Ljudbok, Svenska, 2016
Muminpappans memoarer
Av Tove Jansson
159 kr
Lyssna direkt i Bokus Reader – eller ladda ned till din enhet
Beskrivning
En dag råkar Muminpappan ut för en kraftigförkylningsom får honom att fundera. Han tänker att om han skulle ha dött av förkylningen skulle ingen ha vetat något om hans stormiga ungdom. Han sätter sig ned och påbörjar projekt.
Memoarerna inleds med att Muminpappan upphittas i en korg utanför ett barnhem som förestås av en kvinnlighemul. Uppväxten på barnhemmet upplevde inte Muminpappan som trevlig eftersom han och hemulen inte kunde förstå varandra; Muminpappan hade många frågor och funderingar om livet som hemulen aldrig besvarade. Hemulen var sträng och ville att barnen skulle göra som hon sa utan att ifrågasätta något. Efter att Muminpappan en vinterdag gått ner till ån för att se på sig själv iisensom brister, bestämmer han sig för att han måste få upptäcka världen på egen hand och lämnar därför barnhemmet tillsammans med ett avskedsbrev.
Han springer genom en kuslig skog som verkar ännu mer skrämmande eftersom det ärnatt. Småningom kommer han ut vid en å där en figur sitter med ettvattenhjul. Figuren presenterar sig som Fredrikson och förklarar att det inte är något vattenhjul utan en uppfinning som ska appliceras på hans skepp. Fredrikson presenterar Muminpappan för sina två vänner; Rådd-djuret (blivande far tillSniff) och Joxaren (blivande far tillSnusmumriken). Tillsammans bygger de klart skeppet som får namnet "Havsorkestern" (Rådd-djuret felstavade namnet och skrev istället "Haffsårkestern"). De ger sig sedan ut på en resa i skeppet. Vägen ut till havet är blockerad av det gigantiska havsdjuret Edward men han flyttar på sig när Fredrikson ber honom att göra det.
Ute på vattnet hör de en kvinnoröst ropa på hjälp inifrån land. En skuggig figur blir jagad av det kyliga monstret Mårranoch Muminpappan simmar iland för att rädda henne, trots Fredriksons varning om att man kan frysa till is vid kontakt med Mårran. Han lyckas dock rädda figuren, som visar sig vara hemulens moster. Mostern visar sig likna sin släkting; hon beordrar den lilla besättningen att städa och hålla rent. Dock blir hon inte kvar på skeppet länge då en stor grupp klippdassar överfaller henne och drar ner henne i vattnet. En av klippdassarna följer även med vännerna på resan.
Småningom kommer de iland långt borta där de får mötaMymlansfamilj. Mymlans dotter blir vän med dem och de går tillsammans för att fira kungens 100:e födelsedag där alla vinner priser. Därefter bygger de nya hem på en ö som dock hemsöks av ett spöke. De lyckas göra en överenskommelse med spöket och blir därefter vänner. Under tiden har Fredrikson åt kungen designat ett skepp, som under sin jungfruresa blir attackerat av ett jättelikt havsmonster - men alla räddas när dronten Edward av misstag stampar ihjäl monstret.
Rådd-djuret gifter sig med Sås-djuret och Muminpappan räddar ett annat mumintroll från att drunkna. Hon visar sig vara Muminmamman. Slutet knyts avslutningsvis ihop kronologiskt med den första Muminboken, Småtrollen och den stora översvämningen.
Produktinformation
- Utgivningsdatum: 2016-12-14
- Språk: Svenska
- Speltid: 4 tim 43 min
- Filformat: MP3
- Filstorlek: 165,6 MB
- ISBN: 9789188593054
- Förlag: Sony Music Entertainment Sweden AB
- Uppläsare: Tove Jansson
Utforska kategorier
Betyg & recensioner
19 recensioner, genomsnitt 4.2/5
- 5/5 Annika E
Har köpt "Muminpappans memoarer" som present åt min vuxne son. Läste den för honom när han var barn och nu ville han gärna läsa den igen. Den är så fantasifull och rolig, mycket tack vare alla karaktärer som befolkar historien. Förutom Muminpappan som ung möter man till exempel Fredriksson, Hemulens moster, Joxaren, Envåldshärskaren, Trollkarlen och Toffslan och Viffslan.
- 3/5 Morpheus
Få fiktionella platser är väll så tätbefolkad av älskvärda karaktärer som Tove Janssons Mumindal? Snusmumriken, Lilla My, Mumin själv förstås och hans Mamma och Pappa.
Just Pappan är huvudpersonen i den här boken som handlar om hans stormiga uppväxt, som kanske inte är helt sann men det är inte det viktiga, som han själv säger. Och det stämmer. Det viktiga är att historien är underhållande vilket den är.
Tyvärr är Memoarerna ändå en av de svagare Muminböckerna, då många utav huvudpersonerna försvinner för att ge plats åt Pappan och dennes vänner. Den är fortfarande underhållande och kul att höra om Sniff och Snusmumrikens föräldrar och om hur Pappan och Mamman träffades. Fantasin och språket är det inget fel på, det håller Toves höga standard men det känns ändå som att man får lite av en "fattig mans version" av ett Muminäventyr när föräldrarna ersätter barnen. Men här finns ändå mycket att hämta, boken har flera underhållande scener och fantastiska citat och formuleringar och slutorden är bland de bästa jag läst i någon bok. Men som sagt, det är tyvärr den svagaste boken i Muminserien och handlingen drar ut på sig lite ibland. "Memoarer" var en av två böcker Tove skrev om (den andra var Kometjakten som blev "Kometen kommer") och är en omarbetad version av "Muminpappans bravader". Men där Kometen är en bättre omarbetning är Bravader i mitt tycke bättre än Memoarer, då den är betydligt kvickare och har ett bättre tempo i sin handling, även om några av de roligaste formuleringarna saknas.
Boken rekommenderas likväl till alla som gillar Mumin och bra fantasyäventyr generellt. Eller för en komplett Muminsamling. - 3/5 Morpheus
Även om jag är ett stort Mumin-fan måste jag erkänna att Muminpappans Memoarer aldrig varit en favorit. Det är inte en dålig bok, den håller bara inte samma höga nivå som de bästa i serien.
Fokuset i boken ligger på Muminpappan och hans stormiga ungdom som berättas i memoarform (att pappan skriver på sina memoarer är redan etablerat i tidigare böcker), och är en parodi på många självbiografi-klichéer.
Problemet för mig är väl dels att trots att boken är en av de längsta tycker jag inte tillräckligt mycket unikt och spännande händer. Jag känner att jag hade velat ha mer och kanske fler äventyr i boken (strängt taget reser de bara från en plats till en annan, jag hade gärna sett mer av en odyssé), då Pappans ungdom nästan känns fattig jämfört med de äventyr hans son varit med om redan.
Sedan har karaktärsgalleriet ersatts av Muminpappans vänner, både originella som bästa vännen Fredrikson, men även Snusmumriken och Sniff respektive fäder, Joxaren och Rådd-Djuret. Tove ska ha en eloge för att papporna både liknar sina söner nog för att man ska se släktskapet, men ändå skiljer sig tillräckligt för att inte vara direkta kopior. Tyvärr är inte de nya karaktärerna lika charmiga som de gamla (med undantag för Rådd-djuret, som jag föredrar framför Sniff, och Mymlans dotter som här debuterar). Visserligen debuterar Lilla My i den här boken, men här har hon ännu inte utvecklats till den sköna, mer tredimensionella karaktär hon är i senare böcker.
Boken innehåller fortfarande flera roliga och fantasifulla bitar, sköna repliker och beskrivningar (och bland de bästa slutorden jag läst i någon bok). Pappan är en härlig äventyrare-filosof (speciellt i början) och boken bör läsas av alla Muminfans, men för mig är den som sagt ingen favorit.
Inläsningen av Mark Levengood är bra gjord, då hans lugna, mysiga röst är en fröjd att lyssna på och fångar både de roliga och melankoliska bitarna. Ett perfekt val av inläsare. - 5/5 Lotten S Verifierat köp
- 3/5 -