En dåres anteckningar

Ett av världslitteraturens tidigaste och mest gripande porträtt av psykisk sjukdom 

En dåres anteckningar (1835) är en central text i den ryska litteraturens tidiga utveckling ett kortprosaverk där Nikolaj Gogol spränger gränserna för den realistiska berättelsen och skapar något helt nytt: en dagboksformad monolog som gradvis glider från byråkratisk vardagsrefräng till hallucinerande vanföreställningar.

Huvudpersonen Poprystjin, en obetydlig tjänsteman i tsartidens Petersburg, lever ett tyst och marginaliserat liv tills hans förälskelse i en överordnad väcker drömmar, begär och psykisk upplösning. I takt med att anteckningarna förlorar all kronologi uppstår en ny värld där logiken upphört, där hundar brevväxlar, där Spanien väntar på en ny kung och där galenskapen slutligen tar över identiteten.

Gogols berättelse är inte bara ett personligt öde utan ett existentiellt dokument ett slags litterär föraning om modernismens sönderbrutna subjekt. Få texter i världslitteraturen har på så få sidor fångat ensamhetens och maktlöshetens demoniska mekanismer. 

I översättning av Bengt Jangfeldt.

NIKOLAJ GOGOL [1809-1852] räknas till den ryska prosans grundläggande gestalter. Med sin säregna blandning av absurdism, satir och psykologiskt djup lade han grunden för mycket av det som senare skulle prägla rysk litteratur. Hans inflytande sträcker sig långt utanför Rysslands gränser från Bulgakov till Nabokov, från modernism till absurdism.