För nutidsmänniskan i Norden är hemmet centralt. Här tillbringar vi en stor del av vår fritid, här umgås vi med familjen, här får vi uttrycka och leva ut våra privata jag. Hemmet är något personligt och en plats där vi själva får bestämma. Renovering och inredning ägnas omsorg och intresse, men våra val styrs mer än vi vill tro av yttre faktorer som klasstillhörighet, ekonomiska möjligheter och mode. Den som inte har ett hem kallas hemlös. Ordet ger associationer till social utslagning och misär. Ett hem är idag det minsta en människa bör ha.

De här föreställningarna om hemmet är inte särskilt gamla. De uppstod parallellt med borgerlighetens framväxt under 1800-talet. Då fanns det fortfarande gott om människor som inte hade något hem i vår mening. Städernas tjänsteflickor ägde inte fler personliga tillhörigheter än vad som rymdes i en kommod. Med denna flyttade de mellan olika arbetsgivares hem, ibland under ett helt liv. Pigor och drängar sov i kök och drängkammare, ofta inte ens i en egen säng. Desto tydligare demonstrerades hemmets betydelse av dem som hade ett. Den hemkära borgerligheten skapade de hemideal som med samhällets demokratisering och ökade uttag av naturresurser har blivit en självklarhet för de flesta av oss. Att studera historiska borgerliga hem är att studera sig själv. 1800-talets diskussioner kring det borgerliga hemmets idéer, ideal, debatt och rådgivning hittas i skriftliga källor som i tidens veckopress, konsthistorikernas stillära och reformivrarnas smakuppfostrande propagandaskrifter.

Utgångspunkt i denna bok är den materiella kulturen, i form av två bevarade hem, Klunkehjemmet och Aschanska gården, och alla de föremål som finns där idag. Hemmen utgör sammansatta helheter där arkitektur, rumsindelningar, inredningar, konstföremål och skriftligt källmaterial tillsammans aktualiserar frågor om stil, design, identitet, genus och konsumtion. De uppmanar till en bred analys av familjernas konstuppfattning, kollektiva självuppfattningar, inbördes relationer, konsumtionsmöjligheter och bildningsideal.

För nutidsmänniskan i Norden är hemmet centralt. Här tillbringar vi en stor del av vår fritid, här umgås vi med familjen, här får vi uttrycka och leva ut våra privata jag. Hemmet är något personligt och en plats där vi själva får bestämma. Renovering och inredning ägnas omsorg och intresse, men våra val styrs mer än vi vill tro av yttre faktorer som klasstillhörighet, ekonomiska möjligheter och mode. Den som inte har ett hem kallas hemlös. Ordet ger associationer till social utslagning och misär. Ett hem är idag det minsta en människa bör ha.

De här föreställningarna om hemmet är inte särskilt gamla. De uppstod parallellt med borgerlighetens framväxt under 1800-talet. Då fanns det fortfarande gott om människor som inte hade något hem i vår mening. Städernas tjänsteflickor ägde inte fler personliga tillhörigheter än vad som rymdes i en kommod. Med denna flyttade de mellan olika arbetsgivares hem, ibland under ett helt liv. Pigor och drängar sov i kök och drängkammare, ofta inte ens i en egen säng. Desto tydligare demonstrerades hemmets betydelse av dem som hade ett. Den hemkära borgerligheten skapade de hemideal som med samhällets demokratisering och ökade uttag av naturresurser har blivit en självklarhet för de flesta av oss. Att studera historiska borgerliga hem är att studera sig själv. 1800-talets diskussioner kring det borgerliga hemmets idéer, ideal, debatt och rådgivning hittas i skriftliga källor som i tidens veckopress, konsthistorikernas stillära och reformivrarnas smakuppfostrande propagandaskrifter.

Utgångspunkt i denna bok är den materiella kulturen, i form av två bevarade hem, Klunkehjemmet och Aschanska gården, och alla de föremål som finns där idag. Hemmen utgör sammansatta helheter där arkitektur, rumsindelningar, inredningar, konstföremål och skriftligt källmaterial tillsammans aktualiserar frågor om stil, design, identitet, genus och konsumtion. De uppmanar till en bred analys av familjernas konstuppfattning, kollektiva självuppfattningar, inbördes relationer, konsumtionsmöjligheter och bildningsideal.

För nutidsmänniskan i Norden är hemmet centralt. Här tillbringar vi en stor del av vår fritid, här umgås vi med familjen, här får vi uttrycka och leva ut våra privata jag. Hemmet är något personligt och en plats där vi själva får bestämma. Renovering och inredning ägnas omsorg och intresse, men våra val styrs mer än vi vill tro av yttre faktorer som klasstillhörighet, ekonomiska möjligheter och mode. Den som inte har ett hem kallas hemlös. Ordet ger associationer till social utslagning och misär. Ett hem är idag det minsta en människa bör ha.

De här föreställningarna om hemmet är inte särskilt gamla. De uppstod parallellt med borgerlighetens framväxt under 1800-talet. Då fanns det fortfarande gott om människor som inte hade något hem i vår mening. Städernas tjänsteflickor ägde inte fler personliga tillhörigheter än vad som rymdes i en kommod. Med denna flyttade de mellan olika arbetsgivares hem, ibland under ett helt liv. Pigor och drängar sov i kök och drängkammare, ofta inte ens i en egen säng. Desto tydligare demonstrerades hemmets betydelse av dem som hade ett. Den hemkära borgerligheten skapade de hemideal som med samhällets demokratisering och ökade uttag av naturresurser har blivit en självklarhet för de flesta av oss. Att studera historiska borgerliga hem är att studera sig själv. 1800-talets diskussioner kring det borgerliga hemmets idéer, ideal, debatt och rådgivning hittas i skriftliga källor som i tidens veckopress, konsthistorikernas stillära och reformivrarnas smakuppfostrande propagandaskrifter.

Utgångspunkt i denna bok är den materiella kulturen, i form av två bevarade hem, Klunkehjemmet och Aschanska gården, och alla de föremål som finns där idag. Hemmen utgör sammansatta helheter där arkitektur, rumsindelningar, inredningar, konstföremål och skriftligt källmaterial tillsammans aktualiserar frågor om stil, design, identitet, genus och konsumtion. De uppmanar till en bred analys av familjernas konstuppfattning, kollektiva självuppfattningar, inbördes relationer, konsumtionsmöjligheter och bildningsideal.