När någonting händer som gör oss upprörda eller förvirrade förändras hela vår rytm i kropp, andning och tal. Att olika känslor påverkar oss fysiskt känner vi alla mer eller mindre instinktivt. Skådespelaren lär sig att bli medveten om dessa sammanhang - och får ibland hjälp av författaren.Sofokles, Shakespeare, Moliére, Löpe de Vega, Strindberg, Goethe, Weiss ... De är många, de författare som låtit sina personer tala efter ett visst rytmiskt mönster, tala på vers. De kanske följde det litterära mode som rådde under deras tid. Eller de kanske fann att de med versens hjälp bättre kunde utveckla det dramatiska skeendet.Shakespeare ger texten den rytm som situationen och personernas känslor kräver inom blankversens grundpuls. Löpe de Vega låter versens rytm växla när situationen förändras. Det är ett dramatiskt knep som redan antikens greker använde. Den äventyrlige Peer Gynt virvlar runt i olika rytmer men Ibsen håller honom i den nordiska knitteln för det mesta.Den här boken hjälper oss att bli förtrogna med verstexter och att upptäcka de olika epokernas och ländernas dramatiska vers.Margot Beckman är tallärare vid Scenskolan i Stockholm.Logéumwww.logeum.se
