Ernest Hemingways rättframma självutlämnande kärleksroman Edens lustgård i nyöversättning och med efterord av Christian Ekvall.
En annorlunda kärleksroman som både provocerar invanda könsroller och utmanar den offentliga bilden av machomannen Hemingway.
I denna bok som han skrev mot slutet av sitt liv gör Hemingway till sist allvar av den erotiska fantasi som följt honom under hela hans författarskap: fantasin om mannen och kvinnan vars respektive könsidentiteter byts ut, grumlas och upplöses.
Det nygifta paret David – som är författare och har många drag gemensamma med Hemingway själv – och Catherine lever ett behagfullt liv med sol och bad på franska rivieran när de lär känna Marita, som strax blir sexuellt involverad med dem båda. Marita är "tjej och kille på samma gång", och samtidigt, menar Catherine, är hon den enda av dem som är "kvinna på riktigt".
I Catherine finns drag från många av kvinnorna i Hemingways liv. Fixeringen vid att anlägga likadana frisyrer var ett projekt som Hemingway drev med både första frun Hadley Richardson vintern 1922–23 och med andra hustrun Pauline Pfeiffer under deras smekmånad i Le Grau-du-Roi 1927.
Pauline hade en radikalt kort frisyr, som hon med tiden även blonderade, och paret gick gärna klädda i likadana randiga seglartröjor och shorts eller alldeles nakna på stränderna i en manisk jakt på mörkare solbränna, måna om att bli lika varandra.
Och likheter finns även till fjärde hustrun Mary Welsh. Mycket tyder på att det var först med henne som Hemingway upplevde den sortens genusomkastande sänglekar som förekommer i denna roman.
Catherine påminner också om F Scott Fitzgeralds hustru Zelda, så som Hemingway skildrade henne i En fest för livet: en alkoholiserad, nyckfull, manipulativ och på gränsen till vansinnig kvinna som är så avundsjuk och svartsjuk på sin makes arbete att hon gör allt för att sabotera det.
Edens lustgård är inte en roman om sådant som de flesta läsare förknippar med Hemingway. Boken handlar inte om den typiska karlakarlens åtaganden, inte om att befinna sig i granatregnet på slagfältet eller idka storviltsjakt eller djuphavsfiske eller andra typiska hårdföra verksamheter. Här handlar det istället om att hitta sig själv och sin rätta plats i det mångfasetterade sexuella rollspelet. Det är tveklöst Hemingways mest finstämda och känsliga roman. Ett annorlunda verk i den store Nobelpristagarens rika fatabur.
