Maria Sveland – författare

”Nu njuter Maggan!", säger mamma och höjer glaset med billigt rödvin i en luftskål. I andra handen ryker en cigg som hon då och då tar ett njutningsfullt bloss på. Likt de flesta andra mammor här i världen har hon tagit det största ansvaret för hem och barn. Varit den som alltid funnits där med sina rödfnasiga händer och sträva omsorg. Något jag och mina syskon tagit för givet."

Trots allt mammor gör tycks det ändå inte räcka till. Varken för dem själva eller för omgivningen. Mammor har högre krav på sig än pappor. Och som mamma dras många med en känsla av otillräcklighet eftersom det tycks ligga i moderskapets dna att aldrig få känna sig nöjd.

Moderskapet har alltid varit utsatt för samtidens pådyvlade normer. Vad som ansetts rätt sätt att vara mamma på har varierat över tid. En sorts kulturell gaslighting som gjort många förvirrade och fyllda av dåligt mammasjälvförtroende. Det vill Maria Sveland göra upp med i sin bok. Samtidigt är "Nu njuter Maggan" en hyllning till alla obesjungna hjältinnor, Mamma Maggan och alla andra mammor.

”Nu njuter Maggan!", säger mamma och höjer glaset med billigt rödvin i en luftskål. I andra handen ryker en cigg som hon då och då tar ett njutningsfullt bloss på. Likt de flesta andra mammor här i världen har hon tagit det största ansvaret för hem och barn. Varit den som alltid funnits där med sina rödfnasiga händer och sträva omsorg. Något jag och mina syskon tagit för givet."

Trots allt mammor gör tycks det ändå inte räcka till. Varken för dem själva eller för omgivningen. Mammor har högre krav på sig än pappor. Och som mamma dras många med en känsla av otillräcklighet eftersom det tycks ligga i moderskapets dna att aldrig få känna sig nöjd.

Moderskapet har alltid varit utsatt för samtidens pådyvlade normer. Vad som ansetts rätt sätt att vara mamma på har varierat över tid. En sorts kulturell gaslighting som gjort många förvirrade och fyllda av dåligt mammasjälvförtroende. Det vill Maria Sveland göra upp med i sin bok. Samtidigt är "Nu njuter Maggan" en hyllning till alla obesjungna hjältinnor, Mamma Maggan och alla andra mammor.

On a miserable January morning Sarah is sitting on a plane to Tenerife - dickheads'' destination of choice - for a week-long getaway. She''s just realised that she''s very angry and becoming a bitter bitch, despite being just thirty years old. With her on the plane she has a copy of Erica Jong''s Fear of Flying and wishes it were 1975 instead of 2005.Sarah never intended for things to turn out the way they have: she just dreamed of love like everyone else. But now she''s sitting here, thinking about all the injustices she''s suffered. Thinking about how thoroughly fooled she was by the promise of love - the one that makes us want to start a family. Thinking about all the women she knows who, like her, were drained of all their energy by family hell - an inheritance passed down directly from generation to generation, from her restless mother''s eczema-covered dishpan hands to her own nervous over-achiever complex.Angry and candid, Bitter Bitch is an uncompromising novel, at the heart of which is one of the most important women''s issues: how can we ever have an egalitarian society when we can''t even live in equality with those we love?

År 2007 gjorde Maria Sveland succédebut med den uppmärksammade romanen Bitterfittan. En bok som gav upphov till ett nytt begrepp, och har kallats både en modern klassiker och generationsroman. Nu återkommer hon med en stark roman om utsatthet och styrkan i vänskapen, både den förväntade och den oväntade. Att springa är berättelsen om tolvåriga Emma och Julia. De befinner sig i en brytningstid; precis på steget in i vuxenvärlden. Julia lever i en traditionell kärnfamilj med mamma, pappa och lillebror. Emma med sin ensamstående mamma, den bohemiska och rödvinspimplande Annika. Julia är tyst och blyg, Emma högljudd och ständigt pladdrande. Ändå blir de bästa vänner. De sista dagarna på sommarlovet, då staden dignar under en värmebölja, dyker det plötsligt upp en man på stigen i skogen där Emma och Julia har sitt tillhåll. En man med rabarbersvaj som både lockar och skrämmer. Hans uppdykande blir startskottet för en rad händelser som för alltid förändrar dem.Maria Sveland tecknar svårigheterna att närma sig det ofattbara med drastisk humor, ömhet och svärta. Skildringen av Emma och Julia och deras vänskap har en magiskt ton som bildar klangbotten mot den dramatiska berättelsen om mötet med vuxenvärlden, där bilden av oförlåtliga övergrepp och samhällets oförmåga att skydda flickor och kvinnor träder fram.

År 2007 gjorde Maria Sveland succédebut med den uppmärksammade romanen Bitterfittan. En bok som gav upphov till ett nytt begrepp, och har kallats både en modern klassiker och generationsroman. Nu återkommer hon med en stark roman om utsatthet och styrkan i vänskapen, både den förväntade och den oväntade. Att springa är berättelsen om tolvåriga Emma och Julia. De befinner sig i en brytningstid; precis på steget in i vuxenvärlden. Julia lever i en traditionell kärnfamilj med mamma, pappa och lillebror. Emma med sin ensamstående mamma, den bohemiska och rödvinspimplande Annika. Julia är tyst och blyg, Emma högljudd och ständigt pladdrande. Ändå blir de bästa vänner. De sista dagarna på sommarlovet, då staden dignar under en värmebölja, dyker det plötsligt upp en man på stigen i skogen där Emma och Julia har sitt tillhåll. En man med rabarbersvaj som både lockar och skrämmer. Hans uppdykande blir startskottet för en rad händelser som för alltid förändrar dem.Maria Sveland tecknar svårigheterna att närma sig det ofattbara med drastisk humor, ömhet och svärta. Skildringen av Emma och Julia och deras vänskap har en magiskt ton som bildar klangbotten mot den dramatiska berättelsen om mötet med vuxenvärlden, där bilden av oförlåtliga övergrepp och samhällets oförmåga att skydda flickor och kvinnor träder fram.

Vad var det Nora hade sagt i telefon? "Göran är den enda pappa vi har. Och vi råkar vara hans barn." Jo, så var det. Göran var deras enda pappa. Den de råkat få. Och det var bara att förhålla sig till det faktumet så gott man kunde.Att överleva sin barndom är inte enkelt. Med olika strategier, neuroser och minnen kämpar de tre syskonen i Maria Svelands nya roman med att hantera. Förlåta, försonas och förtränga. Uppväxten, med Görans monstersnarkningar i radhuset om natten, lillebror Pers nattskräck, Heddas känsla för skyddsänglar och zombiedemoner, Noras storasysterliga duktighet och mamma Anitas död. Och så Noras ord: Allt kommer bli bra. Ord som både stör och lugnar Hedda.Noras grandiosa inställning till kärlek och familjeliv lägger sig ständigt i vägen för den verkliga lyckan. Hon önskar att hon var mer glad med Henrik och barnen. Istället stör hon sig på hans förkärlek för juridik och tacos. Hedda går på Konstfack där hon uteslutande sysslar med att skulptera pistoler i olika material och färger. Men mest vill hon bara sova. Per, lillebrodern, har svårt för närhet men oroar sig mest över sin begynnande flint som han filmar med mobilen varje kväll. På dagarna säljer han massage, marijuana och ambientmusik för femtonhundra per timma. Kunderna är medelålders kvinnor.Som en osalig ande svävar deras döda mamma Anita över dem, medan pappa Göran plötsligt försvinner under mystiska omständigheter på en resa till Transsylvanien.Nu är Nora, Hedda och Per vuxna och vårdar ömt sina sår. I sin nya roman Systrar & bröder fortsätter Maria Sveland sin undersökning av kärnfamiljen och dess neuroser.

Vad var det Nora hade sagt i telefon? "Göran är den enda pappa vi har. Och vi råkar vara hans barn." Jo, så var det. Göran var deras enda pappa. Den de råkat få. Och det var bara att förhålla sig till det faktumet så gott man kunde.Att överleva sin barndom är inte enkelt. Med olika strategier, neuroser och minnen kämpar de tre syskonen i Maria Svelands nya roman med att hantera. Förlåta, försonas och förtränga. Uppväxten, med Görans monstersnarkningar i radhuset om natten, lillebror Pers nattskräck, Heddas känsla för skyddsänglar och zombiedemoner, Noras storasysterliga duktighet och mamma Anitas död. Och så Noras ord: Allt kommer bli bra. Ord som både stör och lugnar Hedda.Noras grandiosa inställning till kärlek och familjeliv lägger sig ständigt i vägen för den verkliga lyckan. Hon önskar att hon var mer glad med Henrik och barnen. Istället stör hon sig på hans förkärlek för juridik och tacos. Hedda går på Konstfack där hon uteslutande sysslar med att skulptera pistoler i olika material och färger. Men mest vill hon bara sova. Per, lillebrodern, har svårt för närhet men oroar sig mest över sin begynnande flint som han filmar med mobilen varje kväll. På dagarna säljer han massage, marijuana och ambientmusik för femtonhundra per timma. Kunderna är medelålders kvinnor.Som en osalig ande svävar deras döda mamma Anita över dem, medan pappa Göran plötsligt försvinner under mystiska omständigheter på en resa till Transsylvanien.Nu är Nora, Hedda och Per vuxna och vårdar ömt sina sår. I sin nya roman Systrar & bröder fortsätter Maria Sveland sin undersökning av kärnfamiljen och dess neuroser.

Julia och Jesper åker med sin fem månader gamla dotter till en ö i Kattegatt, mitt emellan Sverige och Danmark, där de fått låna ett hus över sommaren. Med miljöombyte och lugn och ro hoppas de hitta tillbaka till varandra efter några omtumlande månader då gräl och missförstånd alltmer tagit över deras samliv. Olikheterna som de från början fascinerades av och älskade hos varandra väcker nu mest irritation och förakt.Väl framme i huset, på ön med dess vidsträckta öken, blir ingenting som de hade hoppats. Julia tvivlar på sina sinnen och hon tycker sig se syner och höra oförklarliga ljud. Eller handlar det bara om utmattning och amningshormoner i kombination med vinet hon dricker för att dämpa ångesten?Maria Svelands klaustrofobiska relationsroman utspelar sig på den mytomspunna danska ön Anholt. Gråleken är en berättelse om den förödande destruktivitet som kan uppstå i en relation. Om projektioner och längtan, maktkamp och svek.---Maria Sveland är prisbelönt författare och journalist. Hon debuterade 2007 med romanen Bitterfittan, en modern klassiker. Förutom uppmärksammade krönikor och artiklar har hon sedan dess skrivit ett flertal romaner och fackböcker. Bland annat Hatet (2013), Befrielsen (2015) samt Bitterfittan 2 (2017). Maria bor i Stockholm med sina tre barn.

"Förtjänar att bli en modern klassiker." - Rakel Chukri, Sydsvenskan "I pressmeddelandet kallar förlaget Hatet för vårens viktigaste bok, det är inte sant. Hatet är så mycket viktigare och större än så." - QX "Det här är vårens viktigaste och bästa bok. Ett manifest, om feministhatet, men också om den krypande känslan av backlash som så många av oss burit under skinnet länge. Det är som att Maria Sveland har satt ett förstoringsglas i händerna på mig. Läs - alla." - Katarina Wennstam "Förändringar kommer inte utan kamp, menar Maria Sveland, och trots alla hatbrev är det inte rädsla hon förmedlar i sin bok, utan kamp, uppror. Hon är till skillnad från hatarna nyanserad och analytisk, hon beskriver sin rädsla och sin ångest också, men det finns inte på kartan att ge upp. Kämpa!! Den glöden lyser från bokens alla sidor!" - Dala-Demokraten Det kom ett brev med ett dödshot. När den första rädslan lagt sig gör sig vreden startklar och ett skrivande tar vid. Hatet. En bok om antifeminism är en berättelse om ett Sverige i förändring där ett nytt debattklimat sakta har vuxit fram, och där det är alltmer legitimt att avsky feminismen och dess företrädare. Hur kommer det sig att aggressiviteten mot feminister och kvinnor ökar just nu? Vad får hatet för konsekvenser? Hur kan feministhatet förstås utifrån ett historiskt och politiskt perspektiv? Genom intervjuer, analys och kartläggning av antifeminismen visar Maria Sveland hur allvarligt läget är, både för feminister och enskilda kvinnor. Den här boken är en larmklocka och en uppmaning till alla som säger sig stödja idén om rättvisa och mänskliga rättigheter. Maria Sveland debuterade 2007 med romanen Bitterfittan som blev en stor succé och har kallats en modern klassiker. Sedan dess har hon skrivit en rad böcker som satt spår i den svenska debatten. Utöver sitt författarskap är hon utbildad på Dramatiska institutets radiolinje och står bakom flera uppmärksammade och prisbelönade program för Sveriges Radio och SVT.

En roman av Maria Sveland om det mest förbjudna – kvinnors hämnd. ”Befrielsen” skildrar fyra kvinnor och deras relationer, i en stad där våldet paralyserar och terroriserar.

En serievåldtäktsman härjar den lilla staden med det pampiga slottet. Medan kvinnorna tar omvägar runt parken och ser till att få sällskap hem, bestämmer sig en annan grupp för att det får vara nog. De kallar sig Kvinnornas Befrielsefront och börjar slå ner oskyldiga män för att få polis och samhälle att reagera.

Befrielsen är en berättelse om det sexuella våldet som finns i allas vår närhet, varje dag, varje timme. Det som skär genom varje kultur, varje land, varje tid. Hur ska vi kunna förstå det? Är det överhuvudtaget möjligt?  En berättelse som ställer de svåraste frågorna, om att vägra ge upp, om vänskapen den största och om våra mödrar, vardagshjältinnorna. Om att slå tillbaka.

Tio år har gått sedan Sara lämnade man och barn för en veckas tankepaus på tönt-Teneriffa.Familjehelvetet hade dränerat henne på energi, hon var bitter och trött. I solstolen på det fula charterhotellet läste hon Erica Jongs klassiker Rädd att flyga och insåg att det hon längtade efter mest var att få sova och vara ifred – inte något vilt, knapplöst knull.

När vi nu möter Sara har hon äntligen skiljt sig från sin man. Men att börja om livet som ensamstående är betydligt mer komplicerat än vad hon kunnat ana. Kärnfamiljsnormen är stark, och att leva ut sin lust väcker provokation och ilska hos omgivningen. Sara slits mellan påtvingande skamkänslor och stolthet över sitt beslut.

Medan Bitterfittan var en uppgörelse med våra ojämställda kärleksrelationer och familjeliv gör Bitterfittan 2 upp med samhällets svartvita syn på skilsmässa och den förbannade sexistiska socialiseringen. Det är en berättelse om lust, mod och sårbarhet. Inte minst är det en kärleksförklaring till vänskapen.

Sara är 30 år och redan bitter. En riktig bitterfitta faktiskt. Så en dag i januari när allt blir outhärdligt lämnar hon man och barn för en veckas tankepaus på tönt-Teneriffa. Med sig på resan har hon Erica Jongs 70-talsklassiker Rädd att flyga, och hon läser och undrar hur det kunde gå så långt att hon längtar mer efter en hel natts sömn än ett knapplöst knull.

Det var ju inte så här det skulle bli. Hon drömde ju bara om kärleken som alla andra.

Sara känner sig lurad och bitter när hon tänker på alla kvinnor hon känner som liksom hon dräneras på energi i familjefängelset. Är det ett ofrånkomligt arv i rakt nedstigande led från hennes rastlösa mammas diskande eksemhänder till hennes eget nervösa duktighetskomplex?

Recensioner”Sveland kastar sig skickligt mellan nivåerna – personligt och politiskt, individuellt och strukturellt – och visar hur de hänger ihop.”Nina Lekander i Expressen”Skitbra! […] Läs Bitterfittan! Nu!”Johanna Lindbäck - BokhoraJag har stått halvböjd över skrivbordet och sträckläst Maria Svelands bok hela kvällen. Det är befriande igenkänning som inte är stillaståendeAftonbladet

”Nu njuter Maggan!", säger mamma och höjer glaset med billigt rödvin i en luftskål. I andra handen ryker en cigg som hon då och då tar ett njutningsfullt bloss på. Likt de flesta andra mammor här i världen har hon tagit det största ansvaret för hem och barn. Varit den som alltid funnits där med sina rödfnasiga händer och sträva omsorg. Något jag och mina syskon tagit för givet."

Trots allt mammor gör tycks det ändå inte räcka till. Varken för dem själva eller för omgivningen. Mammor har högre krav på sig än pappor. Och som mamma dras många med en känsla av otillräcklighet eftersom det tycks ligga i moderskapets dna att aldrig få känna sig nöjd.

Moderskapet har alltid varit utsatt för samtidens pådyvlade normer. Vad som ansetts rätt sätt att vara mamma på har varierat över tid. En sorts kulturell gaslighting som gjort många förvirrade och fyllda av dåligt mammasjälvförtroende. Det vill Maria Sveland göra upp med i sin bok. Samtidigt är "Nu njuter Maggan" en hyllning till alla obesjungna hjältinnor, Mamma Maggan och alla andra mammor.

”Nu njuter Maggan!", säger mamma och höjer glaset med billigt rödvin i en luftskål. I andra handen ryker en cigg som hon då och då tar ett njutningsfullt bloss på. Likt de flesta andra mammor här i världen har hon tagit det största ansvaret för hem och barn. Varit den som alltid funnits där med sina rödfnasiga händer och sträva omsorg. Något jag och mina syskon tagit för givet."

Trots allt mammor gör tycks det ändå inte räcka till. Varken för dem själva eller för omgivningen. Mammor har högre krav på sig än pappor. Och som mamma dras många med en känsla av otillräcklighet eftersom det tycks ligga i moderskapets dna att aldrig få känna sig nöjd.

Moderskapet har alltid varit utsatt för samtidens pådyvlade normer. Vad som ansetts rätt sätt att vara mamma på har varierat över tid. En sorts kulturell gaslighting som gjort många förvirrade och fyllda av dåligt mammasjälvförtroende. Det vill Maria Sveland göra upp med i sin bok. Samtidigt är "Nu njuter Maggan" en hyllning till alla obesjungna hjältinnor, Mamma Maggan och alla andra mammor.