Nana – en ung kvinna med ett förflutet på gatan – slår igenom som skådespelerska i Paris andra kejsardöme. Hon saknar talang, men publiken jublar. Det är inte hennes röst man älskar, utan hennes kropp. Med skönhet, sexuell makt och oberäknelig charm förför hon män ur samhällets alla skikt. De faller som dominobrickor, en efter en – ruinerade, förödmjukade, förtrollade. Och i centrum står hon, lika självförbrännande som oemotståndlig.
Nana [1880] är Zolas mest beryktade roman – en berättelse om kvinnlig makt och manlig undergång, skriven med ett närmast kliniskt öga för detaljer och strukturer. Men bakom skandalen döljer sig en större analys: av sexualitetens roll i ett samhälle som håller på att ruttna inifrån. Zola låter Nanas kropp spegla kejsardömets moraliska förfall – det är inte bara männen som krossas, utan själva systemet.
Romanen är den nionde delen i sviten Les Rougon-Macquart, där Zola skildrar det moderna Frankrikes framväxt genom en släkts öden. I Nana undersöker han miljöns och ärftlighetens påverkan på kvinnan i ett patriarkalt konsumtionssamhälle – där makt och förstörelse ofta är två sidor av samma mynt.
I översättning av Tom Wilson.

ÉMILE ZOLA [1840–1902] var den franska naturalismens ledande namn och en av Europas mest inflytelserika författare. I romaner som Nana förenade han djärv samhällskritik med stilistisk precision och psykologisk skärpa. Skandalerna kring romanen gjorde honom ökänd – men också omöjlig att ignorera. Med sin osentimentala blick på kön, klass och makt skapade Zola ett verk som fortfarande väcker starka reaktioner.