»Det är 96 lampor i kyrksalen. Det har jag vetat sen jag var barn. Det var under de längre predikningarna som jag zonade ut och räknade dem alla. En gång var det som hände i kyrkan hela mitt liv. Nu vet jag inte ens om jag är kristen längre. Då var vi många i min ålder som delade platserna i kyrkbänken. Var är alla nu?« Jacob Langvik var ungdomspastorn som lämnade kyrkan när han gick igenom en livskris. Så småningom insåg han att han inte var ensam – många av kompisarna han delat kyrkbänk med hade gjort samma resa. Han bestämde sig för att försöka ta reda på vad som hade hänt. Den här boken handlar om dem. De som brann, men som till sist försvann. Som hade ett stort församlingsengagemang under ungdomsåren, men som kom att lämna av olika orsaker. Sex personer delar med sig av sina livsberättelser. Det är bitvis en sorglig läsning, där de intervjuade berättar att de inte känner att de ck plats med sina funderingar, frågor och tvivel i församlingen. Där trycket från omgivningen på hur man förväntades tro och uppträda till slut blev så stort att man lämnade kyrkan bakom sig. Men det är samtidigt också en hoppfull läsning, där det står klart att tron på Gud ofta överlever även de svåraste motgångar. 96 lampor kan ses som ett brev till kyrkan. En lägesrapport som manar till reflektion över hur församlingen kan bli mer öppen och välkomnande.

»Det är 96 lampor i kyrksalen. Det har jag vetat sen jag var barn. Det var under de längre predikningarna som jag zonade ut och räknade dem alla. En gång var det som hände i kyrkan hela mitt liv. Nu vet jag inte ens om jag är kristen längre. Då var vi många i min ålder som delade platserna i kyrkbänken. Var är alla nu?« Jacob Langvik var ungdomspastorn som lämnade kyrkan när han gick igenom en livskris. Så småningom insåg han att han inte var ensam – många av kompisarna han delat kyrkbänk med hade gjort samma resa. Han bestämde sig för att försöka ta reda på vad som hade hänt. Den här boken handlar om dem. De som brann, men som till sist försvann. Som hade ett stort församlingsengagemang under ungdomsåren, men som kom att lämna av olika orsaker. Sex personer delar med sig av sina livsberättelser. Det är bitvis en sorglig läsning, där de intervjuade berättar att de inte känner att de ck plats med sina funderingar, frågor och tvivel i församlingen. Där trycket från omgivningen på hur man förväntades tro och uppträda till slut blev så stort att man lämnade kyrkan bakom sig. Men det är samtidigt också en hoppfull läsning, där det står klart att tron på Gud ofta överlever även de svåraste motgångar. 96 lampor kan ses som ett brev till kyrkan. En lägesrapport som manar till reflektion över hur församlingen kan bli mer öppen och välkomnande.

»Det är 96 lampor i kyrksalen. Det har jag vetat sen jag var barn. Det var under de längre predikningarna som jag zonade ut och räknade dem alla. En gång var det som hände i kyrkan hela mitt liv. Nu vet jag inte ens om jag är kristen längre. Då var vi många i min ålder som delade platserna i kyrkbänken. Var är alla nu?« Jacob Langvik var ungdomspastorn som lämnade kyrkan när han gick igenom en livskris. Så småningom insåg han att han inte var ensam – många av kompisarna han delat kyrkbänk med hade gjort samma resa. Han bestämde sig för att försöka ta reda på vad som hade hänt. Den här boken handlar om dem. De som brann, men som till sist försvann. Som hade ett stort församlingsengagemang under ungdomsåren, men som kom att lämna av olika orsaker. Sex personer delar med sig av sina livsberättelser. Det är bitvis en sorglig läsning, där de intervjuade berättar att de inte känner att de ck plats med sina funderingar, frågor och tvivel i församlingen. Där trycket från omgivningen på hur man förväntades tro och uppträda till slut blev så stort att man lämnade kyrkan bakom sig. Men det är samtidigt också en hoppfull läsning, där det står klart att tron på Gud ofta överlever även de svåraste motgångar. 96 lampor kan ses som ett brev till kyrkan. En lägesrapport som manar till reflektion över hur församlingen kan bli mer öppen och välkomnande.