Henrik Bromander – författare

De är en helt vanlig, ovanlig småländsk familj. Pappa Lars gör karriär från mentalskötargolvet ända upp till vårdbranschens topp medan mamma Inger sjunker allt djupare ner i sjuktillvarons mörker. Efter tjänstgöringen i Afghanistan landar sonen Rickard ett topphemligt jobb i säkerhetsbranschen medan dottern Rebecka sadlar om från hårdför vänsteraktivist till hajpad restaurangkock.

År läggs till år medan tystnaden breder ut sig. Tråd för tråd vävs väven av hemligheter och lögner. Så händer saker som kommer ställa allt på ända och hota att spränga hela jävla skiten inifrån.

De närmaste är en brett anlagd familjeroman om frihetskamp och sekterism, om engagemang och entreprenörskap, om åldrande och desperation. Det är en berättelse från Jönköping om ett Sverige då nu och sedan.

Hösten 2015 reser en ung man från Malmö till norra Syrien för att slåss för det han tror på. I det som kurderna kallar för Rojava rasar våldsamma strider mot terrorsekten Islamiska Staten. Anton Nilssons plan är att ansluta sig till de kurdiska självförsvarsstyrkorna i YPG, men allt går inte som han tänkt sig.

Ljuset i Rojava är en berättelse om sammanhållning och fångenskap, om oviss väntan och plötslig livsfara, om motstånd och stupade kamrater. Det är en uppriktig skildring av krigets osminkade verklighet och samtidigt en bild av ett radikalt demokratibygge som pågår i skuggan av diktaturerna.Anton Nilsson (pseudonym) är född i mitten på åttiotalet och bosatt i Malmö. Tidigare yrkesmilitär, idag diversearbetare och politisk aktiv.Henrik Bromander är född 1982 och bosatt i Malmö. Han är författare och har bland annat skrivit en romantrilogi om maskulinitet. 

Allt borde vara perfekt. Det svenska samhällsbygget är hugget i sten, beredskapslagren är välfyllda och på vårkanten hörs finkarna sjunga i lövträden. Ändå går Gunnar Björk med en molande oro. När vinden vänder, och det kan hända när som helst, då är allt upp till honom.

Samtidigt får säkerhetspolisen Monika Nilsson upp ett spår som pekar mot en inhemsk högerextrem gruppering, möjligen med kopplingar till statsapparatens allra innersta kretsar.

Skymningstid är en roman om hemliga nätverk och underjordiska celler mitt i välfärdssamhället. Det handlar om makt och motstånd, om rädslan för en sovjetisk ockupation och om det svenska sjuttiotalets skuggsida.

Henrik Bromander är författare och serietecknare. Han har givit ut totalt sju prosaböcker, senast den kritikerrosade romanen Högspänning (2019). Skymningstid är hans första roman på Weyler.

Det är svårt att tänka sig någon som vore bättre lämpad att ta tag i detta stoff än Henrik Bromander. Få äger hans förmåga att låta det historiska ögonblicket kristallisera sig i romanfigurernas tankevärldar. ... En utmärkt spänningsroman. Dagens Nyheter

Han stakar ut en bättre, friskare väg för den svenska romankonsten. Nya iskallt paranoida Skymningstid är ytterligare ett bevis på det. ... Paranoian som litterär teknik är ofta tungrodd, den blir gärna stollig som hos Thomas Pynchon, eller lätt obegriplig som hos John le Carré. Bromander gör den försåtligt enkel, till en krypande osäkerhet i meningar, replikskiften och små detaljer. Teknisk bravur, kan man kalla det. Expressen

De många, många läsare som Skymningstid förtjänar är att gratulera. Så varsågoda: här är ett vaccin med starka biverkningar mot dårskapernas farsot som var värt att vänta på. Göteborgs-Posten

I Skymningstid träder han fram som en stilsäker svensk John Le Carré. Vi Läser

Jens Svanström kämpar i motvind för att göra sig ett namn i Göteborgs indievärld. När han börjar skriva kaxiga krönikor om jämställdhet och mansvälde händer något. Genombrottet är ett faktum och snart har han landat jobbet som chefredaktör för en av stans gratistidningar. Ambitionerna är stora, tidningen ska vara modern och feministisk, den ska förändra världen. Men varför sprids det rykten om Jens? Om tjatsex. Om gränslöshet. Rena övergrepp. Jens är ju snäll.

Du hittar hans dator slängd på trottoaren. Varför ligger den där? På datorn finns två dokument: en dagbok och en roman. Du börjar läsa.

Henrik Bromander är född 1982 och bosatt i Malmö. Bara en kram avslutar hans romantrilogi om maskulinitet i vår tid, som inleddes 2014 med Riv alla tempel om kroppsbyggaren Johan, och som 2016 följdes av Vän av ordning om näthataren Joel. I Bara en kram fäster Bromander blicken på den urbana, politiskt medvetne mannen som kan de sociala koderna in i minsta detalj men som inte alls kan förstå sig själv.

Hela världen ser på när Avenyn brinner, gatstenar regnar och skotten faller på Vasagatan.

För ett ögonblick koncentreras den politiska kampen till några få kvarter mellan Korsvägen och Järntorget.

I händelsernas centrum korsas vänsteraktivisten Hildas och småstadspolisen Kents vägar under ett par kaotiska dygn som ska forma deras liv och påverka samhällsutvecklingen.

Vi möter dem innan, under och efter de dramatiska händelserna i Göteborg. Vad var deras tankar och motiv, och hur påverkar det dem tjugo år senare?

Per Englunds svartvita fotografier är tagna i tumultet på Göteborgs gator under EU-toppmötet den 14-16 juni 2001.

I Henrik Bromanders faktabaserade novell möter vi de fiktiva personerna Hilda och Kent.

Med Förord av Anna Hellgren.

/ LÄTTLÄST /

Morgan blir arbetslös och måste gå en söka jobb-kurs. Som tur är börjar Madde på kursen. Tillsammans blir det lättare att stå ut med käcka jobbcoacher och töntiga lekar.

Men plötsligt slutar Madde dyka upp. Morgan beslutar sig för att göra allt för att hitta henne.

Lättlästnivå 3 (1 är lättast och 6 svårast)

LL-förlaget ger ut lättlästa böcker som vänder sig till vuxna läsare med lässvårigheter pågrund av till exempel intellektuell funktionsnedsättning, demens ellerNPF-diagnoser som adhd och autism. De passar också läsare som studerar sfieller sva.

Allt borde vara perfekt. Det svenska samhällsbygget är hugget i sten, beredskapslagren är välfyllda och på vårkanten hörs finkarna sjunga i lövträden. Ändå går Gunnar Björk med en molande oro. När vinden vänder, och det kan hända när som helst, då är allt upp till honom.

Samtidigt får säkerhetspolisen Monika Nilsson upp ett spår som pekar mot en inhemsk högerextrem gruppering, möjligen med kopplingar till statsapparatens allra innersta kretsar.

Skymningstid är en roman om hemliga nätverk och underjordiska celler mitt i välfärdssamhället. Det handlar om makt och motstånd, om rädslan för en sovjetisk ockupation och om det svenska sjuttiotalets skuggsida.

Henrik Bromander är författare och serietecknare. Han har givit ut totalt sju prosaböcker, senast den kritikerrosade romanen Högspänning (2019). Skymningstid är hans första roman på Weyler.

Det är svårt att tänka sig någon som vore bättre lämpad att ta tag i detta stoff än Henrik Bromander. Få äger hans förmåga att låta det historiska ögonblicket kristallisera sig i romanfigurernas tankevärldar. ... En utmärkt spänningsroman. Dagens Nyheter

Han stakar ut en bättre, friskare väg för den svenska romankonsten. Nya iskallt paranoida Skymningstid är ytterligare ett bevis på det. ... Paranoian som litterär teknik är ofta tungrodd, den blir gärna stollig som hos Thomas Pynchon, eller lätt obegriplig som hos John le Carré. Bromander gör den försåtligt enkel, till en krypande osäkerhet i meningar, replikskiften och små detaljer. Teknisk bravur, kan man kalla det. Expressen

De många, många läsare som Skymningstid förtjänar är att gratulera. Så varsågoda: här är ett vaccin med starka biverkningar mot dårskapernas farsot som var värt att vänta på. Göteborgs-Posten

I Skymningstid träder han fram som en stilsäker svensk John Le Carré. Vi Läser

Allt borde vara perfekt. Det svenska samhällsbygget är hugget i sten, beredskapslagren är välfyllda och på vårkanten hörs finkarna sjunga i lövträden. Ändå går Gunnar Björk med en molande oro. När vinden vänder, och det kan hända när som helst, då är allt upp till honom.

Samtidigt får säkerhetspolisen Monika Nilsson upp ett spår som pekar mot en inhemsk högerextrem gruppering, möjligen med kopplingar till statsapparatens allra innersta kretsar.

Skymningstid är en roman om hemliga nätverk och underjordiska celler mitt i välfärdssamhället. Det handlar om makt och motstånd, om rädslan för en sovjetisk ockupation och om det svenska sjuttiotalets skuggsida.

Henrik Bromander är författare och serietecknare. Han har givit ut totalt sju prosaböcker, senast den kritikerrosade romanen Högspänning (2019). Skymningstid är hans första roman på Weyler.

Det är svårt att tänka sig någon som vore bättre lämpad att ta tag i detta stoff än Henrik Bromander. Få äger hans förmåga att låta det historiska ögonblicket kristallisera sig i romanfigurernas tankevärldar. ... En utmärkt spänningsroman. Dagens Nyheter

Han stakar ut en bättre, friskare väg för den svenska romankonsten. Nya iskallt paranoida Skymningstid är ytterligare ett bevis på det. ... Paranoian som litterär teknik är ofta tungrodd, den blir gärna stollig som hos Thomas Pynchon, eller lätt obegriplig som hos John le Carré. Bromander gör den försåtligt enkel, till en krypande osäkerhet i meningar, replikskiften och små detaljer. Teknisk bravur, kan man kalla det. Expressen

De många, många läsare som Skymningstid förtjänar är att gratulera. Så varsågoda: här är ett vaccin med starka biverkningar mot dårskapernas farsot som var värt att vänta på. Göteborgs-Posten

I Skymningstid träder han fram som en stilsäker svensk John Le Carré. Vi Läser

Kanske finns det inte någon svensk författare idag som tydligare och mer komplext skildrar utanförskapets mekanismer. Och det i en orolig tid när vi verkligen behöver skönlitteraturens hjälp för att förstå dem. Annina Rabe, Expressen

Bromander fördjupar och nyanserar bilden av ett Sverige som alltför ofta och lätt glöms bort Hans berättelser erbjuder en serie provborrningar i samtidens sediment och visar hur ett samhälle i förändring löper genom kroppar och medvetanden och får dem att skälva. *Jesper Olsson, SvD

Petter Larsson, Sydsvenskan

Konstant uppslukande Tillsammans skapar de något större, en muralmålning av ett stycke nutida Sverige.Anders Sjögren, Västerbottens-Kuriren

Hans litterära styrka och egenart finns någon annanstans än i själva formuleringarna. De bor i den böljande intensiteten, i den väntande kollapsen, i ett kynne som inte går att lita på. Kristina Lindquist, DN

En kvinna tröttnar på otryggheten i bruksorten där hon vuxit upp och går med i ett medborgargarde. Två småländska heroinister reser till Göteborg för att reglera en skuld. En minkfarmare patrullerar bland burarna och låter handlampans sken svepa över de sovande djuren. En desillusionerad man reser till Baskien, en gång föremålet för hans drömmar om frihet, men hittar något annat bortom vapenstilleståndet. Henrik Bromanders Medborgarna är en novellsamling om människor här och nu, där han fortsätter att utforska livet på samhällets sällan belysta skuggsida. Det är hans andra bok på Weyler efter den hyllade romanen Skymningstid.

Kanske finns det inte någon svensk författare idag som tydligare och mer komplext skildrar utanförskapets mekanismer. Och det i en orolig tid när vi verkligen behöver skönlitteraturens hjälp för att förstå dem. Annina Rabe, Expressen

Bromander fördjupar och nyanserar bilden av ett Sverige som alltför ofta och lätt glöms bort Hans berättelser erbjuder en serie provborrningar i samtidens sediment och visar hur ett samhälle i förändring löper genom kroppar och medvetanden och får dem att skälva. *Jesper Olsson, SvD

Petter Larsson, Sydsvenskan

Konstant uppslukande Tillsammans skapar de något större, en muralmålning av ett stycke nutida Sverige.Anders Sjögren, Västerbottens-Kuriren

Hans litterära styrka och egenart finns någon annanstans än i själva formuleringarna. De bor i den böljande intensiteten, i den väntande kollapsen, i ett kynne som inte går att lita på. Kristina Lindquist, DN

En kvinna tröttnar på otryggheten i bruksorten där hon vuxit upp och går med i ett medborgargarde. Två småländska heroinister reser till Göteborg för att reglera en skuld. En minkfarmare patrullerar bland burarna och låter handlampans sken svepa över de sovande djuren. En desillusionerad man reser till Baskien, en gång föremålet för hans drömmar om frihet, men hittar något annat bortom vapenstilleståndet. Henrik Bromanders Medborgarna är en novellsamling om människor här och nu, där han fortsätter att utforska livet på samhällets sällan belysta skuggsida. Det är hans andra bok på Weyler efter den hyllade romanen Skymningstid.

De är en helt vanlig, ovanlig småländsk familj. Pappa Lars gör karriär från mentalskötargolvet ända upp till vårdbranschens topp medan mamma Inger sjunker allt djupare ner i sjuktillvarons mörker. Efter tjänstgöringen i Afghanistan landar sonen Rickard ett topphemligt jobb i säkerhetsbranschen medan dottern Rebecka sadlar om från hårdför vänsteraktivist till hajpad restaurangkock. År läggs till år medan tystnaden breder ut sig. Tråd för tråd vävs väven av hemligheter och lögner. Så händer saker som kommer ställa allt på ända och hota att spränga hela jävla skiten inifrån.De närmaste är en brett anlagd familjeroman om frihetskamp och sekterism, om engagemang och entreprenörskap, om åldrande och desperation. Det är en berättelse från Jönköping om ett Sverige då nu och sedan.

Dagens Nyheter: "Feelbad som alla borde läsa... Hans insyn i alltifrån kvinnofängelser till åttiotalets slutenpsykiatri till militär tjänstgöring i Afghanistan - för att inte tala om den svenska vänsterautonoma miljön på nollnolltalet - är häpnadsväckande. Inte minst eftersom den är så ovanlig i samtida svensk romankonst."

Aftonbladet: "Ett lysande porträtt... Min förtjusning i Bromander har alltid bottnat i två saker: det första är infallsrikedomen och påhittigheten, att idéerna är samtidigt originella och självklara. För det andra att han är helt orädd inför att ta sig an det mörkaste och svåraste - och klarar av det."

Jönköpings-Posten: "De närmaste är närmare 600 sidor tjock, men den känns inte för lång. Familjens historia är tätt sammanflätad med en närmast thrillerartad intrig där familjemedlemmarnas väldigt olika syn på samhälle, liv och moral ställs på sin spets. Det är väl komponerat och även om jag tidigt förstår vad som kommer att hända tvekar jag inte att följa berättelsen hela vägen in i mörkret."

Svenska Dagbladet: "I grund och botten utgör De närmaste inte enbart en berättarteknisk bedrift. Det är också ett modigt och ovanligt ambitiöst försök att genom ett antal individer skildra utvecklingen i ett helt land; att visa hur livet i Sverige på några korta årtionden rört sig från en idealistiskt färgad kollektivism till den pragmatiska individualism som idag är allenarådande."

Sydsvenskan: "Styrkan i alla Bromanders böcker är den på en gång sorgsna och nästan gudomligt försonande blicken på människorna. Den här är inget undantag. De må vara giriga företagarsvin, småperversa tonåringar eller tokkristna morbröder, men vi känner ändå med dem, eftersom vi ser deras skröpliga mänsklighet."

Kulturnyheterna: "Det är en otroligt underhållande roman, jag hade inte tråkigt en sekund."

Expressen: "Bromander vet att god romankonst får vara fantasi på maxvolym. Det återhållsamma, försiktiga och asketiskt tillbakadragna - det lite tråkiga som gärna tuktar den svenska romanen - är inte hans grej. (...) Varje gång hans påhitt tar ett steg extra blir jag på gott humör."

Arbetarbladet: "Vad hände med kampen mot förtrycket? Det är också en ständigt öppen fråga i Bromanders böcker. Medborgarna hette hans förra, en novellsamling som rapporterade initierat om människorna under ytan. De arbetslösa, maktlösa, laglösa. De närmaste imponerar ännu mer. Ett brandfarligt epos som kopplar ett björnkramsgrepp om Sveriges mörker."

Borås Tidning: "Den här romanen är nämligen ingen framgångssaga, ingen rätlinjig story om den svenska mentalitetens och ekonomins tillväxt, tvärtom. Vägen är krokig, och alla fyra är komplext och trovärdigt skildrade. Ingen är enbart god eller ond, härlig eller vidrig. Alla lyckas ibland men ballar lika ofta ur, begår misstag, ofta möjliga att reparera men ibland ödesdigra."

ETC: "Allra bäst är De närmaste i det småskaliga. Någon blir kär, någon annan sviker; långa familjemiddagar äts i tystnad, alla vet var smärtpunkterna ligger men ingen är beredd att närma sig dem. (... ) I detta är Bromander helt briljant. Han har en förmåga att trycka där det gör som mest ont utan att det känns vare sig kletigt eller cyniskt; en knivskarp blick för alla de små detaljer och skeenden ett liv består av... En läsvärd, stundtals lysande roman..."

Lättlästnivå: 3 (1 är lättast och 6 svårast)LL-förlaget ger ut lättlästa böcker som vänder sig till vuxna läsare med lässvårigheter på grund av till exempel intellektuell funktionsnedsättning, demens eller NPF-diagnoser som adhd och autism. De passar också läsare som studerar sfi eller sva.

En samling med fyra av de mest uppmärksammade och hyllade svenska pjäserna från senare år. Om varsitt akut ämne på varsitt roande och oroande sätt. Om klimatet, integrationen, välfärden och kulturen. Eller bara om oss, om vårt land, precis just nu.  

I samlingen ingår Hungerstenarna av Henrik Bromander, Mizeria av Melody Farshin, 1974 av Jenny M Jensen och Ebba Petrén och Ett svenskt brott av Johanna Emanuelsson.

Allt borde vara perfekt. Det svenska samhällsbygget är hugget i sten, beredskapslagren är välfyllda och på vårkanten hörs finkarna sjunga i lövträden. Ändå går Gunnar Björk med en molande oro. När vinden vänder, och det kan hända när som helst, då är allt upp till honom.

Samtidigt får säkerhetspolisen Monika Nilsson upp ett spår som pekar mot en inhemsk högerextrem gruppering, möjligen med kopplingar till statsapparatens allra innersta kretsar.

Skymningstid är en roman om hemliga nätverk och underjordiska celler mitt i välfärdssamhället. Det handlar om makt och motstånd, om rädslan för en sovjetisk ockupation och om det svenska sjuttiotalets skuggsida.

Om författaren

Henrik Bromander är författare och serietecknare. Han har givit ut totalt sju prosaböcker, senast den kritikerrosade romanen Högspänning (2019).  

Sagt om boken

Det är svårt att tänka sig någon som vore bättre lämpad att ta tag i detta stoff än Henrik Bromander. Få äger hans förmåga att låta det historiska ögonblicket kristallisera sig i romanfigurernas tankevärldar. ... En utmärkt spänningsroman. /Dagens Nyheter

Han stakar ut en bättre, friskare väg för den svenska romankonsten. Nya iskallt paranoida Skymningstid är ytterligare ett bevis på det. ... Paranoian som litterär teknik är ofta tungrodd, den blir gärna stollig som hos Thomas Pynchon, eller lätt obegriplig som hos John le Carré. Bromander gör den försåtligt enkel, till en krypande osäkerhet i meningar, replikskiften och små detaljer. Teknisk bravur, kan man kalla det. /Expressen

De många, många läsare som Skymningstid förtjänar är att gratulera. Så varsågoda: här är ett vaccin med starka biverkningar mot dårskapernas farsot som var värt att vänta på. /Göteborgs-Posten

I Skymningstid träder han fram som en stilsäker svensk John Le Carré. /Vi Läser