Ljudbok, Svenska, 2007
Muminpappans memoarer
Av Tove Jansson
79 kr
Lyssna direkt i Bokus Reader – eller ladda ned till din enhet
Beskrivning
Muminpappan har skrivit ner berättelsen om sin stormiga ungdom när drontarna var mycket större, ovädren farligare och solskenet varmare än nu. Kanske har han skarvat lite ...
I de första böckerna om Muminfamiljen nämner Muminpappan då och då att han ska dra sig tillbaka och skriva ner sina minnen från sin ungdom: om uppväxten på barnhemmet och om det "dålighetsliv" han levt i sin ungdom tillsammans med hattifnattarna. När så pappan en dag blir förkyld sätter han sig och påbörjar detta projekt. Boken är hans denna berättelse, dels en beskrivning av hans vedermödor att skriva den.
Produktinformation
- Utgivningsdatum: 2007-09-21
- Språk: Svenska
- Speltid: 4 tim 40 min
- Filformat: MP3
- Filstorlek: 154,4 MB
- ISBN: 9789173481366
- Förlag: Bonnier Audio
- Uppläsare: Mark Levengood
- Ålder: 6-9
- Serie: Mumintrollen
- Mått: 1 x 1 x 1 mm
- Vikt: 1 g
Utforska kategorier
Betyg & recensioner
19 recensioner, genomsnitt 4.2/5
- 5/5 Annika E
Har köpt "Muminpappans memoarer" som present åt min vuxne son. Läste den för honom när han var barn och nu ville han gärna läsa den igen. Den är så fantasifull och rolig, mycket tack vare alla karaktärer som befolkar historien. Förutom Muminpappan som ung möter man till exempel Fredriksson, Hemulens moster, Joxaren, Envåldshärskaren, Trollkarlen och Toffslan och Viffslan.
- 3/5 Morpheus
Få fiktionella platser är väll så tätbefolkad av älskvärda karaktärer som Tove Janssons Mumindal? Snusmumriken, Lilla My, Mumin själv förstås och hans Mamma och Pappa.
Just Pappan är huvudpersonen i den här boken som handlar om hans stormiga uppväxt, som kanske inte är helt sann men det är inte det viktiga, som han själv säger. Och det stämmer. Det viktiga är att historien är underhållande vilket den är.
Tyvärr är Memoarerna ändå en av de svagare Muminböckerna, då många utav huvudpersonerna försvinner för att ge plats åt Pappan och dennes vänner. Den är fortfarande underhållande och kul att höra om Sniff och Snusmumrikens föräldrar och om hur Pappan och Mamman träffades. Fantasin och språket är det inget fel på, det håller Toves höga standard men det känns ändå som att man får lite av en "fattig mans version" av ett Muminäventyr när föräldrarna ersätter barnen. Men här finns ändå mycket att hämta, boken har flera underhållande scener och fantastiska citat och formuleringar och slutorden är bland de bästa jag läst i någon bok. Men som sagt, det är tyvärr den svagaste boken i Muminserien och handlingen drar ut på sig lite ibland. "Memoarer" var en av två böcker Tove skrev om (den andra var Kometjakten som blev "Kometen kommer") och är en omarbetad version av "Muminpappans bravader". Men där Kometen är en bättre omarbetning är Bravader i mitt tycke bättre än Memoarer, då den är betydligt kvickare och har ett bättre tempo i sin handling, även om några av de roligaste formuleringarna saknas.
Boken rekommenderas likväl till alla som gillar Mumin och bra fantasyäventyr generellt. Eller för en komplett Muminsamling. - 3/5 Morpheus
Även om jag är ett stort Mumin-fan måste jag erkänna att Muminpappans Memoarer aldrig varit en favorit. Det är inte en dålig bok, den håller bara inte samma höga nivå som de bästa i serien.
Fokuset i boken ligger på Muminpappan och hans stormiga ungdom som berättas i memoarform (att pappan skriver på sina memoarer är redan etablerat i tidigare böcker), och är en parodi på många självbiografi-klichéer.
Problemet för mig är väl dels att trots att boken är en av de längsta tycker jag inte tillräckligt mycket unikt och spännande händer. Jag känner att jag hade velat ha mer och kanske fler äventyr i boken (strängt taget reser de bara från en plats till en annan, jag hade gärna sett mer av en odyssé), då Pappans ungdom nästan känns fattig jämfört med de äventyr hans son varit med om redan.
Sedan har karaktärsgalleriet ersatts av Muminpappans vänner, både originella som bästa vännen Fredrikson, men även Snusmumriken och Sniff respektive fäder, Joxaren och Rådd-Djuret. Tove ska ha en eloge för att papporna både liknar sina söner nog för att man ska se släktskapet, men ändå skiljer sig tillräckligt för att inte vara direkta kopior. Tyvärr är inte de nya karaktärerna lika charmiga som de gamla (med undantag för Rådd-djuret, som jag föredrar framför Sniff, och Mymlans dotter som här debuterar). Visserligen debuterar Lilla My i den här boken, men här har hon ännu inte utvecklats till den sköna, mer tredimensionella karaktär hon är i senare böcker.
Boken innehåller fortfarande flera roliga och fantasifulla bitar, sköna repliker och beskrivningar (och bland de bästa slutorden jag läst i någon bok). Pappan är en härlig äventyrare-filosof (speciellt i början) och boken bör läsas av alla Muminfans, men för mig är den som sagt ingen favorit.
Inläsningen av Mark Levengood är bra gjord, då hans lugna, mysiga röst är en fröjd att lyssna på och fångar både de roliga och melankoliska bitarna. Ett perfekt val av inläsare. - 5/5 Lotten S Verifierat köp
- 3/5 -