Änkan

Gertrauds älskade make Nils Skräddare får blodförgiftning och dör och Gertraud är mycket olycklig. Så fort Gertrauds sorgetid är över kommer Måns Vågmästare och friar till henne. Gertraud säger nej till giftermål, men Måns envisas. Han utpressar Gertrauds son Johannes, som kommer att dö om inte Gertraud gifter sig med Måns. Hon väger sitt liv mot Johannes, eftersom hon är säker på att Måns vill slå ihjäl henne. Johannes säger att om nu bara Gertraud inte är lika obstinat som Hannele (Måns förra hustru), så behöver Måns aldrig aga henne. Måns kommer på besök, och försöker kyssa Gertraud. Han slår henne så det blir märken i ansiktet och i hastigheten sticker hon honom i halsen, med sin nål. Nålen som sitter kvar i Måns hals, orsakar en blodpropp och han blir halvsidigt förlamad. Måns piga går till Gertraud och ber henne ta ut nålen, för nu är Måns döende. Gertraud hävdar att där inte finns någon nål, men följer med till hans dödsbädd. Han ljuter en obehaglig död och Gertraud plockar i smyg ut nålen. Så småningom förstår Gertraud att hon ska dö. Madonnan väntar på henne. Nu finns inte längre något Mariaaltare i Bykyrkan, utan hon gör ett bårtäcke som ska ligga över hennes kista. Hon syr fast de fyra pärlor hon fått, medan hon minns hur var och en av dem kommit i hennes händer. Sedan lossar hon den vackra rosa pärla som hela tiden suttit på rosenkransen hon fick av sin mor den dagen mamman dog. Den sätter hon mitt fram på Jungfruns krona. Cirkeln är sluten.