Berättelsen om Mary som filosoferna känner den: Hon är en framstående vetenskapskvinna specialiserad på mänskligt färgseende. Hon lever hela sitt liv i ett svartvitt rum. Hon kommunicerar med omvärlden via svartvita skärmar. Utan att själv någonsin ha erfarit det, har hon all fysisk kunskap om vad som händer i hjärnan när en person ser till exempel ”något rött”. Så en dag släpps hon ut i världen. Röda rosor. Blå himmel. Förutom att nya fysiska data nu uppstår i Marys egen hjärna, så vad nytt lär hon sig om andras erfarenheter av färgseende? Vilket språk behöver hon tillägna sig för att beskriva det? Vi börjar om: Mary. Jungfru. Moder. Hon blöder inte eftersom hon saknar livmoder. Eller står hon på hormonbehandling? Är hennes hud svart som sot eller är den grå som aska? Föredrar hon Eva Hilds skulpturer eller Gunnel Wåhlstrands tuschlaveringar? När det vita ljuset släcks på kvällen, vilka bilder dröjer på hennes näthinnor? Vad drömmer hon på natten, vad äter hon på morgonen, vad doftar hennes rum, hur känns hennes svärta? Hanna Riisagers diktsamling För Kvalia besjunger medvetandets och språkets förstapersonsperspektiv. Den subjektiva varseblivningen ställs i kontrast till en utifrånblick på det egna jaget: bilden av jungfrun, gudinnan, flickan, dockan, modern. Så tecknar För Kvalia ett narrativ om tillblivelse. Om en våldsam femininitet som kränger inuti sin egen bild, och som visar upp o/möjligheten att vara i den bilden. Med boken följer ett ljudverk baserat på delar av texten och musik av Daniel Westerlund. Hanna Riisager (f. 1980) har tidigare publicerats i tidskrifterna Ett lysande namn och Läcker, samt i antologin Hallon och bensin (Brombergs) från 2012. Samma år medverkade Riisager och hennes syster Kaisa Riisager med Systerkaka i Dockhaveri förlags Antidebutprojekt. Riisager har även varit verksam som litteraturkritiker för bland annat Expo och Kritiker.

Berättelsen om Mary som filosoferna känner den: Hon är en framstående vetenskapskvinna specialiserad på mänskligt färgseende. Hon lever hela sitt liv i ett svartvitt rum. Hon kommunicerar med omvärlden via svartvita skärmar. Utan att själv någonsin ha erfarit det, har hon all fysisk kunskap om vad som händer i hjärnan när en person ser till exempel ”något rött”. Så en dag släpps hon ut i världen. Röda rosor. Blå himmel. Förutom att nya fysiska data nu uppstår i Marys egen hjärna, så vad nytt lär hon sig om andras erfarenheter av färgseende? Vilket språk behöver hon tillägna sig för att beskriva det? Vi börjar om: Mary. Jungfru. Moder. Hon blöder inte eftersom hon saknar livmoder. Eller står hon på hormonbehandling? Är hennes hud svart som sot eller är den grå som aska? Föredrar hon Eva Hilds skulpturer eller Gunnel Wåhlstrands tuschlaveringar? När det vita ljuset släcks på kvällen, vilka bilder dröjer på hennes näthinnor? Vad drömmer hon på natten, vad äter hon på morgonen, vad doftar hennes rum, hur känns hennes svärta? Hanna Riisagers diktsamling För Kvalia besjunger medvetandets och språkets förstapersonsperspektiv. Den subjektiva varseblivningen ställs i kontrast till en utifrånblick på det egna jaget: bilden av jungfrun, gudinnan, flickan, dockan, modern. Så tecknar För Kvalia ett narrativ om tillblivelse. Om en våldsam femininitet som kränger inuti sin egen bild, och som visar upp o/möjligheten att vara i den bilden. Med boken följer ett ljudverk baserat på delar av texten och musik av Daniel Westerlund. Hanna Riisager (f. 1980) har tidigare publicerats i tidskrifterna Ett lysande namn och Läcker, samt i antologin Hallon och bensin (Brombergs) från 2012. Samma år medverkade Riisager och hennes syster Kaisa Riisager med Systerkaka i Dockhaveri förlags Antidebutprojekt. Riisager har även varit verksam som litteraturkritiker för bland annat Expo och Kritiker.