Thérèse Raquin av Émile Zola gavs ut första gången år 1867 och räknas som Zolas debut- och genombrottsroman. Boken blev vid utgivningen ett slags skandalsuccé i Frankrike, och har blivit ett av Émile Zolas mest kända verk. Romanen publicerades först som en följetong i den franska tidskriften L'Artiste, och boken publicerades i december samma år. Romanen är en naturalistisk skildring av bland annat begär, passion, otrohet, mord, kärlek och hat. Den första svenska översättningen utkom år 1884. Zola ville framhäva sitt verks huvudsyfte som vetenskapligt och studerade den psykologiska delen hos människan, och psykologin var en ny och främmande vetenskap i mitten av 1800-talet. Romanen handlar om en ung kvinna, Thérèse, som tas om hand av madame Raquin. Thérèse hålls inomhus tillsammans med sin sjukliga kusin Camille, vars mor madame Raquin har överbeskyddat honom. Efter flera år bestämmer sig madame Raquin för att de borde gifta sig med varandra, så att Thérèse kan se till honom när madame Raquin inte längre kan göra det själv. Äktenskapet är dömt att misslyckas då Camille inte visar någon direkt tillgivenhet för Thérèse och de aldrig själva beslutat om giftermålet. Det gifta paret är inte lyckliga, men det är madame Raquin. En dag tar Camille med sig hem en gammal vän till familjen, Laurent, som han hade råkat på av en slump under dagen. Thérèse attraheras av Laurent och hans djuriskhet, men Laurent däremot tycker att hon är ful. Trots detta är han nyfiken på henne och möter hennes begär. Thérèses förtryckta vilda sida får ett passionerat utlopp när hon är med Laurent, och de inleder ett otrohetsförhållande som blir mer passionerat med tiden. Till slut anser Laurent (Thérèse gör endast en vag antydan om detta) att det bara finns en utväg för honom att få träffa Thérèse mer, och det är att undanröja Camille. En tid av stor dramatik följer..