En bok med utvalda texter av Cookie Mueller som fått titeln Den italienska kuren, i översättning av Christian Ekvall och med efterord av Martina Montelius.
Cookie Mueller är en omtumlande annorlunda amerikansk undergroundförfattare, filmskådespelare och krönikör som levde självförbrännande och dog ung 1989. Hon var stjärna i John Waters filmer, t ex i Pink Flamingos som enligt en kritiker är "one of the sickest movies ever made, and one of the funniest". Hon efterlämnade ett färgstarkt ostyrigt självbiografiskt författarskap som skildrar hennes bohemiska liv i independent-filmbranschen.
Cookie berättar som ingen annan. Hela hennes liv är som en speedad färd genom en omöjlig värld.
"Alla frågar varför jag är så vild. Jag är inte vild. Jag råkar bara snubbla över vildhet, ganska ofta."
Här kommer nu 14 oberäkneliga texter av Cookie.
Texten som fått ge titel åt hela boken föregås av att hon försmäktar i New York. Sonen Max är hos sin pappa i Provincetown de kommande två månaderna. Det är sommar och alldeles för varmt för att Cookie ska stå ut. "Storstadshettan serverades tjock som lavasås."
Hon slår upp en kartbok på måfå och sätter fingret på en sida. Det blev Italien. Några dagar senare sitter hon på ett plan till Rom. Den italienska kur som sedan följer är ett fint exempel på hur Cookie har för vana att orkestrera sitt liv. Hon söker upp det okända, ger sig ut i det ovissa, stöter ihop med personer som borde vara fullständiga främlingar men som ofta visa sig vara precis som hon själv - i tanke och kynne, i själ och hjärta, i ord och handling.
Som Martina Montelius uttrycker det i sitt efterord:
"Världen består av människor som tror sig vara ensamma om sitt utanförskap. De flesta har bara lättare att dölja det än Cookie Mueller. Ibland blir jag arg på henne för att hon, trots sin exceptionellt genomskådande natur, inte begrep detta. Att det skulle finnas "annorlunda människor" är hittepå. Det finns människor som klär ut sig till annorlunda, och människor som klär ut sig till vanliga. Båda kategorierna är gemenskaper. Cookie råkade födas i fel gemenskap. Hon ansåg att det enda hon delade med sina föräldrar var DNA. Så hon gick därifrån. Föräldrarna lekte föräldrar och sa att hon inte fick komma tillbaka. Cookie menade att hon var ungefär som en duva, en sådan som man ser i tunnelbanan, som också flaxar iväg förr eller senare."
En samling valda texter av Cookie Mueller som fått titeln Den italienska kuren. I översättning av Christian Ekvall, med efterord av Martina Montelius. ISBN 978-91-7742-600-4. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 192 sidor.
