Ellen är 13 år och har precis börjar sjuan.Det går inte så bra, för hon känner inte någon och har ingen att äta med i matsalen. Lika bra, jag är ändå tjock , säger hon till sin enda följeslagare Marilyn Manson,som är ständigt närvarande både i Ellens hörlurar och som en andlig samtalspartner i hennes flickrum, på skolan och i det låsta badrummet på festen där alla tittar konstigt på henne. Han, artisten som alla andra brukade lyssna på förut, är den enda som får veta Ellens ensamma hemligheter. Att hon inte alls var upptagen med att trösta en kompis utan bara tänkte att Lovisa i parallellklassen, hon med Kentknappen, nog egentligen inte alls ville att hon skulle följa med. Och det allra hemligaste; att Ellen pratar med killar på chattforum och när de vill att hon ska klä av sig framför webbkameran händer det att hon gör det.
Ellen Greiders serieromandebut Lunchbox är en berättelse om slutet på barndomen, början på ungdomen och om att karva ut en plats åt sig själv i en värld där folk sitter i soffor och känns helt självklara, eller spelar pingis och inte vet vad det är för skillnad på emo och fashioncore.
En berättelse om ensamhet, skam och om att kanske till sist få bli den man vill vara.
