I Ylva Gripfelts debutdiktsamling rör sig en far och ett barn på en avskalad scen. Här finns ett hus, en gårdsplan, skogen och katten. Barnets blick styr läsarens perception: den signalerar oro, omsorgsbrist, underläge. Barnet iakttar, försöker förstå de vuxnas rörelser och tonfall: i varje enskild rad tycks den  tryckta stämningen riskera att brisera i ett reellt våld.

Det gudomliga tillståndet utforskar förhållandet mellan barn och förälder, makt och maktlöshet, språk och tystnad. Med ett subtilt och åter­hållet språk fångar Ylva Gripfelts dikt underlägsen­hetens konstitution – hur den känns, luktar, ljuder.

I Ylva Gripfelts debutdiktsamling rör sig en far och ett barn på en avskalad scen. Här finns ett hus, en gårdsplan, skogen och katten. Barnets blick styr läsarens perception: den signalerar oro, omsorgsbrist, underläge. Barnet iakttar, försöker förstå de vuxnas rörelser och tonfall: i varje enskild rad tycks den  tryckta stämningen riskera att brisera i ett reellt våld.

Det gudomliga tillståndet utforskar förhållandet mellan barn och förälder, makt och maktlöshet, språk och tystnad. Med ett subtilt och åter­hållet språk fångar Ylva Gripfelts dikt underlägsen­hetens konstitution – hur den känns, luktar, ljuder.