En gång i tiden fanns det ett judiskt getto på Söders höjder. Där odlade man karp på vinden, sålde sin motbok till svenskarna i kvarteret och skvallrade om de fina och rika judarna på andra sidan stan dem man fick kläder och skor av men aldrig träffade, förutom i religionsskolan.
I den här boken berättas för första gången historien om judehuset på Klippgatan och om människorna som bodde där. Från mitten av 1800-talet kommer det en ny typ av judar till Stockholm. De är fattiga, obildade, religiösa och jiddischtalande. De anländer från Ryssland, Baltikum och Polen och är mycket annorlunda jämfört med stadens etablerade judiska befolkning, som nu oroas av denna invandring. Hur ska de integreras? Kommer vågen av östjudar att leda till mer antisemitism?
För att hjälpa de nyanlända, och få dem att snabbt bli mer svenska, startas flera välgörenhetsprojekt. Ett av dem, ett husbygge på Klippgatan 19 på Södermalm, invigs 1913. Det sätter snabbt stora avtryck i staden och kommer med tiden få en avgörande betydelse för Sveriges judar.
Med utgångspunkt i sina barndomsminnen från besöken hos morfar på Klippgatan har Ricki Neuman skrivit ett stycke oberättad Stockholmshistoria. Arkivarie Anna Svenson står för bokens research.
