Jag tyckte att det såg vackert ut när min flickvän just blivit våldtagen. Men det var också det enda som kunde belasta mitt moralkonto och det kände hon givetvis inte till. Annars påverkades jag inte nämnvärt, det var ju hon och inte jag som råkat ut för övergreppet. Så inleds konstnären Maximilian Frisks berättelse om hans livs magnum opus, ett konstverk i sex etapper som till en början tycks bisarrt och egotrippat men som efterhand framstår som en osjälvisk offergärning. När flickvännen lämnar honom blossar ett kvinnoförakt upp inom Maximilian som han inte vet var han ska göra av. Han inser att kvinnan står chanslös inför männens maktbehov och han värjer sig inför tanken att han själv fortplantar förtrycket. De båda viktigaste kvinnorna i hans liv, hans mamma och hans förra flickvän, är olyckliga kan det ha med honom att göra?
