Våren 2007 skulle ett av Andy Warhols mest kontroversiella konstverk, en Brillolåda, säljas på Stockholms Auktionsverk. Förväntningarna var höga, lådan beräknades gå för strax under en miljon kronor. Men försäljningen stoppades sedan märkliga omständigheter framkommit. Lådan var sannolikt tillverkad långt senare än vad som angavs i katalogen. Äkthetsstämpeln hade troligen hamnat där till följd av halvsanningar och lögner. Avslöjandet rörde upp en storm i konstvärlden men också i tillvaron där utanför. Hur fastställdes egentligen äktheten hos Warholverk? Och vilken roll hade den kände museichefen Pontus Hultén spelat? I Den stora konstsvindeln sätts den internationellt uppmärksammade Brilloskandalen in i ett konsthistoriskt och estetiskt sammanhang. En rad frågor ställs på sin spets. Vilken är relationen mellan konstnärligt och ekonomiskt värde? Var går gränsen mellan konstnären och bedragaren? Vad är egentligen falskt i en konstvärld där äkthet satts på undantag? Under framställningens gång förändras mönstret och skuldbördan förflyttas. Det som från början framstått som en raffinerad förfalskning blir efterhand något långt mer komplicerat. Bedragaren visar sig ha varit en konstnär och verket vara en kopia av en kopia.

Våren 2007 skulle ett av Andy Warhols mest kontroversiella konstverk, en Brillolåda, säljas på Stockholms Auktionsverk. Förväntningarna var höga, lådan beräknades gå för strax under en miljon kronor. Men försäljningen stoppades sedan märkliga omständigheter framkommit. Lådan var sannolikt tillverkad långt senare än vad som angavs i katalogen. Äkthetsstämpeln hade troligen hamnat där till följd av halvsanningar och lögner. Avslöjandet rörde upp en storm i konstvärlden men också i tillvaron där utanför. Hur fastställdes egentligen äktheten hos Warholverk? Och vilken roll hade den kände museichefen Pontus Hultén spelat? I Den stora konstsvindeln sätts den internationellt uppmärksammade Brilloskandalen in i ett konsthistoriskt och estetiskt sammanhang. En rad frågor ställs på sin spets. Vilken är relationen mellan konstnärligt och ekonomiskt värde? Var går gränsen mellan konstnären och bedragaren? Vad är egentligen falskt i en konstvärld där äkthet satts på undantag? Under framställningens gång förändras mönstret och skuldbördan förflyttas. Det som från början framstått som en raffinerad förfalskning blir efterhand något långt mer komplicerat. Bedragaren visar sig ha varit en konstnär och verket vara en kopia av en kopia.