Den morgon allt börjar, vaknar jag som vanligt av mistluren. Ljudet skär igenom plåtstaden och får väggar, fönster och dörrar att skaka till. Skjulen av trä och plåt är inga stabila byggen. De darrar som av en jordbävning och ruskar om människorna så att de vaknar innan de hör ljudet. Innan de öppnar ögonen och allt fortfarande är mörker fastän det är gryning. Förr i världen var man rädd för mörkret. För det som kunde gömma sig där. Men vem kunde tro att det var själva mörkret som var farligt? Nita och Vo bor med morfar intill berget, vid världens ände. Morfar jobbar i gruvan som alla andra i plåtstaden. Men en morgon stiger morfar inte upp, och när han hostar kommer det blod. På hospitalet säger de att det finns mörka fläckar på morfars lungor. Men vad är det för mörker som har tagit sig in i morfar? Är det koldamm från arbetet med att bryta skimmer i gruvan? Eller är det ... något annat? I morfars rum hittar Nita en stjärnkompass, som enligt morfar pekar på motsatsen till mörker. Kan det rädda morfar? Och kan Nita och Vo hitta det? Mia Öström har skrivit böcker för både barn, unga och vuxna, och har hyllats för sina skildringar och gripande stämningar. I Mörkret vänder hon sig till mellanåldern med en saga om två modiga syskon, på jakt efter ljuset. Och i den gnistrar Mia Öströms språk ikapp med skimret i berget.
