Den 13 december varje år firas lucia i landet Sverige. Det firas i förskolan, i kyrkan, i tv och på arbetsplatser. Lucia beskrivs gärna som den svenskaste av alla högtider. Det är lucia som svenskättlingar och utlandssvenskar visar upp, och det är lucia som får väcka Nobelpristagarna när de är i Stockholm för att ta emot sitt pris.
Men det svenska luciafirandet handlar inte bara om tindrande ljus. Det har både en historia och en nutid. Under 2000-talet har firandet skapat rubriker. En skola nekar en pojke att vara lucia, en annan tillåter det. I en skola ska det inte vara några tomtar, i en annan får inte en flicka vara tomte. Föräldrar har rasat, rektorer har mordhotats, media har rapporterat. Vad är det som är så känsligt? Det försöker den här boken ge svar på. Den ska också berätta en del om luciatraditionens bakgrund och utveckling. Det blir en historia om både ljus och mörker, som tar sin början en gång i Syrakusa och leder fram till 2010-talet och frågan om luciafirandet har någon framtid.
Ur innehållet: HELGONET FRÅN SYRAKUSA, Legendens rötter och spridning. VITKLÄDD MED LJUS I HÅR, Vem var hon?, Gudinnan, Barnet, Ängeln, Bruden. DET MODERNA FIRANDETS FÖDELSE, Den idealiska lucia, Oskuldsfull och vacker, Med guldgula lockar, Av svensk typ. TRADITION MED KOMPLIKATIONER, Den vackraste, Vi komma, vi komma, Min son vill inte ha klänning, En pojke som lucia, Tradition med komplikationer.
Håkan Strömberg är historiker. Han arbetar på Göteborgs stadsmuseum och har publicerat artiklar i bland annat tidskriften Populär historia i flera ämnen. I bokform har han tidigare utgivit Lons ögon en sällsam katts kulturhistoria (2015).
