbetsmetoden, Solnits mångsidiga och improvisatoriska form av berättande.

Rebecca Solnit, född 1961 och bosatt i San Francisco, är författare, journalist och politisk aktivist. Daidalos har av Solnit tidigare publicerat "Gå vilse. En fälthandbok" (2012), "Det avlägset nära" (2014), "Män förklarar saker för mig" (2015), "Wanderlust" (2017), "Alla frågors moder" (2017) och "Kalla dem vid deras rätta namn" (2019).

”Att vara en ung kvinna är att ställas inför sin egen utplåning på ett oändligt antal sätt eller att fly från den eller vetskapen om den, eller allt detta på en gång. ’En vacker kvinnas död är obestridligen det mest poetiska ämnet i världen’, sa Edgar Allan Poe, som knappast kan ha sett det ur kvinnornas perspektiv, de kvinnor som hellre vill leva. Jag försökte undvika att vara ämnet för någon annans poesi och att bli dödad, jag försökte hitta en egen poetik, utan kartor, utan vägvisare, utan särskilt mycket att gå efter.”

Rebecca Solnits självbiografiska essä "Hågkomster av min icke-existens" handlar om hennes liv i San Francisco och de upplevelser och erfarenheter som förvandlade henne från en ung och osäker nittonåring till en inflytelserik radikal röst. Det är alltså Solnits väg till bildkonsten, litteraturen, aktivismen och – inte minst – feminismen vi får följa.

Men boken är också en undersökning av hur vardagliga förändringar nästan omärkligt kan påverka våra liv och sammanhang i grunden. Den svarta stadsdel där Solnit lyckades hitta en billig lägenhet gentrifierades i takt med att hon fick upp ögonen för gentrifieringens och exkluderingens destruktiva mekanismer. Hon fick också och högst konkret lära sig hur utsatt och isolerad en kvinna kan vara i ett samhälle som konsekvent förminskar och förnedrar kvinnor, som om kvinnor per definition saknar betydelse.

Solnit låter – som så ofta i författarskapet – olika teman flätas in i varandra och viktiga sammanhang framträda lite i taget, via iakttagelser, minnesbilder och associationer. Men "Hågkomster av min icke-existens" kastar dessutom ett intressant ljus över själva arbetsmetoden, Solnits mångsidiga och improvisatoriska form av berättande.

Rebecca Solnit, född 1961 och bosatt i San Francisco, är författare, journalist och politisk aktivist. Daidalos har av Solnit tidigare publicerat "Gå vilse. En fälthandbok" (2012), "Det avlägset nära" (2014), "Män förklarar saker för mig" (2015), "Wanderlust" (2017), "Alla frågors moder" (2017) och "Kalla dem vid deras rätta namn" (2019).