K

• Utgivningsdatum: 2019-05-23
• Språk: Svenska
• Antal sidor: 267
• Filformat: EPUB
• Filstorlek: 0,7 MB
• Kopieringsskydd: VATTENMÄRKNING
• ISBN: 9789177952206
• Förlag: Bokförlaget Polaris
• Medarbetare: Nina Ulmaja

• Moderna och samtida romaner

29 recensioner, genomsnitt 3.5/5

1. 5/5 Xxx 2021-02-24

   Eller vem kastar den första stenen i glashuset? Du? Malcolm X?, (som fortsatte doktor Kings dröm fast på ett annat sätt), pseudonymer eller alias Smith and Jones. Vem har rätten att smutskasta ditt namn. Det är kanske så mycket att du byter namn och identitet. Ömsar skinn.
   Den laviniserarde lavinen är som lavemang för tyckareliten. Kvinnan på det moderna lilla förlaget, X, blir klappad på rumpan. Och det stora, jättestora, ja rent av megastora förlaget, X, känner inte igen sina egna författare. Men Sveriges största morgontidning, den, den är deras. Och därifrån kan de styra opinionen åt vilket håll de känner. Om du läser den. Men kanske ändå. Folkmeningen hos gemene man.
   Orkestrerad av den stora dagstidningens dirigenter. Som gärna vill ta sig in i litteraturens heliga mark - på dess heliga mark. Ta bort mystiken och traditionerna. Ersätta dessa med affärer. En modern häxjakt. Nej, moderna häxjakter finns inte. Oavsett vem det är. Varken på författaren eller på hennes resekamrater. Eller någon annan. Ovidius: "svara inte trots förtal, förvarstal är sällan ett motgift."
   Det svåra nu är att skriva en neutral recension av boken. Att inte ta ställning. Eller färgas man av det man läst? Av vem som skrivit? Kan man vara neutral och fortsätta vara varelse?
   Men det är också en kärleksförklaring. Långlivad. Med harmoni, ton och smak. Ärlig på det sättet att man får en känsla av att vara där. Lika utsatt. Som om man går igenom samma sak. Där och nu. Man blir en resekamrat på denna ohyggliga djävulska resa. Fast jag inte skulle använda det ordet - resekamrat. Eller vän för jag känner henne inte.
   Personlig och orättvist behandlad. Orätt fast värre. Lärorik upplysande och upplyftande. Dessutom blir med bevandrad i de Pariska nätterna med gatunamn som Rue Odessa. Kvarter som Pigalle med sina sexaffärer och konstkvarteret Montmartre. (Även om man kan märka lite sprickor i fasaden i denna mytomspunna huvudstad).
   Igenkänningsfaktorn är som ett gott vin man inte vill skall ta slut. En vän i natten. Och de korta meningarna gör det lättläst. Dikter och poesin gör att man förflyttas dit. Går bredvid Katarina Frostenson på kyrkogården. Upplever. Dricker för mycket vin etc.
   Utan att själv bli indragen i författarens dilemma. Även om vissa former är oavslutade. Men utan dem. Ingen spänning. Inget att läsa mellan raderna. Inget forum. Förlåta - vända andra kinden till och liknande nonsens. Kan inte vara aktuellt här. Ingen skall behandlas som i K.
   Dessutom undrar man varför en omröstning sker? (med vita och svarta kulor). Om den inte respekteras av de som röstat: hade fel - röstat på fel kandidat - som beskrivs i boken. På det sätt de i SA, SD, SS behandlar Katarina Frostenson. Hon var oskyldig redan innan boken lästes eller skrevs. Det är mörkt nu och ljuset är långt borta. Men Stockholm är inte Sveden.
   Har vi tur kan skutan hitta sin kurs igen. Vändas på rätt köl. Sammanfattningsvis: Jag blir helt enkelt på bättre humör när jag läser K.

2. 4/5 Maria 2020-11-09

   En stundtals plågsam skildring av att hur det kan kännas att slitas upp med rötterna ur det sammanhang där man har sin trygghet. Om att falla från en upphöjd position i kulturlivet till att snudd på bli en paria.

3. 5/5 Gerd G 2020-09-03

   Det här blev en oväntat positiv läsupplevelse för mig. Litteratur på hög nivå som är bildande men också utmanande. Är djupt imponerad över hur K förmedlar sina känslor av svek, besvikelse, smärta och kärlek på ett snarare litterärt sätt än privat. Så vackert och berörande. En bok som lämnat bestående intryck hos mig.

4. 4/5 Björn W 2019-11-15

   Intressant att läsa den anklagades version. Katarina Frostenson skräder inte orden när hon karakteriserar vissa kolleger i akademien och när hon beskriver det drev som blev följden av DN:s skriverier. Anonyma vittnen anses ju inte duga i svenska domstolar, men väl i dagspressen.

5. 4/5 Peppe E 2019-06-18

   Hade inte taket störtat in hade KF som poet tvingats uppfinna skandalen för att skriva denna vackra och fascinerande bok som kommer att överleva både krymplingarna i akademien, Herr H, den avundsjuka pöbel i "den trånga stövel" som utgör landet Sverige och konspirerande redaktörer, särskilt på Dagens Nyheter.
   
   Frostenson är den enda som insett det djävulska i att DN:s första artikel byggde på intervjuer med 18 kvinnor - De Aderton! - som anklagade hennes man för sexuella trakasserier. Där andra ser en snuskhummer ser hon en "taktil" gentleman, något amorös måhända men som "rörde vid människor på ett sätt man inte var van vid." K är ett kärleksbrev till maken: "Du må ha irrat i natten, vandrat vilse, låtit dig föras hän och inte alltid varit helt sedesam. Men tvingande eller våldsam, aldrig".
   
   Slutsats? Jävlar vilket underbart snille, smak och okuvliga förnekelse! Boken är skriven i Paris av en kvinna som ser sig som "poesins drottning" och som tänker som en fransk drottning en gång formulerade sin oberördhet: "Om de fattiga inte hade råd med bröd, kan de väl äta kakor". Men även denna hånfulla drottning säger naturligtvis: "Låt dem äta brioche!".
   (Nej, det var inte Marie Antoinette som fällde de bevingade orden, som populasen i landet S tror, utan drottning Marie-Thérèse, gift med kung Ludvig XIV (Kung Sol).)