Syftet med boken är att reflektera över kontraktet som ett underlag och ett redskap för en tvistlösning i anledning av ett visst förmögenhetsrättsligt avtal. Vad betyder det innehållsligt och metodmässigt att avtalsvillkor och inte rättsregler läggs till grund för parternas processföring och domstolens beslutsfattande? Hur bör parterna och domstolen tänka då kontraktet används för att åstadkomma en avtalsstyrd tvistlösning? Vilket utrymme finns det för parterna att redan genom kontraktet bestämma över lösningen på de processuella problem som långt senare kan aktualiseras i anledning av tvister över kontraktet? Finns det goda skäl att göra skillnad mellan sådana avtalsvillkor vilka uttryckligen reglerar förfarandefrågor (processavtal) och sådana avtalsvillkor som uttryckligen angår parternas affärsmässiga prestationsutbyten (transaktionsavtal)? Processuella aspekter på kontraktet kan i ett partsperspektiv knytas till dels en konstruktiv utformning av avtalsvillkoren, dels en kreativ tolkning av villkoren då en avtalstvist har uppstått. Det handlar om att klarlägga de grundläggande förutsättningarna för att använda avtalsvillkoren för att fördela processföringsbördorna mellan parterna. En sådan fördelning kan ta sikte på en rad olika slags processfrågor: I vad mån styr avtalsvillkoren över vem av parterna som exempelvis ska ha åberops- och bevisbördan för ett visst omstritt händelseförlopp? Finns det utrymme för att via kontraktet åstadkomma processlättnader i förhållande till de stränga krav som rättegångsbalken riktar mot en part, t.ex. kravet på ett bestämt yrkande? Går det att redan i kontraktet bestämma vem av parterna som ska förse den andre med tvisterelevant information och då i ett tidigt skede av konflikten? Är det möjligt att i kontraktet reglera vilket beslutsunderlag en framtida dom ska grundas på? Vilka yttre ramar för domstolens dömande sätter avtalsvillkoren? Om ett avtalsvillkor ger utrymme för flera olika tolkningar, får domstolen då bara pröva hållbarheten i de tolkningar som parterna bygger sin processföring på? Får en domstol grunda sin avtalstolkning på tolkningsunderlag som parterna inte uttryckligen för fram i rättegången? Vilken betydelse har det att kontraktet ger anvisningar om tillvägagångssättet för ett tolka parternas avtal? Finns det möjligheter att genom kontraktet bestämma över möjligheterna att utverka interimistiska förbud mot misstänkt förestående kontraktsbrott? Peter Westberg är sedan 1991 professor i processrätt vid juridiska fakulteten, Lunds universitet.

Syftet med boken är att reflektera över kontraktet som ett underlag och ett redskap för en tvistlösning i anledning av ett visst förmögenhetsrättsligt avtal. Vad betyder det innehållsligt och metodmässigt att avtalsvillkor och inte rättsregler läggs till grund för parternas processföring och domstolens beslutsfattande? Hur bör parterna och domstolen tänka då kontraktet används för att åstadkomma en avtalsstyrd tvistlösning? Vilket utrymme finns det för parterna att redan genom kontraktet bestämma över lösningen på de processuella problem som långt senare kan aktualiseras i anledning av tvister över kontraktet? Finns det goda skäl att göra skillnad mellan sådana avtalsvillkor vilka uttryckligen reglerar förfarandefrågor (processavtal) och sådana avtalsvillkor som uttryckligen angår parternas affärsmässiga prestationsutbyten (transaktionsavtal)? Processuella aspekter på kontraktet kan i ett partsperspektiv knytas till dels en konstruktiv utformning av avtalsvillkoren, dels en kreativ tolkning av villkoren då en avtalstvist har uppstått. Det handlar om att klarlägga de grundläggande förutsättningarna för att använda avtalsvillkoren för att fördela processföringsbördorna mellan parterna. En sådan fördelning kan ta sikte på en rad olika slags processfrågor: I vad mån styr avtalsvillkoren över vem av parterna som exempelvis ska ha åberops- och bevisbördan för ett visst omstritt händelseförlopp? Finns det utrymme för att via kontraktet åstadkomma processlättnader i förhållande till de stränga krav som rättegångsbalken riktar mot en part, t.ex. kravet på ett bestämt yrkande? Går det att redan i kontraktet bestämma vem av parterna som ska förse den andre med tvisterelevant information och då i ett tidigt skede av konflikten? Är det möjligt att i kontraktet reglera vilket beslutsunderlag en framtida dom ska grundas på? Vilka yttre ramar för domstolens dömande sätter avtalsvillkoren? Om ett avtalsvillkor ger utrymme för flera olika tolkningar, får domstolen då bara pröva hållbarheten i de tolkningar som parterna bygger sin processföring på? Får en domstol grunda sin avtalstolkning på tolkningsunderlag som parterna inte uttryckligen för fram i rättegången? Vilken betydelse har det att kontraktet ger anvisningar om tillvägagångssättet för ett tolka parternas avtal? Finns det möjligheter att genom kontraktet bestämma över möjligheterna att utverka interimistiska förbud mot misstänkt förestående kontraktsbrott? Peter Westberg är sedan 1991 professor i processrätt vid juridiska fakulteten, Lunds universitet.

Syftet med boken är att reflektera över kontraktet som ett underlag och ett redskap för en tvistlösning i anledning av ett visst förmögenhetsrättsligt avtal. Vad betyder det innehållsligt och metodmässigt att avtalsvillkor och inte rättsregler läggs till grund för parternas processföring och domstolens beslutsfattande? Hur bör parterna och domstolen tänka då kontraktet används för att åstadkomma en avtalsstyrd tvistlösning? Vilket utrymme finns det för parterna att redan genom kontraktet bestämma över lösningen på de processuella problem som långt senare kan aktualiseras i anledning av tvister över kontraktet? Finns det goda skäl att göra skillnad mellan sådana avtalsvillkor vilka uttryckligen reglerar förfarandefrågor (processavtal) och sådana avtalsvillkor som uttryckligen angår parternas affärsmässiga prestationsutbyten (transaktionsavtal)? Processuella aspekter på kontraktet kan i ett partsperspektiv knytas till dels en konstruktiv utformning av avtalsvillkoren, dels en kreativ tolkning av villkoren då en avtalstvist har uppstått. Det handlar om att klarlägga de grundläggande förutsättningarna för att använda avtalsvillkoren för att fördela processföringsbördorna mellan parterna. En sådan fördelning kan ta sikte på en rad olika slags processfrågor: I vad mån styr avtalsvillkoren över vem av parterna som exempelvis ska ha åberops- och bevisbördan för ett visst omstritt händelseförlopp? Finns det utrymme för att via kontraktet åstadkomma processlättnader i förhållande till de stränga krav som rättegångsbalken riktar mot en part, t.ex. kravet på ett bestämt yrkande? Går det att redan i kontraktet bestämma vem av parterna som ska förse den andre med tvisterelevant information och då i ett tidigt skede av konflikten? Är det möjligt att i kontraktet reglera vilket beslutsunderlag en framtida dom ska grundas på? Vilka yttre ramar för domstolens dömande sätter avtalsvillkoren? Om ett avtalsvillkor ger utrymme för flera olika tolkningar, får domstolen då bara pröva hållbarheten i de tolkningar som parterna bygger sin processföring på? Får en domstol grunda sin avtalstolkning på tolkningsunderlag som parterna inte uttryckligen för fram i rättegången? Vilken betydelse har det att kontraktet ger anvisningar om tillvägagångssättet för ett tolka parternas avtal? Finns det möjligheter att genom kontraktet bestämma över möjligheterna att utverka interimistiska förbud mot misstänkt förestående kontraktsbrott? Peter Westberg är sedan 1991 professor i processrätt vid juridiska fakulteten, Lunds universitet.