Helene Rådberg – författare

Antologi av Susanna Alakoski och Magnus Dahlstedt. Se lista över samtliga skribenter nedan.

Antologin Brandtal består av ett fyrtiotal texter som behandlar vår tids brännande samhällsfrågor. Skribenterna är unga, äldre, kända, okända och deras texter är skrivna med olika temperament, röst, ton och stil. De är forskare, tidigare deltagare i Ortens bästa penna, barnmorskor, lärare, författare, socionomer, jurister, diakoner, präster, ideellt arbetande, verksamma inom andra samhällssektorer och insiktsfulla. 

I Brandtal skriver de om sina hjärtefrågor i form av brev, dikter, ilskna utropstecken och även saklig prosa. Bokens ämnen kretsar kring sjukvård, skola, socialt och polisiärt arbete, barnmorskearbete, klimat, kultur, orten, det samiska, krig och fred, politik, rasism och integration, äldrevård, forskning, folkbildning, nationalism, välgörenhet, makt och maktlöshet, anhörigfrågor, SiS-boenden, hbtqia, fattigdom, marknadstänkande, bostäder, brottsförebyggande arbete, barn och våld, arbetsmarknad och mycket mer.

Gemensamt för texterna är att det finns en tro: det kan bli bättre.

Författare: Runa Alakoski, Susanna Alakoski, Hana Al-Khamri, Maria Andersson Vogel, Firdevs Anik, Loran Batti, Katarina Bjärvall, Håkan Blomqvist, Tove Broheden, Annelie Bränström-Öhman, Magnus Dahlstedt, Mina Dennert, Faiaz Dowlatazai, Felipe Estrada, Bonnie Friedh, Lars Gårdfeldt, KG Hammar, Martin Harling, Eija Hetekivi Olsson, Martin Hultman, Nick Jones, Anette Kyhlström, Elin Anna Labba, Philip Lalander, Pernilla Landin, John Lapidus, Staffan Larsson, Sven-Eric Liedman, Nicolas Lunabba, Ana-Dolori Marinovi, Kristina Mattsson, Alexandra Pascalidou, Selma Rezagi , Tatjana Ristovski, Mahsa Rostami, Helene Rådberg, Tove Samzelius, Gudrun Schyman, Michaela Sjögren Cronstedt, Hans Swärd, Mats Söderlund och Lena Tallberg.

Redaktörer: Susanna Alakoski och Magnus Dahlstedt

Året är 1884, Hilda är sjutton år och Frälsningsarmén har precis öppnat sin eld i Norrköping. Hon dras in i en ny rörelse som för första gången låter kvinnor predika, och blir snart en av de första kvinnliga officerarna som utbildas på Krigsskolan i Stockholm. I rasande takt rör hon sig sedan vidare som Kapten genom Sverige med order om att öppna nya kårer. Men det tar slut 1893 när Hilda hotas av fängelse för att armén överträtt mötesförbudet. Trött lämnar hon Frälsningsarmén och gifter sig, föder barn och bosätter sig i Gävle, arbetarstaden som sjuder av klasskonflikter. Där bildas Gävle kvinnoklubb, en av de första socialdemokratiska i Sverige, och Hilda blir snabbt en aktiv medlem.

I romanen Kvinnorörelse skildrar Rådberg genom sin mormorsmors levnadshistoria hur kvinnor kring förra sekelskiftet kämpade för kunskap och lika villkor.

"Det är oerhört skickligt skrivet. Boken upprättar, utan sentimentalitet, ett äreminne över de som en gång banade väg för demokrati och jämställdhet. Kvinnorörelse ger också en viktig påminnelse om att demokrati alltid behöver vårdas." BTJ, Ann Öhrberg

"ett vackert tidsdokument (...). Det blir en påminnelse om de många kamper som förts för att bygga upp det vi idag tar för givet." Gefle Dagblad, Li Oskarson Kindstrand

"...en roman som borde ha chans att bli nominerad till nästa års Augustpris." Arbetarbladet, Bodil Juggas

"urstark och fint avvägd (...). Kapitelsluten är ren perfektion, och ofta små berättelser i sig" Aftonbladet

"Helene Rådberg tecknar i den nya romanen en skarp och levande bild av det förra sekelskiftets tidsanda där skarpa klasskillnader präglar tillvaron. Med kraft och berättarlust skriver hon skickligt fram Hilda Andersson ur historien. Författarens följsamma och kunniga berättarröst drar efter bara några rader in mig i berättelsen, så att jag nästan hör hur vattnet brusar fram under spångarna mellan fabrikerna, känner den syrefattiga luften i de fullpackade möteslokalerna. Det är en viktig del av historien som Rådberg skildrar ur arbetarnas, och framför allt kvinnornas, perspektiv. (..) Det är både en upplysande och njutningsfull läsupplevelse. Med dokumentära drag och vackert, levande språk binder författaren samman kvinnornas historia, sträcker sig en aning bakåt mot generationerna före men pekar framför allt framåt mot den nya tiden och det som skulle komma att förändra allt för kvinnorna. ( ) Med Kvinnorörelse lyfter Helene Rådberg kvinnokollektivens betydelse på ett sätt som, vågar jag påstå, ingen gjort före henne. Men vad viktigare är; hon lämnar ett mäktigt och fundamentalt bidrag till kvinnors historieskrivning. Rådberg har redan en meriterande ställning i den moderna arbetarlitteraturen. Med Kvinnorörelse befäster hon den." Dala-Demokraten, Lena De Veen"

"Med stor experimentlusta växlar Rådberg mellan att sampla jollrande barnramsor och skriva om fackföreningens svek mot lågavlönade kvinnor."Dagens ETC

Det är vi som ska vara i omsorgen varje dag. Man sa, ni måste tillåta er att känna att ni är värdefulla.  Det är vi som ska vara i vården varje dag. Flickan sitter i hörnet :  du valde omsorg,  (det var en gång. Att forma sig till arbete.  Vi är fri att skylla oss själva. Det är ett villkor  att allt är villkorat. Ovanor skjuts åt sidan.  Det är i övergången i manual tjugofyratimmarssamhälle. Privat Service. Kvinnliga arbetare. Offentlig Omsorg. Endast en tredjedel jobbar dag,   dagtid under vardagar. Ordet jämställd snurrar (krasande centrifug. Det är konsumtion.  Konsumtion som konsumera kvinnokropp.

Vi har alla mött dem på förskolan, fritids, sjukhus, äldreboenden och skolmatsalar de som ser och ger. Om dem handlar Helene Rådbergs nya diktsamling, den första på tio år. Med POLITIKEN når hennes systerskapsdikt sitt fulländade uttryck.

Helene Rådberg mottog Jan Fridegårdpriset 2016 för en poesi som synligt sammanflätar politiken, den egna erfarenheten och kroppen.

"För någon vecka sedan visste jag inte vem Helene Rådberg var. Nu kommer jag aldrig att glömma henne. Att läsa hennes "Mammajournalerna" känns i både mage och hjärta."Blekinge Läns Tidning

I vuxen ålder begär Helene ut sin mammas sjukhusjournaler. Mamman med namnet Barbro, som i unga år träffar Erik en charmör och dansman som snart ska försvinna iväg till nya kvinnor. Barbro som är tvåbarnsmor vid tjugoett, som adopterar bort sin son och tvingar sig att aldrig se tillbaka. Barbro som gömmer tabletter i små färgglada askar i köket. Genom att väva samman journaler, brev och samtal från det egna terapirummet närmar sig författaren och poeten Helene Rådberg smärtpunkten med mamman som tog sitt liv.

Mammajournalerna är en roman om försoning, om en mor och en dotter och livet som blev. Som fond till berättelsen finns stålstaden Sandviken.

"En smutsig, ömtålig och hård berättelse om "gamla flickors drömmar". Rådberg lyckas formulera vad som känns som allmänmänskliga föreställningar. (...) Läsarens hjärta blir större."Dagens Nyheter

"Rådberg skriver klart och levande, inkännande klassmedvetet, färgrikt."Aftonbladet 

"En stark roman med klart klassperspektiv. Litterärt ett säkert silkestrådsbroderi, fyllt av skörhet och smärta."Dala-Demokraten

"Rådbergs roman är både en uppgörelse och en kärleksförklaring. Ett sorgearbete om en enskild individ men samtidigt en appell för alla människors rätt till ett värdigt liv."Opulens

" I skärningspunkten mellan det poetiska, det dokumentära och det privata skriver Helene Rådberg en brinnande text."Landskrona Posten

"Det är en berörande, bitvis isande skarp berättelse som växer fram ur "Mammajournalernas" omlottliggande lager av ledtrådar."Svenska Dagbladet

" Ärligt, sårigt, naket, poetiskt, drabbande, sorgligt, utforskande, rannsakande, undersökande, igenkännande. (...) en oerhört stark berättelse." Bokstavligen, bokblog 

"En gobeläng över ett helt kvinnoliv, om arv och miljö, klass och kvinnoarbete i den offentliga sektorns käftar, relationen mellan mor och barn." Kommunalarbetaren

"Skakande, stark & skickligt skriven!"Jennies boklista, bokblogg

Flickan är ung och full av framtids­tro. Tillsammans med de andra unga kvinnorna står hon uppställd för gruppfotot som tas på baksidan av Högskolan. Hon har utbildat sig till fritidspedagog, det man säger är ett framtidsyrke. I det sena 1970­-talet ex­ploderar de nya omsorgs­ och vårdjob­ben ut över Sverige och Flickan är en av alla de kvinnor som går direkt ut i yrkeslivet. Mot arbeten som de kliver in i med en stolthet. Barnen är vårframtid. Arbeten som med tiden blir allt svårare att orka med när villkoren försämras.

Romanen följer trådar som löper från frälsningsarmékaptenen Hilda Ringkvist vidare till hennes dotter Rut som trotsigt öppet ser rakt in i kameran när hon sitter uppflugen på räcket till Röda loftet på Brunnsvik. På femtio­talet går Rut runt i Sandviken med Flickan i sittvagnen medan Flickans mamma Barbro lämnar ifrån sig sitt andra barn djupt inne i Tivedens skog, en handling som för alltid ska kapsla in vrede och förtvivlan i hennes kropp.

Vredens kvinnor bildar tillsammans med Helene Rådbergs tidigare böcker en löst sammanhållen trilogi om klass, kvinnor och kvinnors arbete i den offentliga sektorn. In i prosan ekar rester av barnomsorgens rim och ramsor.

"Flickan vänder sig mot mig och säger: se på alla kvinnorna på den trånga barnomsorgsgården, de kommer också att bli fattigpensionärer."