Flickan är ung och full av framtidstro. Tillsammans med de andra unga kvinnorna står hon uppställd för gruppfotot som tas på baksidan av Högskolan. Hon har utbildat sig till fritidspedagog, det man säger är ett framtidsyrke. I det sena 1970-talet exploderar de nya omsorgs och vårdjobben ut över Sverige och Flickan är en av alla de kvinnor som går direkt ut i yrkeslivet. Mot arbeten som de kliver in i med en stolthet. Barnen är vårframtid. Arbeten som med tiden blir allt svårare att orka med när villkoren försämras.
Romanen följer trådar som löper från frälsningsarmékaptenen Hilda Ringkvist vidare till hennes dotter Rut som trotsigt öppet ser rakt in i kameran när hon sitter uppflugen på räcket till Röda loftet på Brunnsvik. På femtiotalet går Rut runt i Sandviken med Flickan i sittvagnen medan Flickans mamma Barbro lämnar ifrån sig sitt andra barn djupt inne i Tivedens skog, en handling som för alltid ska kapsla in vrede och förtvivlan i hennes kropp.
Vredens kvinnor bildar tillsammans med Helene Rådbergs tidigare böcker en löst sammanhållen trilogi om klass, kvinnor och kvinnors arbete i den offentliga sektorn. In i prosan ekar rester av barnomsorgens rim och ramsor.
"Flickan vänder sig mot mig och säger: se på alla kvinnorna på den trånga barnomsorgsgården, de kommer också att bli fattigpensionärer."
