Malla Silfverstolpes memoarer. D 1

Magdalena ”Malla” Sofia Silfverstolpe, född Montgomery 8 februari 1782 i nuvarande Finland, död 17 januari 1861 i Uppsala, var en svensk författare och den mest kända så kallade salongsvärdinnan i Sverige.
Malla Silfverstolpe var dotter till överste Robert Montgomery i dennes äktenskap med friherrinnan Katarina Charlotta Rudbeck, dotter till Thure Gustaf Rudbeck (1714–1786) och Bureättling. Modern avled ett par månader efter födseln. 1783 flyttade hennes far, som då var regementschef i Finland, tillbaka till Sverige, och den moderlösa ettåriga dottern uppfostrades där, framför allt av sin mormor, Magdalena Rudbeck på Edsberg i Sollentuna. Hon gifte sig 1807 med översten i generalstaben David Gudmund Silfverstolpe (1769-1819). Hennes äktenskap var inte lyckligt, i synnerhet sedan hennes makes ”mjältsjuka” förvärrats.
Silfverstolpe flyttade till Uppsala 1812 och kom så småningom att inta en betydande plats i denna stads då synnerligen rika och andligt betydelsefulla sällskapsliv. Från år 1820, ett år efter att hon blev änka, höll hon ”fredagsafton” efter exempel från de franska salongsdamerna. I hennes hem samlades de vetenskapliga kretsarna såväl som den högre societeten och betydelsefulla personer från utlandet. Under ett par årtionden var det inte bara en sällskaplig medelpunkt, utan även en samlande och sammanhållande makt inom de svenska romantiska kretsarna. Silfverstolpe var själv mycket mottaglig och bildningsintresserad och blev, trots att hon var uppfostrad i fransk bildning, fullkomligt medryckt av den nya, romantiska kulturen. Hon understödde också denna riktnings företrädare ekonomiskt, bland andra Per Ulrik Kernell och Adolf Fredrik Lindblad.
År 1822 började Silfverstolpe skriva memoarer baserade på dagboksanteckningar hon fört genom livet. Detta efter Kernells enträgna uppmaningar. Dessa gavs ut i utdrag i fyra delar och är mycket innehållsrika som person- och kulturhistoriska skildringar. Hela den värld, där Sveriges främsta kulturpersonligheter levde under hennes tid, beskrivs med stor förtrogenhet, beundran och finkänslighet och ger viktiga bidrag till kunskapen om bland andra Carl Jonas Love Almqvist, Per Daniel Amadeus Atterbom, Erik Gustaf Geijer, Anders Fredrik Skjöldebrand, Esaias Tegnér, Adolf Törneros och Johan Olof Wallin. Även från Tysklands främsta kretsar ger hon livfulla och betecknande förstahandsintryck utifrån sin vistelse där 1825-26.
Till Silfverstolpe skrevs flera dikter, av bland andra Atterbom, Geijer (Reseda) och Johan Olof Wallin. I striden om Almqvists Det går an deltog hon med Månne det går an? (1840).