Traditionellt har bolagsformen ”enkla bolag” betraktats som ett avtalsförhållande mellan två samverkande parter. Härur följer att relationen bara har betydelse för de båda kontrakterande parterna, avtalet berör inte en tredje man.

I boken ställs frågan om det förhärskande synsättet gör bolagsformen rättvisa, på det sättet att samverkansrelationen är tillräckligt beskrivet med hjälp av uttrycket ”avtal”. Med hjälp av en analys av den svenska bolagsformen och jämförelser med tysk och fransk rätt konstaterar författaren att den svenska bolagsformen snarare är underreglerad än jämförlig med ett enkelt avtalsförhållande.

Härvid framkommer särskilt två iakttagelser som kan vara av intresse, dels att det inom ramen för ett samarbete i ett enkelt bolag uppstår en särskild form av äganderätt, nämligen den som av Rodhe betecknades som ”egendomsgemenskap”, dels att bolaget, det vill säga associationen, inte är identisk med den juridiska personen. En juridisk person kan vilken som helst association bli, om lagstiftaren ger anvisningar härför. Associationen är dock inte i första hand beroende av lagstiftarens åtgärder, utan beroende på fysiska – och ibland juridiska – personers handlingar, vilka har eller ges en rättslig innebörd.

Föreliggande bok är en av två slutrapporter i ett forskningsprojekt om enkla bolag. I denna rapport behandlas främst de civilrättsliga aspekterna av bolagsformen. Den andra rapporten har författats av docent Jan Kellgren och behandlar skatterättsligarättsliga aspekter, särskilt inkomstskatterättsliga, men även redovisningsrättsliga. Den bär titeln Enkla bolag i inkomstskatterätten. Tanken har varit att perspektiven kunde tänkas komplettera varandra och rapporterna därmed ge en, såvitt möjligt, heltäckande bild av bolagsformen.

Traditionellt har bolagsformen ”enkla bolag” betraktats som ett avtalsförhållande mellan två samverkande parter. Härur följer att relationen bara har betydelse för de båda kontrakterande parterna, avtalet berör inte en tredje man.

I boken ställs frågan om det förhärskande synsättet gör bolagsformen rättvisa, på det sättet att samverkansrelationen är tillräckligt beskrivet med hjälp av uttrycket ”avtal”. Med hjälp av en analys av den svenska bolagsformen och jämförelser med tysk och fransk rätt konstaterar författaren att den svenska bolagsformen snarare är underreglerad än jämförlig med ett enkelt avtalsförhållande.

Härvid framkommer särskilt två iakttagelser som kan vara av intresse, dels att det inom ramen för ett samarbete i ett enkelt bolag uppstår en särskild form av äganderätt, nämligen den som av Rodhe betecknades som ”egendomsgemenskap”, dels att bolaget, det vill säga associationen, inte är identisk med den juridiska personen. En juridisk person kan vilken som helst association bli, om lagstiftaren ger anvisningar härför. Associationen är dock inte i första hand beroende av lagstiftarens åtgärder, utan beroende på fysiska – och ibland juridiska – personers handlingar, vilka har eller ges en rättslig innebörd.

Föreliggande bok är en av två slutrapporter i ett forskningsprojekt om enkla bolag. I denna rapport behandlas främst de civilrättsliga aspekterna av bolagsformen. Den andra rapporten har författats av docent Jan Kellgren och behandlar skatterättsligarättsliga aspekter, särskilt inkomstskatterättsliga, men även redovisningsrättsliga. Den bär titeln Enkla bolag i inkomstskatterätten. Tanken har varit att perspektiven kunde tänkas komplettera varandra och rapporterna därmed ge en, såvitt möjligt, heltäckande bild av bolagsformen.

Traditionellt har bolagsformen ”enkla bolag” betraktats som ett avtalsförhållande mellan två samverkande parter. Härur följer att relationen bara har betydelse för de båda kontrakterande parterna, avtalet berör inte en tredje man.

I boken ställs frågan om det förhärskande synsättet gör bolagsformen rättvisa, på det sättet att samverkansrelationen är tillräckligt beskrivet med hjälp av uttrycket ”avtal”. Med hjälp av en analys av den svenska bolagsformen och jämförelser med tysk och fransk rätt konstaterar författaren att den svenska bolagsformen snarare är underreglerad än jämförlig med ett enkelt avtalsförhållande.

Härvid framkommer särskilt två iakttagelser som kan vara av intresse, dels att det inom ramen för ett samarbete i ett enkelt bolag uppstår en särskild form av äganderätt, nämligen den som av Rodhe betecknades som ”egendomsgemenskap”, dels att bolaget, det vill säga associationen, inte är identisk med den juridiska personen. En juridisk person kan vilken som helst association bli, om lagstiftaren ger anvisningar härför. Associationen är dock inte i första hand beroende av lagstiftarens åtgärder, utan beroende på fysiska – och ibland juridiska – personers handlingar, vilka har eller ges en rättslig innebörd.

Föreliggande bok är en av två slutrapporter i ett forskningsprojekt om enkla bolag. I denna rapport behandlas främst de civilrättsliga aspekterna av bolagsformen. Den andra rapporten har författats av docent Jan Kellgren och behandlar skatterättsligarättsliga aspekter, särskilt inkomstskatterättsliga, men även redovisningsrättsliga. Den bär titeln Enkla bolag i inkomstskatterätten. Tanken har varit att perspektiven kunde tänkas komplettera varandra och rapporterna därmed ge en, såvitt möjligt, heltäckande bild av bolagsformen.