Atlas – förlag

Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående pappa,härdare vid Metallverken i Västerås. En berättelse om klasstillhörighet, manlighet och utanförskap. Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall. ”Pappas plånbok är stor som en handflata, svart och lätt böjd efter ett liv i bakfickan. Den har börjat ge efter lite i sömmarna och är tung, trots att den nästan är tom. I sedelfacket ligger ingenting, i myntfickan arton kronor och femtio öre. Bakom patientbrickan trängs ett checkhäfte från Nordbanken och ett medlemskort för Metall avdelning 20. Ett skrynkligt tidningsurklipp med statistik över Västerås Sportklubbs bandyframgångar, ett ensamt frimärke med kungen på. I ett av facken gömmer sig ett splitter nytt bankomatkort, inlindad i en lapp med ordet lall och en sifferkod. Det är 99 kronor på kontot. När pappa dog hade han elva dagar kvar till nästa a-kassa. Där ligger också ett litet noteringshäfte för bankärenden som pappa antecknat telefonnummer i. På den första raden står det Åsa och mitt hemnummer. Under med lite kraftigare filtpenna har han skrivit ‘Sprit’ och ett telefonnummer han fyllt i flera gånger. Därefter följer hans storasyster Majken och de andra syskonen, även dem han aldrig skulle fått för sig att ringa. Bästa vännerna Börje och Berit. Sedan en lång rad nummer till Smolken, Skallen, Buster, Ormen, Hoffa, Babben, Blomma, Bella, Britta med rattarna … Lika prydligt antecknad står mammas syster Nina han inte träffat på många år. På ID-kortet står det Leif Boris Andersson, född den 15 februari 1941. Fotot är bra, jag ser att det är han.”

Hur kan juridiken användas för att motverka strukturell diskriminering? Det är en av många frågor som ställs i Att förstå lagstiftning om diskriminering och mänskliga rättigheter. Syftet med boken är att ge kunskap och verktyg för rörelse och aktivitet, och att vara ett underlag för diskussion och reflektion. I sju kapitel tas frågor om diskriminering upp genom exempel från rättsfall som handlar om bland annat anställning, rätten till bostad, löner och åldersdiskriminering. Gränserna för positiv särbehandling presenteras och kommenteras, och olika diskrimineringsbegrepp som används inom samhällsvetenskapen beskrivs och jämförs. En fråga som lyfts fram är svagheterna i rätten för personer med funktionsnedsättningar att leva ett liv som andra. Bristande tillgänglighet handlar om strukturell diskriminering och innebär hinder för likabehandling. Författarna argumenterar, med stöd av avgöranden från EU-domstolen, för att använda lagstiftningen i syfte att resa krav utifrån gruppers människovärde och krav på likabehandling. Boken vänder sig till alla som är intresserade av att förstå grunderna för diskrimineringslagstiftning och mänskliga rättigheter. QR-koder används för att länka till ytterligare material och för att fortsatt kunna lägga in kommentarer och uppdateringar. Susanne Fransson är docent i rättsvetenskap och verksam som forskare och lärare vid Göteborgs universitet. Per Norberg är universitetslektor vid Lunds universitet.

Nu i en uppdaterad utgåva med nyskrivet efterord, har översatts till fem språk och nominerats till det prestigefyllda Kapuscinskipriset. Den tolfte augusti 1978 anländer en svensk delegation, med Jan Myrdal i spetsen, till Pol Pots Demokratiska Kampuchea. Vid hemkomsten beskrivs röda khmerernas kommunistiska revolution som ett föredöme för andra länder. Efter svenskarnas besök avslöjas att närmare två miljoner människor, en fjärdedel av befolkningen, har avrättats eller dött av slavarbete, svält och sjukdomar under Pol Pots dryga tre och ett halvt år vid makten. Hur kunde ett av 1900-talets mest omfattande massmord ske utan att någon reagerade? Peter Fröberg Idling har sökt svaret hos de svenska resenärerna och i Kambodjas mest otillgängliga områden där de före detta ledarna gömmer sig från rättvisan. ”För en dokumentär rysare som suveränt blandar reporterns närvaro med essäistens överblick. … Världen och det förflutna kommer nära. Och den svenska dokumentärprosan förnyas.” (nominering till Dagens Nyheters kulturpris) ”Boken förtjänar en framstående plats bland de reportage som räknas till mästerverken i världen.”(Wiadomosci 24, polen) ”Nyskapande journalistik” (DN) ”Spännande … Viktig och angelägen.” (SvD) ”Vacker och poetisk … En väldigt läsvärd bok … Förtrollande.” (Sydsvenskan)

Antologin Maktens (o)lika förklädnader tar upp det problematiska förhållandet mellan feminism, eurocentrism och klass från varierande infallsvinklar. Antologin kan läsas som en postkolonialt inspirerad lägesrapport om Sverige i början av det nya millenniet. Även om rasism är och har varit en marginaliserad fråga inom den svenska feministiska forskningen, visar flera texter i denna antologi att rasismen är en nyckel för att förstå nutida former av social differentiering. En viktig forskningsuppgift är därför att analysera hur könsidentiteter konstitueras inom ramen för ett rasifierat och klassindelat samhälle. Att problematisera rasism innebär inte bara att förkasta den som social praxis utan också att lyfta fram och undersöka hur erfarenheter av rasism parallellt med klass och kön formar sociala identiteter. En annan viktig aspekt som tas upp i antologin är medvetenheten om rasism, vilket anses vara av central betydelse för att förstå hur rasistiska ideologier präglar vår uppfattning om sociala fenomen. I detta sammanhang är begreppet intersektionalitet som introduceras i boken relevant för förståelsen av de mekanismer som gör kön, klass och etnicitet till bärande principer för överordning och underordning. Ekonomhistorikern Paulina de los Reyes, kulturgeografen Irene Molina och sociologen Diana Mulinari skriver, debatterar och forskar om feminism, rasism och makt utifrån ett postkolonialt perspektiv.

Lotta trivs med sitt arbete som svensklärare, men så börjar saker hända. Eleverna bråkar om sina betyg och skolledningen har åsikter om undervisningen. Ett efter ett uppträder så symptomen: hudutslag, värk och sömnsvårigheter. Efter en tids tvivlande landar Lotta i insikten om att hon blivit elöverkänslig. Det här är starten på en resa in i en sjukdom, eller snarare en identitet, som inte ens slutar när Lotta tvingas lämna hus och hem bakom sig och dra till skogs. Till slut bestämmer hon sig för att slå tillbaka. Högspänning är en berättelse om en stigmatiserad människa i fritt fall i vår moderna välfärdsstat. En udda skildring av en helt vanlig person som drabbas av ett lika omdebatterat som plågsamt tillstånd. Det är Henrik Bromanders fjärde roman, efter den uppmärksammade Bara en kram. Henrik Bromander är författare och serietecknare. Han har tidigare gett ut en trilogi om maskulinitet: Vän av ordning, Riv alla tempel och Bara en kram. "Bromanders svarta humor är ständigt närvarande men trots att det vore så lätt hänt förfaller berättelsen aldrig till karikatyr trots sexfantasier om Täppas Fogelberg och elsanering av radhuset i Utby."Rebecka Åhlund, Ystads Allehanda "Bromander fångar på pricken känslan av att vara missförstådd, att inte alls räknas i samhället eller debatten."Sebastian Lönnlöv, SvD"Den magnifika slutscenen, som gör att romanen verkligen gör skäl för sin titel, är poesi, mångtydig och full av patos."Lars Hermansson, Kulturnytt i P1 "Det är en rolig bok, en mer renodlad komedi än många av Bromanders tidigare verk, men också djupt sorglig för att vara ett samhälle som säger sig hylla originalitet, individualitet och egensinne är vi svenskar, trots allt, mycket dåliga på att acceptera eller ens försöka förstå de verkligt avvikande."Amanda Svensson, Expressen "Med Högspänning har Bromander skrivit ännu en berättelse om den ensamma människans missriktade och destruktiva uppror i en tid där de samhälleliga institutionerna monterats ner och de kollektiva rörelserna dör ut. Även om jag önskar att den utvecklingen vänder, hoppas jag att böckerna blir många fler."Mikaela Blomqvist, GP

Vad säger barnen? är en bok om konsten att intervjua barn. Hur skapar man tillit, hur förbereder man sig, vilken lagstiftning gäller? Har barn yttrandefrihet? Hur gör man barnperspektivet tydligt och hur ser man som journalist till att barnens röster lyfts fram i det offentliga samtalet? Men den handlar också om hur vuxenvärlden ser på och bemöter barn. Vad säger barnen? är en personlig handbok, en kunskapsbank och en praktisk guide. Den kan användas som stöd för lärare, fritidsledare, teaterfolk, kulturarbetare och dokumentärfilmare. Och varför inte föräldrar? Boken är resultatet av ett arbete vid Stockholms dramatiska högskola där radioreportern Ylva Mårtens har varit verksam som gästlärare, forskare och lektor i radioproduktion i mer än trettio år. ”En guldgruva att ösa ur.” Barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson i bokens förord.

Hösten 2019 knackade tankesmedjan Arena Idé dörr på sex svenska orter där inkomsterna är låga och missnöjet stort. "Det svenska missnöjet" är resultatet av över trehundra samtal med människor i trapphus, i vardagskök och på innergårdar. Från Haparanda i norr till Landskrona i söder, från glesbygdens Ställdalen till hyreshusområdet i Sandvången, från småhusen i Ronneby till miljonprogrammet i Rannebergen. Det här är de missnöjdas Sverige, med deras egna ord.

I Välkommen till Paradiset följer Jennie Dielemans de moderna turistströmmarna - från massturismens födelse på Gran Canaria till dagens chartersuccé Thailand. Tillsammans med fotografen Shahab Salehi har hon träffat miljöadvokater i Mexiko, turistarbetare i Dominikanska Republikens slumområden och de burmesiska flyktingar som bygger hotellen i Thailand. De slår följe med backpackers som letar efter ett krig i Vietnam, hänger med Phukets sexturister och hamnar på ett mänskligt zoo.

Trots att rösträtt för kvinnor är en grundläggande förutsättning för demokrati och medborgarskap har kvinnorösträttsfrågan och kvinnokampen osynliggjorts i den nationella historieskrivningen om demokratiseringsprocessen. Kampen för kvinnors rösträtt hör inte till berättelsen om Sverige och behandlas knappast alls i historieböcker som används i grundskola, gymnasium eller på universitet. I denna bok undersöker historikern Josefin Rönnbäck vilka genusgränser som fanns i politiken i början av 1900-talet och hur rösträttskvinnorna utmanade och överskred dem. Politikens genusgränser bidrar med en nytolkning av detta viktiga skede i svensk historia och visar hur det politiska livet strukturerats efter föreställningar om kön. Hur såg rösträttskvinnornas kamp för att erhålla rösträtt och valbarhet på samma villkor som män ut? Hur gick det till när svenska kvinnor inlemmades i den manliga politiska arenan? Josefin Rönnbäck arbetar som lektor i historia vid Luleå tekniska universitet. Detta är hennes doktorsavhandling, framlagd vid Historiska institutionen, Stockholms universitet.

”Oerhört intressant, fruktansvärt skrämmande … Läs den!” (Yukiko Duke gav Med uppenbar känsla för stil fyra av fem i betyg i Gomorron Sverige/SVT) ”Reportagets största styrka är att det är så personligt. Mendel-Enk skriver bättre än de flesta skönlitterära debutanter. Och allt han berättar är sant … 127 sidor lämnar efter sig en längtan efter mer.” (Lena Kvist, Borås Tidning) Med uppenbar känsla för stil är ett reportage om manlighet. Det handlar om hur våldet och frustrationen hänger ihop med den bild av manlighet som pojkar formas till. Stephan Mendel-Enk är journalist, detta är hans debut. Han har tidigare skrivit i fotbollsmagasinet Offside och varit krönikör i Dagens Nyheter Sporten. I den mediedebatt som följde huliganmordet på Tony Deogan var analysen tydlig. Huliganerna bestod av våldsfixerade dårar som inte brydde sig om fotboll. De drevs av hat och de hade värderingar som kraftigt avvek från övriga samhällets. Men när Stephan Mendel-Enk intervjuade några av de mest ökända fann han dem vara en så brokig samling att medias alla försök till generella omdömen föll platt. Det fanns bara en sak som alla i Firman verkligen hade gemensamt, men den diskuterats aldrig: De var alla män. Behärska dig, var lojal mot gruppen, offra dig för något större och viktigare än du själv. Den interna hierarkin. Den stenhårda uppdelningen offentligt/privat. Föraktet för svaghet. Samma logik, samma ideal som formade Firman kände han igen från andra sammanhang: från sin egen uppväxt, kompisar och skolan. Från de mansdominerade tidningsredaktioner han jobbat. Från filmer, tidningar, tv-serier och böcker med män som målgrupp. ”Om en tjej hade skrivit reportaget Med uppenbar känsla för stil och påstått att killar är dumma i huvudet, hade hon snart fått massa knullmail från män och epitetet feministhora i gubbkretsar.” (Natalia Kazmierska, Expressen) ”Jag har inte läst något så klarsynt om manlighet sedan Joyce Carol Oates korta skrift om Boxning.” (Robert Svensson, Resumé) ”Med uppenbar känsla för stil är konsekvent och kompromisslös i sin skildring av hur vårt samhälles norm samtidigt är vårt problem och hur alla män drar fördel av den kollektiva rädsla som finns för vad vissa män ska ta sig till om mäns privilegier hotas. Mendel-Enk är stenhård i sin uppgörelse med ‘den manliga könsrollen ” (Ulrika

Några månader har gått sedan barnet sade upp sig från dagis. Inga formulär fanns att fylla i, det var bara att öppna grinden och gå hem. Personalen har inte vidtagit åtgärder. Femåringens upphovsmän är spårlöst försvunna, alla rum i lägenheten tillhör barnet nu. Men här och var finns pengar gömda, och chokladkex är mättande. Ledsagad av sin tysktalande leguan ger sig barnet ut på upptäcktsfärd bland höghusen och människorna i kranskommunen. Främlingsleguanen är en skälmroman om att vara helt ensam i världen och om det vakuum som bildas när sorgens orsak har hunnit driva för långt ut i de gröna vattnen.

Vad innebär det att klassresa i Sverige i dag? Och vad är det som gör den uppåtgående klassresan till en samhällelig favorithistoria? Det är teman i Lena Sohls doktorsavhandling om kvinnors uppåtgående klassresor i det svenska välfärdssamhället. Genom intervjuer med kvinnor som har klassrest genom utbildning undersöker hon vad föreställningar om klass, kön, ras, svenskhet och sexualitet betyder för deras klassmässiga förflyttningar. Hur kommer det sig att Jenny inte ens funderade över ”det här med klass” innan hon började plugga på universitetet? Varför säger Ebba att ”det fanns inga andra alternativ” än att läsa vidare på grund av att hon var så duktig i skolan? Vad är det som gör att Marta, som är född i Sverige, säger att hon måste ”bli svensk” för att kunna göra en klassresa? Vilken betydelse har sexualitet för klassresan när Nina väljer att ”avvika lite” från planen med kille, barn och vårdjobb som hennes gamla kompisar har följt? Med utgångspunkt i postkoloniala och feministiska teorier om klass presenterar avhandlingen nya perspektiv på klassresande.

Sexuell läggning och könsidentitet har en undanskymd plats i högskolan och i den utbildning och forskning som bedrivs där. I antologin I den akademiska garderoben belyser tio forskare och praktiker svensk högskoleutbildning och forskning utifrån ett kritiskt perspektiv och granskar den normerande heterosexualiteten. Såväl teoretiska som yrkesförberedande utbildningar diskuteras utifrån kvalitet och framtida yrkesroll. Läs om hur den heterosexuella normen påverkar ämnen som teknik, medicin, psykologi, kultur och pedagogik.Medverkar gör Jan Bergström, Carina Bildt, Isabelle Dussauge, Christine Gilljam, Don Kulick, Davy Prieur, Hans Robertsson, Tiina Rosenberg, Jens Rydström, Anna Westerståhl samt de två redaktörerna Anna-Clara Olsson och Caroline Olsson.

Pappa heter Peter, mamma heter Elsa och barnet är en flicka i treårsåldern som heter Lola. Tre människor beroende av varandra. Men kontakterna fungerar inte. Familjen är här inte trygghet, utan tryck, inte den goda samlevnadens hemvist, utan en grogrund för plågan och destruktiviteten. Detta är en skrämmande och upprörande roman. Den handlar om människor som egentligen inte kan, inte orkar leva. Det som händer i boken händer också i verkligheten. Annette Kullenberg är en av de få som vågar erkänna det och lyckas beskriva det utan att ta sin tillflykt till förenklingar och nödlösningar. Pappa mamma barn utgavs första gången 1968.

Den svenska scoutrörelsen är en bortglömd ungdomsrörelse. Plågad av töntstämpel och stagnerande medlemsutveckling lever den ett liv i skymundan, långt från samhällsdebatten. Men scoutrörelsen är samtidigt Sveriges största ungdomsrörelse, en viktig fritidssysselsättning för över hundratusen barn och vuxna. Delar av den strävar mot förnyelse och utveckling, medan andra i stället vill bevara och förvalta traditioner. För många nya svenskar är scouting också ett försök att bevara den egna kulturen och samtidigt etablera ett symboliskt medborgarskap i Sverige. Journalisten Jens Liljestrand har besökt den svenska scoutrörelsen. Han speglar dess hajker och läger, seglingar och fjällfärder, ceremonier och mångfaldsarbete. Vi möter en ungdomsrörelse med glädje och gemenskap, men också med djupt rotade machoideal och ett grumligt förflutet. En rörelse med inre spänningar och ett växande ideologiskt tomrum. "Vi äro svenska scouter vi" skildrar inte bara scouterna, utan är också ett porträtt av medelklassens barn och de olika ambitioner som fostrar dem.

Detta är den dramatiska berättelsen om hur det en gång beundrade och nytänkande flygbolaget SAS blev krisstämplat och förtalat. Det är sent 1980-tal och det skandinaviska flygbolaget SAS är på topp. Jan Carlzon är internationellt erkänd företagsledare och både han och SAS spås en lysande framtid. Ett par decennier senare är bolaget en hårsmån från konkurs. Tillgångar säljs för att hålla verksamheten flytande och statliga och privata ägare skjuter till 11 miljarder för att säkra bolagets överlevnad. Hur kunde det ske? De vd:ar som präglat bolaget mest – Jan Carlzon, Jan Stenberg, Jørgen Lindegaard och Mats Jansson – granskas, och SAS placeras i det större sammanhanget: i en avreglerad flygvärld befolkad av flåbusar som Ryanairs Michaeal O’Leary, lågprisflygets banerförare som kört livet ur de gamla flygbolagen.

Erik Nilsson har över 30 års erfarenhet av styrning av offentlig verksamhet, både som politiker och tjänsteman. Han har bland annat varit statssekreterare på utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen, skolchef i Botkyrka och skolborgarråd i Stockholm."Det var någonting med fjärilar" är en bok med roliga, sorgliga, arga och insiktsfulla texter om hur politik ska kunna bli verklighet. Det är ett glödande angrepp på populism, medialisering och plakatpolitik men också ett försvar för det långsamma, tråkiga vardagsarbetet inom politik och förvaltning.

Anneli Jordahls uppmärksammade och kritikerrosade Klass. Anneli Jordahl har förstört åtskilliga middagsbjudningar genom åren med sin renläriga syn på klass. I den här boken försöker hon på ett mer metodiskt sätt reda upp begreppet, i samtal med några personer som var och en löst problematiken på sitt sätt. Möt bland andra David Lagercrantz ? överklasskillen som önskade att han var arbetare, Ragnar Thoursie ? arbetargrabben som blev uppmärksammad poet (men tyckte att det smällde högre att jobba på AMS) och Elsvig Svensson ? sjukpensionerad undersköterska och Anneli Jordahls mamma.

Allt kretsar kring Rose, i tio sammanhängande noveller som spänner över fyrtio år. Hon växer upp i ett fattigt arbetarhem; blyg, klumpig och obekväm. Genom ett stipendium får hon möjlighet att utbilda sig och träna bort fula vanor. Giftermålet med en miljonärsson ger henne tillgång till de fina salongerna. Men Tiggarflickan är ingen askungesaga, utan en skarp berättelse om klass och klassresa, om familj och om sexualitet. Allt med Alice Munros unika blick for vad som sker under ytan. Tiggarflickan gavs ut första gången på engelska 1978. Det var Alice Munros tredje novellsamling och stora genombrott. Våren 2013 var Alice Munros senaste novellsamling, Brinnande livet, en av de mest omtalade litterära utgivningarna. Svenskarna har tagit Munro till sina hjärtan.

Tusen marscherande nazister genom villaidyllen i Salem. Valframgångar för ett invandringsfientligt populistparti. I Brunt! skriver Heléne Lööw, Mattias Gardell och flera andra forskare, journalister och antirasister om ett samhällsproblem som vi fortfarande vet alltför lite om och som de senaste åren hamnat i medieskugga. Antologin tar ett brett grepp – både historiskt, geografiskt och i form av nya infallsvinklar – och visar hur en moderniserad och aggressiv extremhöger vuxit fram det senaste decenniet.

Bilden av den romantiska, sexuella kärleken bombarderar oss dagligen och äktenskapet är det som ska kröna kärlekssagan. Tills döden skiljer oss åt, så har det predikats i evighets evighet amen. Håller det? En skilsmässa på tjugohundratalet borde knappast vara något skamligt, ändå upplever många som skiljer sig att de ikläds en offerroll, att de inte tillåts vara lyckliga över sitt beslut. I antologin Happy, happy – en bok om skilsmässa bjuds läsaren på en annan bild av separation än den som vanligtvis ges. Det är berättelser om skilsmässor som positiva och berikande erfarenheter. En bok som vill stärka och inspirera alla som tagit steget – och alla som kanske funderar på att ta det… Medverkande: Maria-Pia Boëthius, Pernilla Glaser, Mari Jungstedt, Åsa Larsson, Mian Lodalen, Gudrun Schyman, Mia Skäringer och Helena von Zweigbergk delar tillsammans med Maria Sveland och Katarina Wennstam med sig av sina personliga erfarenheter av att bryta upp.

Denna bok handlar om rörelsepolitik, det vill säga en social rörelses politiska påverkansmöjligheter. Det är den första studien av en riksorganisation inom den svenska kvinnojoursrörelsen, och har såväl ett historiskt som dagsaktuellt anslag. Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) bröt sig ur Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer (Roks) i Sverige vid mitten av 1990-talet i samband med en konflikt vars ideologiska kärna var synen på feminism, män och barn. Ur SKR:s perspektiv handlade konflikten också om olika synsätt på organisation, demokrati och öppenhet. I boken analyseras de skiljelinjer som SKR valde att fokusera vid starten och i den fortsatta verksamheten. Samtidigt undersöks vilken påverkan den nya organisationen haft på den politiska dagordningen. Vilka framgångar kan skönjas och vad har offrats på vägen? I boken speglas samtidspolitiska förändringar genom en ideell organisations formering och utveckling och i relation till både det civila samhället och staten.

Om kokainets blodiga produktion och pulvrets växande roll som bränsle i krig och politik. Vid tiotalets ingång genomgår kokainet en bred popularisering i Sverige och Europa som kommer få stora konsekvenser för all framtid. Många här, men framför allt där. Hos andra. ”Cocaina – en bok om dom som gör det” är inte ett reportage om knark som hot mot svensk ungdom, utan om efterfrågans och antidrogkrigets betydelse för pulvrets blodiga arbetsgolv; Colombia – det trasiga land som producerar 70 procent av allt kokain världen konsumerar. Magnus Linton gräver upp rötterna till en av världens största industrier och tar läsaren med på en brutal resa genom kokainets galna historia, produktionens våldsamma villkor och dess växande roll som bränsle i geopolitiska krig och religiösa världsbilder. Cocaina är en uppföljare till Augustnominerade Americanos.

Hösten 2019 knackade tankesmedjan Arena Idé dörr på sex svenska orter där inkomsterna är låga och missnöjet stort. Det svenska missnöjet är resultatet av över trehundra samtal med människor i trapphus, i vardagskök och på innergårdar. Från Haparanda i norr till Landskrona i söder, från glesbygdens Ställdalen till hyreshusområdet i Sandvången, från småhusen i Ronneby till miljonprogrammet i Rannebergen. Det här är de missnöjdas Sverige, med deras egna ord.

Den här boken är ett tillägg till Purgatorium – Sverige och andra världskrigets förbrytare (Atlas 2010). Den innehåller de kapitel som inte fick plats i boken, men texterna har uppdaterats med den forskning som publicerats fram till och med 2015. Här finns ytterligare hundratals människoöden, som vävde samman det svenska samhället med de illdåd som förövats under kriget. Appendixet kan läsas självständigt, men den utförliga analysen av den svenska politiken gentemot andra världskrigets övergrepp finns i den tidigare utgivna boken.

Globaliseringens dimensioner är den första svenska boken som tar ett samlat grepp om globaliseringen. Det är en utmärkt introduktion, grundbok och lärobok om den värld vi lever i och som nu är stadd i snabb förändring. Håkan Thörn skriver om globaliseringen ur ett brett perspektiv och behandlar inte bara dess ekonomiska konsekvenser utan också kulturens globalisering och vad detta betyder för nationen och identiteten. Särskilt lyfter Håkan Thörn de nya sociala rörelsernas roll i en global demokrati och sätter in händelserna i Göteborg och Seattle i ett större perspektiv. Författaren försöker besvara frågor som: Vad är globalisering? Vilka grundläggande skillnader i sätt att se på globalisering finns? Undergräver globaliseringen nationalstaten och demokratin och i så fall hur?

Vem var Hjalmar Mehr? Många minns honom som stadsvandalen som rev gamla hus i Stockholms city. För andra är han »Almar Ner«, som ville såga ned almarna i Kungsträdgården. I Stockholmskärlek ger Björn Elmbrant en rikare och mer sammansatt bild av denne märklige politiker. Författare: Björn Elmbrant

Under hela 1900-talet har ny populärkultur ofta följts av moralpanik: en stark oro, rädsla och upprördhet. Filmkyssar, Stålmannen-tidningar och tv-spelsvåld har anklagats för kommersialisering, amerikanisering, sexualisering och våldsförhärligande. Den här boken skriver den svenska moralpanikens historia ur ett genusperspektiv, och förklarar hur lågkultur kopplats samman med klass, nationalitet och inte minst med föreställningen om den våldsamme pojken. Ett antal ingående analyser av debatterna om film, video, serietidningar och tv- och datorspel kastar nytt ljus över den kontinuerliga diskussionen om de kulturella normer som omger sex, våld och smak.