Denna bok handlar om Islandshunden från Gimgölet, som trots ett långt liv aldrig blev vuxen. Tyckte den alltmer grånande husse som förundrad åskådare till en pratsam energisk fyrfoting.
Kring rastgårdar, valpkurser , på promenader i stad och land sker det komiska och tragiska. Händelser som nog lockar de flesta hundägare till ett leende, då man känner igen sig själv.
En del blir aldrig vuxna, varken fyrbent eller tvåbent.
Jag heter inte Gillis Bergh, fast det står så på boken. Men precis som soldaten Gillis så kommer jag från Nyköping.
Har alltid tyckt om att skriva och berätta utan att stå i rampljuset. Mest historia och natur, samt en diger släktbok från år av forskning. Men nu dog min fyrbente vän, vilket jag hade svårt att skaka av mig. Så jag försökte skriva av mig i stället. Resultatet blev en blandning av skönlitteratur och fakta för vuxna, kombinerat med bilder. Men ingen lärobok i uppfostran och dressyr utan en blandning av vemod, förundran och roliga minnen. Att försöka se livet ur olika perspektiv. Att stiga åt sidan och begrunda ger en helt annan vinkel än vad den upplever som är mitt i smeten. Det är nog jag i ett nötskal.
