Servitut är en central rättsfigur som möjliggör komplettering av en fastighet med en viss funktion på annan fastighets bekostnad. Historiskt har ett servitut förutsatt en överenskommelse mellan fastighetsägarna. I och med den fastighetsrättsliga reformen under 1970-talet har emellertid servitutsfiguren kommit att kompletteras med regler i fastighetsbildningslagen som innebar att servitut numera kan bildas, ändras och upphävas även utan sådan överenskommelse. I denna avhandling analyseras och identifieras servitutsfiguren utifrån motsättningen mellan en härskande och en tjänande fastighets intressen. I och med att servitut numera innehåller offentligrättsliga inslag genom reglerna i fastighetsbildningslagen, analyseras även motsättningen mellan egendomsskyddet och det allmännas intresse av att tillåta inskränkningar genom servitut. Särskilt samspelet mellan den civilrättsliga servitutsfiguren och den numera delvis offentligrättsligt präglade servitutsfiguren är av intresse. I avhandlingen behandlas bl.a.: • ogiltigförklaring av avtalsservitut på grund av bristande uppfyllande av grundläggande förutsättningar, • utrymmet att bilda förrättningsservitut, • ändring och upphävande av servitut vid ändrade förhållanden, • ändring och upphävande av servitut som hindrar ett plan- eller ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten, och • ersättningen i de behandlade bildnings-, ändrings- och upphävandesituationerna. Amelia Krzymowska är advokat och verksam vid KRZYMOWSKI Advokater. Hon är även verksam som forskare och lärare vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet.
