»José Saramago är en storslagen romanförfattare. Året då Ricardo Reis dog är ett dramatiskt verk med stor filosofisk tyngd.« The Independent

Världens faror är lika universella som solen, men Ricardo Reis tar skydd under sin egen skugga.
Efter att ha arbetat i sexton år som läkare i Rio de Janeiroåtervänder Ricardo Reis till sitt hemland Portugal och Lissabons regntunga gator. Han trånar efter den aristokratiska - ochonåbara - Marcenda, men det är hotellstäderskan Lídia sombåde bäddar och delar hans säng. Så kommer Ricardo Reisgamle vän, poeten Fernando Pessoa, tillbaka från de döda föratt träffa honom. Året är 1936 och de fascistiska molnen hoparsig olycksbådande över dem. De bestämmer sig för att ta enpromenad, och deras långa samtal leder dem in på skiftanderesonemang om konst, poesi, filosofi, sanning, öde och kärlek.
Den surrealistiska Året då Ricardo Reis dog [O Ano da Mortede Ricardo Reis, 1984] är skriven på en vindlande prosa ochbär alla nobelprisvinnaren José Saramagos kännetecken; en idiosynkratisk stil med inslag av magisk såväl som historiskrealism. Romanen betraktas av många som Saramagos allrabästa.
I översättning av Hans Berggren.

JOSÉ SARAMAGO [1922-2010] var en portugisisk författare. År 1998 belönades han med Nobelpriset i litteratur, med motiveringen att han »med liknelser burna av fantasi, medkänsla och ironi ständigt på nytt gör en undflyende verklighet gripbar«.

»José Saramago är en storslagen romanförfattare. Året då Ricardo Reis dog är ett dramatiskt verk med stor filosofisk tyngd.« The Independent

Världens faror är lika universella som solen, men Ricardo Reis tar skydd under sin egen skugga.
Efter att ha arbetat i sexton år som läkare i Rio de Janeiroåtervänder Ricardo Reis till sitt hemland Portugal och Lissabons regntunga gator. Han trånar efter den aristokratiska - ochonåbara - Marcenda, men det är hotellstäderskan Lídia sombåde bäddar och delar hans säng. Så kommer Ricardo Reisgamle vän, poeten Fernando Pessoa, tillbaka från de döda föratt träffa honom. Året är 1936 och de fascistiska molnen hoparsig olycksbådande över dem. De bestämmer sig för att ta enpromenad, och deras långa samtal leder dem in på skiftanderesonemang om konst, poesi, filosofi, sanning, öde och kärlek.
Den surrealistiska Året då Ricardo Reis dog [O Ano da Mortede Ricardo Reis, 1984] är skriven på en vindlande prosa ochbär alla nobelprisvinnaren José Saramagos kännetecken; en idiosynkratisk stil med inslag av magisk såväl som historiskrealism. Romanen betraktas av många som Saramagos allrabästa.
I översättning av Hans Berggren.

JOSÉ SARAMAGO [1922-2010] var en portugisisk författare. År 1998 belönades han med Nobelpriset i litteratur, med motiveringen att han »med liknelser burna av fantasi, medkänsla och ironi ständigt på nytt gör en undflyende verklighet gripbar«.

»José Saramago är en storslagen romanförfattare. Året då Ricardo Reis dog är ett dramatiskt verk med stor filosofisk tyngd.« The Independent

Världens faror är lika universella som solen, men Ricardo Reis tar skydd under sin egen skugga.
Efter att ha arbetat i sexton år som läkare i Rio de Janeiroåtervänder Ricardo Reis till sitt hemland Portugal och Lissabons regntunga gator. Han trånar efter den aristokratiska - ochonåbara - Marcenda, men det är hotellstäderskan Lídia sombåde bäddar och delar hans säng. Så kommer Ricardo Reisgamle vän, poeten Fernando Pessoa, tillbaka från de döda föratt träffa honom. Året är 1936 och de fascistiska molnen hoparsig olycksbådande över dem. De bestämmer sig för att ta enpromenad, och deras långa samtal leder dem in på skiftanderesonemang om konst, poesi, filosofi, sanning, öde och kärlek.
Den surrealistiska Året då Ricardo Reis dog [O Ano da Mortede Ricardo Reis, 1984] är skriven på en vindlande prosa ochbär alla nobelprisvinnaren José Saramagos kännetecken; en idiosynkratisk stil med inslag av magisk såväl som historiskrealism. Romanen betraktas av många som Saramagos allrabästa.
I översättning av Hans Berggren.

JOSÉ SARAMAGO [1922-2010] var en portugisisk författare. År 1998 belönades han med Nobelpriset i litteratur, med motiveringen att han »med liknelser burna av fantasi, medkänsla och ironi ständigt på nytt gör en undflyende verklighet gripbar«.