Rummet är kalt: ett bord med två stolar, väggarna nakna. Hon sitter med händerna i knät, alldeles stilla, framför förhörsledaren. Väntar tålmodigt. ”Jag heter Nina Lindqvist. Jag är född 7 juli 1989. Jag har dödat min pappa…”.

Det är en berättelse om en ung kvinna som till slut får nog och tar lagen i egna händer.

Rummet är kalt: ett bord med två stolar, väggarna nakna. Hon sitter med händerna i knät, alldeles stilla, framför förhörsledaren. Väntar tålmodigt. ”Jag heter Nina Lindqvist. Jag är född 7 juli 1989. Jag har dödat min pappa…”.

Det är en berättelse om en ung kvinna som till slut får nog och tar lagen i egna händer.

Rummet är kalt: ett bord med två stolar, väggarna nakna. Hon sitter med händerna i knät, alldeles stilla, framför förhörsledaren. Väntar tålmodigt. ”Jag heter Nina Lindqvist. Jag är född 7 juli 1989. Jag har dödat min pappa…”.

Det är en berättelse om en ung kvinna som till slut får nog och tar lagen i egna händer.