Uppståndelsen

Betyg: 3 av 5.

Det här är författarparet Buthler & Öhrlunds tolfte bok tillsammans, det är den elfte boken om polisen Jacob Colt, och det är den nionde boken om psykopaten Christopher Silfverbielke. Och jag har läst allihopa. Återanvänder två av mina tidigare recensioner, av böckerna Hämnaren och Motvind. Så här skrev jag när jag hade läst boken Hämnaren: "Jag tycker mycket om serien om Silfverbielke, den är lättläst, fängslande, spännande och bra. Men ibland så kan jag känna att böckerna hela tiden pendlar på gränsen (min i alla fall) till vad som är okej, med allt kvinnovåld, kvinnohat, och alla kvinnoförnedringar. För alla morden i böckerna kan jag tycka är "okej", men allt detta sexuella övervåld och beskrivningar av Silfverbielkes njutning, blir nästan lite väl osmakligt ibland. Fast jag vet ju att jag i alla fall helt säkert kommer att läsa nästa bok. För även denna bok avslutades ju med en cliffhanger, och jag måste ju bara få veta hur det kommer att gå, inte bara för Christopher Silfverbielke, utan också för Jacob Colt, och även Linda Schecker. Så till er som har läst dom tidigare böckerna i serien, rekommenderar jag absolut denna bok." Och så här skrev jag när jag hade läst boken Motvind: Och nu när jag har läst Motvind, så hoppas jag att nästa bok i serien kommer att bli den sista om Christopher Silfverbielke. För jag tycker nog att han har gjort sitt nu. Och jag skulle önska att författarna påbörjade en ny kriminalromansserie med inte riktigt lika mycket utstuderat kvinnovåld i. Det är ju en cliffhanger även i den här boken, så det kommer ju definitivt att komma en till. Och det går ju inte att sluta att följa psykopatens öden frivilligt, så därför önskar jag att bokserien avslutas. Tycker att det är lite väl mycket spekulativt och detaljerat kvinnovåld, kvinnohat, och kvinnoförnedringar i den. Men ni, som liksom jag, har följt bokserien, kommer nog att följa serien tills dess slut, även om man egentligen inte vill, för det går ju inte att sluta att fascineras av böckerna. Och jag känner precis likadant nu när jag har läst Uppståndelsen, eller egentligen ännu mer, som jag gjorde efter Hämnaren och Motvind. Jag skulle önska att serien avslutades med nästa bok, och att Christopher Silfverbielke dog. För egentligen så vill jag absolut inte läsa fler böcker om honom, men det går ju ändå liksom inte att låta bli. Man vill ju ändå veta hur det går, så det är svårt att inte fortsätta att läsa om honom. Men som jag har skrivit tidigare, så mår jag lite dåligt när jag läser om det så njutningsfullt beskrivna kvinnovåldet, utnyttjandet, och våldtäkterna.

Britt-Marie K