En bok som innehåller personliga brev från den store Franz Kafka - brev som han skrev under den kanske mest kritiska perioden av hela sitt problemfyllda liv - det var i slutet av 1916 och under hela 1917 - när han först hade en intensiv skaparperiod och sedan drabbades av tuberkulos. Boken har fått titeln Som att säga spädgris när man menar fet sugga. För översättning och kommentarer står Hans Blomqvist och Erik Ågren.
Franz Kafka är inte enbart en av litteraturhistoriens allra största, mest originella och mest inflytelserika författare - han är även en av litteraturhistoriens mest intressanta, mest fascinerande brevskrivare.
Att läsa Kafkas brev - till exempel breven till fästmön Felice Bauer, till systern Ottla, till vännen och kollegan Max Brod och till andra närstående - är som att stiga rakt in i Franz Kafkas tankeström, det känns som rena direktkontakten.
Som brevskrivare är Kafka öppen och uppriktig. Ocensurerad. Han ryggar inte för att uttrycka de mest känsliga sanningar - sådant som andra skulle rodna över om de ens vågade nudda vid med sina mest hemliga tankar - och dessutom är han alltid så oerhört välformulerad, så skoningslöst noggrann vid valet av varje litet ord. Den skarpa precision Kafka är så berömd för i sitt berättande var precis lika vass när han skrev brev.
Bokens titel - "Som att säga spädgris när man menar fet sugga" - är ett citat ur ett av breven. Kafka har varit hos läkaren för en undersökning. Läkaren försöker tona ner det hela och kallar Kafkas åkomma för "lungspetskatarr" - det är det som är spädgrisen. Men själv är Kafka redan på det klara med vad det rör sig om. Tuberkulos. Det är tuberkulosen som är den feta suggan.
Under vintern 1916-17 upplevde Kafka en nystart i sitt författande, efter en kreativ torka på nästan två år. Han fick tillgång till en skrivarlya i ett litet hus på Alchimistengässchen på Pragborgens område, dit han kunde gå för att skriva några timmar varje kväll och senare, under våren 1917, hyrde han en tvårumslägenhet i Schönbornpalatset.
Ett formligt flöde av noveller tillkom. Tretton av berättelserna som skulle bli novellsamlingen En läkare på landet och nästan lika många som skulle publiceras postumt.
Nystarten fick honom att fundera på att bli författare på heltid. Han övervägde att säga upp sig från anställningen på försäkringsbolaget.
Men tidigt på morgonen den 9 augusti 1917 hostade han plötsligt blod.
"Jag vaknar, undrar varför jag har så mycket saliv i munnen, spottar ut den, tänder sedan ljuset, konstigt: det är en blodpöl. Och nu börjar det. Chrlení [tjeckiska: kräkas], jag vet inte om det är rätt stavat, men ett bra ord är det i alla fall för att beskriva hur det väller upp ur strupen, Jag trodde aldrig det skulle sluta. Hela tiden blod, men till sist upphörde det och jag somnade om, jag sov till och med bättre än på länge."
Han bryter förlovningen med Felice. De har varit förlovade i två omgångar under sammanlagt fem år. Men för Kafka var det otänkbart att upprätthålla förlovningen. Som tuberkulosmärkt kunde han inte se sig själv som blivande äkta make.
Flera av breven är ställda till hans syster Ottla, hon var hans evigt förtrogna, kanske den som stod honom närmast. Under hösten 1917 flyttade han ut till Ottla på landet och bodde de kommande åtta månaderna i byn Zürau.
Och flera brev är till vännen och kollegan Max Brod med vilken Kafka kunde diskutera alla sina funderingar kring att bli publicerad. En vanlig missuppfattning är att Kafka aldrig blev publicerad under sin livstid, att alla hans böcker utkom postumt. Så är det inte, Kafka förde - under ständiga grubblerier - sammanlagt sju böcker med noveller och prosastycken till trycket medan han levde - och det var främst vännen Max Brod han diskuterade dessa publiceringsvåndor med.
