Emma Igelström simmade snabbast i världen och tog en mängd medaljer som bevisade det. Dessutom var hon mamma till lilla Olivia. Men hon hade bestämt sig för att hon inte ville leva. Kylan var svår och själv var hon kraftigt berusad när hon gjorde sig beredd att hoppa ner i det iskalla vattnet. Kvällen den 26 november 2010 kulminerade sex års problem med ätstörningar, alkoholism och självmordstankar. Men kvällen slutade inte i vattnet utan på sjukhus och händelsen blev starten på ett nytt och friskt liv för Emma. I Sydney år 2000 hade hon vigt sitt liv åt simningen. Nu bestämde hon sig för att på samma målmedvetna sätt viga sitt liv åt att bli hel som människa igen. En vecka senare var hon inlagd på ett hem. Där väntade en tuff behandling. Ibland ville hon bara slå igen dörren bakom sig och fly. Men snart vågade hon möta sig själv på ett helt nytt sätt, utan skygglappar. Och hon upptäckte att ju mer hon vågade se, desto bättre mådde hon. Man skulle kunna kalla Emma för en beroendepersonlighet. En som lever för starka upplevelser, för prestationer och för drömmar om att ständigt bli bättre. Men hon är också en som aldrig var nöjd med det hon hade åstadkommit. Nu har hon lärt sig att leva på ett sätt som innebär lägre toppar, men också mindre djupa dalar. I All in när livet är allt eller inget berättar hon öppenhjärtigt och med stor närvaro om hur livet blev som det blev hon delar med sig om det hon har lärt sig och vad hon gärna vill lära andra. Idag har hon börjat träna simning igen. Hon lever tillsammans med sin dotter, är föreläsare, inspiratör och konsult på Utvecklingspoolen tillsammans med Christer Olsson, en av Sveriges mest omtyckta föreläsare. Hon skriver även krönikor i Expressen. Emma Igelström har tidigare gett ut boken Simmar-Emma: Min kamp mot bulimin (Forum, 2006).
