Flaskpostens hemlighet

• Utgivningsdatum: 2019-09-24
• Mått: 152 x 206 x 19 mm
• Vikt: 376 g
• Ålder: 9-12
• Format: Inbunden
• Språk: Svenska
• Läsålder: 9-12
• Serie: Moa och Elias
• Antal sidor: 189
• Upplaga: 1
• Förlag: Ordalaget Bokförlag
• ISBN: 9789174692846

• Rysare och spökhistorier

4 recensioner, genomsnitt 3.3/5

1. 3/5 Gullis 2020-07-12

   Flaskpostens hemlighet är den tredje fristående delen i den spännande serien om Moa och Elias som återigen kastas in i ännu ett otäckt mysterium med en hemlighetsfull flaskpost, en skattkarta och ett mystiskt spöktåg.
   
   Tidigare fristående böcker i serien är: Spökflickans hemlighet och Silvernyckelns hemlighet.
   
   Det här är en spännande mellanåldersrysare, vars intrig pendlar mellan då- och nutid.
   
   Här får vi följa med på en spännande skattjakt som både innehåller dramatik och vänskap och med en berättelse som behandlar likväl nutid som dåtid. Dock anser jag att boken blev spännade först mer mot slutet av boken utan att bli jätteläskigt och som sedan avslutas med en spännande cliffhanger. Om man gillar att läsa skrämmande böcker och har läst alla Ingelin Angerborn och Kristina Ohlsson olika skräckböcker, då rekommenderar jag böckerna om Moa och Elias.

2. 3/5 Lollos 2019-12-21

   Moa och Elias dras in i ett nytt spännan-de äventyr med en mystisk flaskpost, en karta och en gammal banvaktarstuga. Det börjar med att Moa, Elias och Moas kompis Tess hittar en flaskpost utanför Visingsö med en bit pap-per i. Det visar sig vara en sorts karta som leder dem till Hjo. Kan det vara en skatt-karta? På tåget dit stöter de på en mamma med sin son. Mamman beter sig märkligt och verkar väldigt intresserad av kartan som Moa, Elias och Tess har med sig. Är hon ute efter hemligheten bakom kartan?
   
   En spännande berättelse om både vänskap, dramatik och hemligheter. Boken utspelar sig i nutid men kopplingar till förr i tiden finns och det gör boken mer spännande. Slutet är oväntat och en lysande cliffhanger gör att jag hoppas på en bok till.
   
   Flaskpostens hemlighet är en bok som har en bra början och ett rysligt spännande slut. Tycker dock att den i mitten tappar lite fart tyvärr. Är den läsvärd? Absolut! Är den spännande? Jajjamensan!

3. 4/5 Gustavs 2019-10-31

   Detta är en fristående bok så du måste inte ha läst de andra två för att uppskatta denna spännande och trevliga bok. Precis som tidigare böcker är kapitlet lagom långa för att man ska hamna i den där "bara ett kapitel till" fällan. Det är en trevlig bok och den blir mer och mer spännande och avslutas med en cliffhanger. Vi hoppas att det kommer ytterligare bok från författaren.

4. 3/5 Barnboksfamiljen 2019-10-24

   A har tidigare lyssnat på "Spökflickans hemlighet" i denna serie med fristående böcker om Moa och Elias som dras in i olika spännande och övernaturliga mysterier.
   Nu har alltså den tredje boken om Moa och Elias kommit.
   I "Flaskpostens hemlighet" har barnen utanför Visingsö hittat en flaskpost innehållandes en karta.
   Kan kartan vara en skattkarta?
   Men samtidigt som de försöker hitta en eventuell skatt så stöter de på diverse folk som också verkar sugna på att lägga tassarna på en skatt. Vad vill egentligen den unga killlen på tåget? Tjuvlyssnade han på barnens samtal?
   Utöver Elias och Moa så har också Moas kompis Tess följt med som ofta är skeptisk till Moas teorier.
   Skattjakten leder dem till en lokstallet i Hjo och sedan vidare till en liten banvaktarstuga där mystiken tätnar.
   
   Jag har högläst boken för A (9 år) som tyckt om och uppskattat boken. Han kan vara riktigt kritisk mot böckerna jag högläser men denna har absolut fallit i god jord och har varit spännande.
   Boken utspelar sig i nutid men för även in detaljer om hur t.ex banvaktare med familj kunde leva i banvaktarstugor förr i tiden.
   
   Tyvärr känner jag att boken haltar något textmässigt och att den behövt en mer grundlig genomgång av en redaktör, speciellt under bokens första halva.
   När jag högläser är det svårt att få till ett bra läsflyt och på många ställen finns det lite väl mycket upprepande ord i meningarna. Detta gör att vi får en stolpig högläsningsupplevelse. Andra halvan av boken blir bättre och dessa störningsmoment förekommer mer sällan.
   Boken blir sedan mer och mer spännande när vi närmar oss slutet. När vi läst sista sidan vill både jag och August läsa vidare.
   Olerot har lyckats med en mästerlig cliffhanger som gör oss så nyfikna. För det blir väl en till bok?
   Men enligt mig passar boken bättre för tyst egenläsning än för högläsning. Sådana detaljer som stör läsflytet vid högläsning blir ofta mindre viktiga när man läser tyst själv.
   
   Boken är spännande rysläsning utan att bli jätteläskig, vilket kan passa för dem som vill ha rysmys utan att det blir för mycket av det goda.