Värmeljus är som små själar
255 kr
Beställningsvara. Skickas inom 3-6 vardagar. Fri frakt över 249 kr.
Du är på sajten för privatpersoner.
255 kr
Beställningsvara. Skickas inom 3-6 vardagar. Fri frakt över 249 kr.
Jan Edelholt har tidigare skrivit flera intressanta böcker, bland annat om en nattpersonal inom LSS "Ett stöd i natten". Nu går han in i rollen av en åldrad kvinna och det gör han skickligt. Vad kan en gammal kvinna ha att tillföra oss som fortfarande befinner oss mitt i livet? Kan det beröra oss? Mig berörde hennes liv rakt in i hjärtat. är det så en person som slitit och kämpat i så många år ska behöva känna och uppleva? Vad kan vi göra åt detta? En människa måste få uppleva meningsfullhet och ha en känsla av sammanhang hela livet ända fram till slutet. Ellas bor på ett äldreboende dit hon inte alls ville flytta men det slitna boendet där de äldre trivdes och mådde väl på blev utdömt av kommunen och man tvingades flytta till ett praktiskt men ack så opersonligt boende. Där finns personal med och utan hjärtan och hjärnor. Ella har fullständig kontroll på personalens olika personligheter. När jag läser boken blir det så tydligt för mig hur utlämnad hon är till personalens dagsform. Det får mig att må en smula dåligt och fundera över varför det är OK att det ska vara så, på ett hotell skulle vi aldrig acceptera att personalen inte var 100% serviceinriktade och vänliga under dygnets alla timmar. Vi som kan kräver vår rätt. Det verkar som om de äldre på boendena fortfarande har lägre status än oss som fortfarande är självständiga. Ellas kropp orkar inte allt det som hjärnan orkar. Efter 92 år har man sett världen förändras i mycket och varit med om så många mänskliga möten, glädje och sorg. Man har varit med om att kvinnan fått en lagstadgad mer jämställd tillvaro och man har upplevt krig och elände. Hon minns sin första och största kärlek och krisen då hon fick det tragiska beskedet, sådana ögonblick finns inspelade i en människas hjärna och glöms aldrig. Ella minns mannen som hon gifte sig med och fick barn med. Ellas man dog före henne, men barnen finns kvar, barnen som inte alls är barn längre men i Ellas ögon är de förstås alltid hennes barn. Ella känner skuld inför dottern och tar på sig en del av ansvaret för att dottern miste sin far. Relationer är inte enkla men Ella kämpar. Hon inser att livet börjar rinna ut och det är nog ofta så om man får leva och bli gammal, att man förbereder sig för det som oundvikligen närmar sig och vill klara upp allt innan det tar slut. I dröm och verklighet kämpar Ella för att få frid i sina relationer. Läs boken och lär känna Ella. Inte minst borde den läsas av personal inom äldrevården, men är till för alla som vill minska sina fördomar mot äldre personer. Ella är en fin bekantskap vars livshistoria är som en både vacker, tragisk och varm historiebok. När du har läst boken, fråga någon äldre om sitt liv. Kanske (förmodligen) finner du en intressant person bakom den fårade pannan och det tunna grå håret? Du kanske får ta del av det intressantaste liv du någonsin har hört talas om. Ett extra plus vill jag ge Jan Edelholt för bokens vackra omslag och titel.
Ann
Du är på sajten för privatpersoner.
255 kr
Beställningsvara. Skickas inom 3-6 vardagar. Fri frakt över 249 kr.
Jan Edelholt har tidigare skrivit flera intressanta böcker, bland annat om en nattpersonal inom LSS "Ett stöd i natten". Nu går han in i rollen av en åldrad kvinna och det gör han skickligt. Vad kan en gammal kvinna ha att tillföra oss som fortfarande befinner oss mitt i livet? Kan det beröra oss? Mig berörde hennes liv rakt in i hjärtat. är det så en person som slitit och kämpat i så många år ska behöva känna och uppleva? Vad kan vi göra åt detta? En människa måste få uppleva meningsfullhet och ha en känsla av sammanhang hela livet ända fram till slutet. Ellas bor på ett äldreboende dit hon inte alls ville flytta men det slitna boendet där de äldre trivdes och mådde väl på blev utdömt av kommunen och man tvingades flytta till ett praktiskt men ack så opersonligt boende. Där finns personal med och utan hjärtan och hjärnor. Ella har fullständig kontroll på personalens olika personligheter. När jag läser boken blir det så tydligt för mig hur utlämnad hon är till personalens dagsform. Det får mig att må en smula dåligt och fundera över varför det är OK att det ska vara så, på ett hotell skulle vi aldrig acceptera att personalen inte var 100% serviceinriktade och vänliga under dygnets alla timmar. Vi som kan kräver vår rätt. Det verkar som om de äldre på boendena fortfarande har lägre status än oss som fortfarande är självständiga. Ellas kropp orkar inte allt det som hjärnan orkar. Efter 92 år har man sett världen förändras i mycket och varit med om så många mänskliga möten, glädje och sorg. Man har varit med om att kvinnan fått en lagstadgad mer jämställd tillvaro och man har upplevt krig och elände. Hon minns sin första och största kärlek och krisen då hon fick det tragiska beskedet, sådana ögonblick finns inspelade i en människas hjärna och glöms aldrig. Ella minns mannen som hon gifte sig med och fick barn med. Ellas man dog före henne, men barnen finns kvar, barnen som inte alls är barn längre men i Ellas ögon är de förstås alltid hennes barn. Ella känner skuld inför dottern och tar på sig en del av ansvaret för att dottern miste sin far. Relationer är inte enkla men Ella kämpar. Hon inser att livet börjar rinna ut och det är nog ofta så om man får leva och bli gammal, att man förbereder sig för det som oundvikligen närmar sig och vill klara upp allt innan det tar slut. I dröm och verklighet kämpar Ella för att få frid i sina relationer. Läs boken och lär känna Ella. Inte minst borde den läsas av personal inom äldrevården, men är till för alla som vill minska sina fördomar mot äldre personer. Ella är en fin bekantskap vars livshistoria är som en både vacker, tragisk och varm historiebok. När du har läst boken, fråga någon äldre om sitt liv. Kanske (förmodligen) finner du en intressant person bakom den fårade pannan och det tunna grå håret? Du kanske får ta del av det intressantaste liv du någonsin har hört talas om. Ett extra plus vill jag ge Jan Edelholt för bokens vackra omslag och titel.
Ann